Hedersomnämnande: ”Arbetsklimat” av Anders Frank

Magnus tror först han ser fel men Margareta sitter verkligen naken vid sitt skrivbord när han kommer in på kontoret. Hon lutar sig över en bunt skrivningar och hans instinkt att inte störa hejdar honom. Eftersom Magnus nyss börjat vikariera som historielärare har han precis lärt känna kollegerna i arbetslaget. Margareta har han uppfattat som en ordningsam svensklärarinna. Han slår sig ner vid sin plats och hukar bakom skärmen. Han har just fått en kod nedskriven åt sig på en papperslapp av teknikern så han ska kunna logga in. Från vinkeln han sitter kan han iaktta Margaretas nakna axlar. Helt oberörd plitar hon med en penna i sin filofax. Han funderar om han ska hämta sin rock från hängaren och erbjuda henne den men något i hennes bestämda min får honom att tveka. Han hör röster från korridoren och förstår att Jesper och Annika är på väg in. Magnus väljer att avvakta för att se deras reaktion.

Dörren till kontoret slås upp och Jesper slänger ifrån sig en trunk med innebandyklubbor in under herrbetjänten så Magnus rock glider av galgen. Sitt, sitt, hojtar han när Magnus gör en ansats att resa sig. Jag fixar det, ingen fara. Annika går direkt till sitt bord, morsar på Magnus och nickar artigt åt Margareta som fortfarande är koncentrerad i sin rättning. Magnus kikar på Annika för att se hur hon reagerar. Hennes bord står så till att hon kan tro att Margareta har en ärmlös topp eller nåt.

Jesper har riggat upp herrbetjänten, tagit en mugg kaffe, en tidning och stegar bort till sig. Magnus håller andan. Morning Maggan, tjoar han men ger ingen min av att reagera på något ovanligt. Magnus inser att han stirrar in i en svart skärm. Han har inte kommit sig för att slå på datorn. Han sneglar mot Jesper som satt sig med tidningen och koppen. Han borde se Margareta i helfigur nu. Jesper plockar bland sina papper, reser sig och går bort till den nakna kvinnan. Magnus vågar inte andas. Jag ska inte störa, säger Jesper och sträcker sig över Margareta efter en häftapparat. Jag tar den här en stund om det är Ok?

Magnus lutar sig tillbaka i stolen och torkar sig i pannan med baksidan handen. Allt är som vanligt förutom Margareta. Han kan tydligt se hennes ena bröst. Han tar av sig glasögonen, putsar dem. Scenen är den samma när han tar på dem igen.

Han får en impuls och går bort till Jesper och ber att få låna häftapparaten. Jesper slår ihop en bunt papper med ett kraftigt tryck. Fråga Maggan, säger han och räcker över den. Från Jespers vinkel ser Magnus hennes femtioåriga kropp med veck, valkar och rodnader. Tror du hon fryser? viskar han till Jesper som förvånat möter hans blick. Fungerar inte din häftapparat, undrar han och pekar mot Magnus bord. Magnus rodnar och stammar nåt kryptiskt. Jesper rycker på axlarna. Lägg den på Margaretas bord, ber han.

Magnus drar in luft går fram och ställer ner apparaten vid hennes pappershög. Utan att titta upp föser hon undan den så det klingar i papperssamlarna och fortsätter med sin rättning.

Annons

Nu måste vi gå, hojtar Annika. Jesper tömmer sin kopp, greppar en pärm och tar trunken då han skyndar iväg efter Annika. Magnus lyckas hugga tag i hans tröjärm. Ser ni inte att hon är naken? Magnus röst går upp i falsett. Vad är det med det? undrar Jesper. Hon rättar ju. Han rycker till så Magnus tappar greppet. Annika vänder i dörren och tittar med förvåning på Magnus. Hon himlar med ögonen åt hans häpna min. Du ser väl att hon rättar? säger hon, knycker på nacken, greppar Jespers andra ärm och drar honom med sig ut.

Magnus hämtar sin rock vid betjänten. När han räcker fram den biter Margareta ihop käkarna och slår ut med händerna över sina papper för att poängtera vad hon håller på med. Han står kvar en stund med rocken i näven som en övergiven matador på en öde arena.

Han sätter sig vid sin dator, vinklar skärmen så han döljer sin kollega och loggar in med en kod han har fått nedskriven åt sig på en papperslapp.

 

Juryns motivering

Med en uppfriskande bokstavlig tolkning av temat har månadens andrapristagare tecknat en stillsamt humoristisk bild genom att introducera en smula surrealism i en arbetsvardag.