Hedersomnämnande: Den nye herrn av Mattias Haukland

Herre?

Ah, välkommen herre. Ni kan kalla mig Marty.

Jag vet, jag vet. Man tänker sig att jag skulle heta Boris, Igor eller Ivan. Men man måste ju hänga med i utvecklingen. Som ni såg har vi frångått likbilen och plockade upp er i en riktig monstermerca. Hehe. Låt mig bara måtta med måttbandet. Ah, 178 cm. Jag har just kistan för er. Ni föredrar en säng, åh. Ja, vi måste ju hänga med i utvecklingen som sagt. Men jag måste medge att ibland tar det emot. Om ni bara följer med mig här, herre.

Det blir en bit att gå, jag tog förgivet att ni ville göra er hemmastad i källaren. Sovrummen har ni borta i den västra flygeln. Vi följer den andra korridoren till vänster här, och när ni kommer fram till tre golvplattor som… Herre? Herre?

Just de golvplattorna, ja.

Jag har aldrig sett någon som kunnat hålla uppe hela sin kroppsvikt med ett långfinger tidigare.

Annons

Det finns ingen anledning att ta till sådana ord. Vänta lite. Jag skall bara göra ordning vinschen. Hur manövrerade man den nu? Om det var den där spaken? Ja. Ah! Kugghjulet har rostat, var har jag lagt smörjoljan. Ta det lugnt, herre. Jag kommer snart tillbaka.

***

Så där ja.

Fallgropen, den leder ner till shoggothhålan.

Nej, nej. Den kallas bara så. Det finns inga shoggothar där, krokodilerna har ätit upp dem för länge sen. Nej, inga krokodiler heller. Jag tror att det var jättespindlarna som gjorde slut på dem. Eller om det var skorpionerna?

Fylla igen den. Det går inte.

Ja, herre. Självklart, herre. Det är förstås ni som bestämmer. Jag menade inte att tala över min ställning. Nej, nej. Inte Marty inte.

Så. På höger sida hittar ni den här flygelns gästrum. Den förre herren lät inreda dem undertiden som han blev galen. Titta in, vet jag. Som ni ser är det hemtrevligt, med en öppen spis, himmelssäng och järnjungfru. Men om ni följer korridoren och kikar in i rum efter rum kan ni följa hur hans sinnesnärvaro avtog och hans vansinne eskalerade. Det börjar hemtrevligt så här, men om femtio meter. Vita väggar och fondtapeter! Fräscht som han kallade det. Det är sorgligt när man tänker på det. Sorgligt!

Ah, på vänster sida, här har ni det kombinerade köket och menageriet. Ni kan ringa i klockan när som helst, så fixar Marty den blodiga biffen. Jag skulle kunna berätta historier för er. Jag förstår inte hur, men de små liven lyckas alltid ta sig ut ur sina burar. Jag minns särskilt en gång när de bevingade aporna…

Annons

Ohälsosamt? Som någon slags små osynliga djur som hamnar i maten och gör en sjuk? Ah, haha. Mycket lustigt, herre. Mycket lustigt.

Får jag inte ha det kvar? Så ni menar allvar. Ni är en sträng herre, men rättvis. Ja, ni har självklart rätt.

Åh, titta det är Ludde. Hur kom du ut ur buren? Där på er axel. Han tycker om er. Han brukar aldrig klättra upp på någon annan än mig. Nej herre stå still! Han är bara giftig om han biter. Herre nej! Ni behövde inte vara så grym. Krossa honom under klacken. Han ville ju bara hälsa. Svullnaden går ner om man lägger is på den. Han blev bara rädd när han ramlade in under tröjan. Åh, stackars, stackars Ludde.

Jag hoppas ni kan glömma era trätor, och vill säga ett par ord vid hans jordfästelse. Jag tror han skulle gilla det.

Tack herre. Han var en av mina närmsta vänner.

***

Så, nu är vi strax framme. Det är bara upp för trappan här sen så är vi vid er kammare. Vad det där ljudet är? Det där gnisslande ljudet som verkar komma ovanifrån? Jaså, det ljudet. Det är bara maskineriet som svingar rakbladspendeln. Visst är det märkligt att man kommer ihåg att slipa bladet och spänna fjädern, sen så glömmer man att smörja gångjärnen. Ni förstår, det har varit så mycket att förbereda inför er ankomst. Men vad ni än gör titta inte… Herre? Herre?

 

Juryns motivering

Med humor och ett oväntat berättargrepp har Mattias Haukland skrivit ett elegant och underhållande hommage till den gotiska skräckromanen.