Mil efter mil med ett monotont motorljud surrande i öronen. En snabb blick på GPS:en visar att det är två timmar till gränsen. Jag hatar gränsen. Folk hänger i klungor där. De är desperata. Tänk om man bara fick trycka på gasen och dra förbi. Men då skulle jag få en tullare efter mig.

Ibland står folk på broarna över vägen och hoppar ned på långtradarna. Min kompis råkade köra över en tonårskille som hoppat för tidigt. Han vägrade köra den rutten efter det. Jag tror han miste jobbet också. Fy, så dåligt han mådde! Det fanns inte en chans att bromsa, men händelsen malde likväl i huvudet på honom dag som natt.

För en månad sedan hoppade en kille ned på min långtradare och skadade båda benen, ett var brutet. Det var hemskt att upptäcka att han åkt med i 20 mil med brutet ben i konstig ställning. Han hade förmodligen en olidlig smärta. Jag hörde ingen duns. Man gör inte det. När jag upptäckte honom ringde jag ambulansen. Undrar hur det gick för honom?