2:a plats: Ett dyrt armbandsur av Erik Skog

”Jag kan följa med dig till Stockholm. Det är ju ändå en fredag, jag kan ta ledigt så stannar vi till lördagen och går på teater. Medan du har de där mötena för bolaget så kan jag sova ut och sedan träffa Ellen, gå på stan och shoppa.” Hon pratade ivrigt.
”Ellen? Vem är Ellen?” frågade han.
”Ellen som jag hade så kul med på konferensen du vet. Vi som fann varandra så. Kändes som en syster.”
”OK, javisst, det kanske du sa. Jättegärna. Jag fixar tågbiljett åt dig också, så åker vi upp på torsdag kväll.”
Han var både överraskad och glad. Det hade varit småirriterat mellan dem de senaste veckorna. Under det halvår de hade bott ihop var det här nog den längsta svackan hittills.

Tåget var försenat så efter promenaden till hotellet hade klockan hunnit bli över elva. Hon hade somnat redan på tåget och när de kom in i rummet borstade hon tänderna och kastade sig i säng. När han la sig tätt intill henne vred hon sig lite undan, liksom i sömnen. Jag smyger upp imorgon så jag inte väcker henne, tänkte han, hon ville ju sova ut. Lusten att krama om henne vällde fram men han nöjde sig med att pussa henne fjäderlätt i nacken. Han log för sig själv, andades in doften av hennes hår och slöt ögonen.

Dagen hade blivit hektisk men mötena hade gått bra. Han kände sig som en riktigt erfaren affärsman, tänk att det bara var tre år sedan han fortfarande var student. Hon skulle äta med Ellen efter shoppingen så de hade de kommit överens om att ses på teatern strax innan föreställningen. Sista mötet hade gått fortare än han förväntat sig, så han bestämde sig för att ta vägen om hotellet och byta skjorta. Han gick förbi en torghandlare. Det var sällan han brydde sig om blommor, men kön till blomsterhandlaren gjorde att han tittade till och stannade. Rosorna såg fina ut och var mycket billigare än hemma. Han köpte en bukett, promenerande gnolande till hotellet och kände sig som en gentleman, en kärleksfull gentleman.

Väl i hotellrummet hängde han av sig kavajen och ställde ifrån sig väskan. Han svepte med blicken över rummet, tittade på buketten, böjde sig ner och lyfte upp den lilla papperskorgen. Den får duga som vas, kanske kan jag be att få låna en riktig vas senare, tänkte han, rev av pappret runt blommorna och ställde ner dem i papperskorgen.
När han kom in i badrummet såg han ett armbandsur som låg på glasskivan ovanför tvättstället. Ett herrarmbandsur. Han ställde ifrån sig papperskorgen och tog upp uret. Armbandet av svart skinn var knäppt och det satt en vigselring uppträdd på bandet. Klockan var av guld, ett tunt, elegant armbandsur med vit botten och romerska siffror. Märket hade han sett reklam för i tidningar som legat i flygstolar. Siffran fyra var inte ett streck och ett V, det var fyra IIII. Han mindes att han tyckt att det var märkligt när han sett det i annonsen. Det var den typ av armbandsur han själv skulle kunna tänka sig att köpa någon gång i framtiden, om han hade riktigt mycket pengar. Han flyttade över blicken till vigselringen och lyfte upp den i ögonhöjd. När han vred lite på den kunde han läsa gravyren, Therese 22/5 1999. Pingstbröllop tänkte han och la näsan mot armbandet och luktade. Det till och med luktade dyrt. Lukten framkallade ett lätt illamående. Han drog några djupa andetag. Det kanske finns en förklaring, tänkte han.

De var både tysta och tankfulla på teatern och de sa inte heller många ord när gick tillbaka till hotellet. När de steg ur hissen trängde hon sig omilt före med nyckelkortet redo i handen.
”Jag är jättekissenödig, jag måste få gå på toa först”, sa hon, öppnade dörren, rusade in på toaletten och drog igen dörren efter sig. Han stod kvar utanför och väntade. Hennes steg var tvekande när hon kom ut och hon skruvade sig förbi honom i det trånga utrymmet utan att nudda honom. Inte heller hennes blick nuddade honom. Han såg in genom dörröppning till toaletten och såg att klockan inte längre låg på hyllan.
Rosorna i papperskorgen på golvet hade börjat slakna.

 

Juryns motivering

Författaren behärskar ”show – don’t tell” och låter ett känslomässigt drama utspela sig utan att ta till stora gester eller ord

Annons