3:e plats: Ett skepp kommer lastat av Chris Ahlfors

Chris Ahlfors tar hem tredjeplatsen i Skrivas novelltävling på temat Skeppet.

Text: Chris Ahlfors

Det hade snöat hela kvällen. Kajsa och pappa sitter vid det stora furubordet bredvid fönstret, med var sin kopp varm choklad. Därute ligger snön tjock och vit. Mamma är på övervåningen och nattar Ari, som är för liten för att vara uppe så här sent. Kajsa sneglar på pappas kopp med choklad. Den har fortfarande en stor klick vispad grädde kvar, som långsamt smälter ner i drycken. Pappa stoppar sin pipa omsorgsfullt. Kajsas har redan ätit upp sin grädde med sked. Hon vet att det fanns mycket mer vispgrädde i kylen i en röd skål, men hon vågar inte be om mer.
– Hallå där, vad tänker du på, frågar pappa mjukt. Nu har skeppet kommit lastat flera gånger!
-Oj, jag måste ha missat det, säger Kajsa förskräckt.
-Vill du inte leka längre?
Hon vill att stunden vid bordet aldrig ska ta slut. Att de ska sitta där i det mjuka lampljuset, med snön utanför. Hon och pappa.
– Det är klart jag vill!
Hennes röst är gäll.
-För om du inte vill, så behöver du inte, förklarar han. Jag kan läsa tidningen istället.
-Vad var det som ditt skepp kom med nu igen, frågar hon snabbt.
– Så du lyssnade alltså inte? Vad tänkte du på?
Pappa låter sträng.
– Grädde, säger hon sanningsenligt.
Pappa ser förvånad ut. Hon inser att hon har tur.
– Ett skepp kommer lastat, med vadå, skriker hon triumferande.
– Evigheters evighet.
– Men pappa!
Pappa skrattar.
– Säg du.
– Tesked.
– Duk.
– Kanin, skrattar Kajsa och tänker på sin älskade leksakskanin.
Pappa ser plötsligt konstig ut, och börjar fingra på pipan.
– Du vet din kanin, börjar han.
– Ja.
-Du tycker ju om den.
– Ja. Jag kan inte somna utan Herr Kanin.
– Men nu när du är nästan fem år, så ska du väl ändå klara dig utan den.
– Varför det?
– Du vill väl vara stor och duktig?
Kajsa känner hur gråten sticker i hela kroppen. Hon vill att den ska få välla ut, samtidigt som hon vill vara modig och inte gråta. Hon är ju nästan fem.
– Var är Herr Kanin, frågar hon tyst.
Pappa slår ut med armarna.
– Du vet att Ari har varit sjuk, frågar han istället för att svara.
– Kräksjukan, nickar Kajsa.
– Hon råkade kräkas ner din leksak.
– Va?
– Ja, du hörde, säger han lugnt.
– Herr Kanin blev nerkräkt?
– Ja.
– Blev han smittad?
Hon vill vara liten igen, lika liten som Ari som bara kräks, sover och gråter utan att få skäll. Och hon vill leka. Hon vill krypa upp i pappas famn.
– Ligger Herr Kanin på sjukhus?
– Kajsa.
Pappas röst är förebrående.
– Din leksak blev ju helt förstörd. Luktade kräk. Mamma ville lägga den i tvättmaskinen, men jag tror att stoppningen skulle ha läckt ut då, och totalförstört maskinen. Vi slängde den i soptunnan.
– Ett skepp kommer lastat, säger pappa sen.
Hon kan knappt andas.
– Med kräks, skriker hon. Skeppet är fullt med äckligt kräks.
Hon vet att det är över. Han sitter tyst. Kort därefter reser han sig, går upp för trappan till mamma och Ani. Kaisa sitter kvar själv. Grädden i pappas kopp har nu smält och ligger som en fet hinna över den nu ljumma chokladdrycken. Pipan ligger stoppad och klar bredvid koppen.

Hon reser sig försiktigt, vet vad hon måste göra. Den kvällen går hon och lägger sig helt själv, utan att säga godnatt till varken mamma eller pappa.
– Men lilla gumman, säger mamma när hon kommer in I hennes rum. Hon sätter sig på sängkanten. Vad stor du har blivit, säger hon.
Mamma klappar hennes kind. Kajsa vill att mamma ska sitta där i mörkret och klappa henne tills hon somnar, men hon vill inte vara klängig. De lyssnar på pappa som stökar runt i köket.
– Han letar efter sin pipa igen, viskar mamma med en grimas. Han kan inte klara sig utan den.
– Trots att han är vuxen?
– Trots att han är vuxen.
Pappa svär. Mamma klappar Kajsas hår med sina mjuka händer.
– Jag tror att jag kan sova nu.
Sängen känns stor och ödslig. Kajsa tänker på att snön begraver allt under ett tjockt skyddande täckte.
– Godnatt herr Kanin, viskar hon ut till mörkret.

 

Juryns motivering:
»Slow motion-dramatik i mikrokosmos och de ibland outhärdligt spända strängarna även i de allra närmsta relationerna skildras ömsint och välskrivet i övertygande dialog.«

Annons