Hon hörde dem verkligen, det var hon säker på. Hyresvärden gjorde inte något åt saken trots att hon hade ringt honom fyra gånger. I hans ögon var hon säkert bara en snurrig änka som behövde sällskap. Men hon hörde dem verkligen, det var hon säker på. Det var råttor och inget annat; deras håriga små kroppar, svarta ögon och små fötter mot porslinet. Ljuden höll henne vaken om nätterna. Gav henne mardrömmar.

Det hade varit en lyckad tillställning. Efter middagen var hennes barn och barnbarn fortfarande kvar. De som i vanliga fall alltid brukade skruva på sig och komma med trötta ursäkter för att kunna bege sig därifrån så tidigt som möjligt. Men den här gången var det annorlunda.

Hon stod i köket och tänkte öppna en vinflaska då Lars smög upp bakom henne. Han hade alltid haft mjuka fötter, den pojken.