Linn sitter i skräddarställning på vardagsrumsgolvet bland spikar, spån och golvlister. Det är med kalla händer som hon varsamt håller polaroidbilden i kanterna. Den låg inkilad i en glipa mellan golvlisten och väggen. Hon kan känna sin egen puls. Det är en bild av en död kvinna. Det är svartvitt och dåligt upplyst men det syns tydligt att det är en kvinna som ligger där naken på en en blodig presenning. Båda hennes armar är avsågade. Kvar är två stumpar av koagulerat blod. Ansiktet är svullet och har en mörkare nyans än resten av kroppen. Hennes hals ser ut att vara åtstramad som om något sitter väldigt tajt om den. Vid en närmare anblick ser kvinnan ut att vara strypt med ett buntband.

Linn reser sig. Hennes mun är torr. Det känns som att hon ätit bomull i hela sitt liv. Hon tar ut en flaska bordsvatten ur kylskåpet och dricker nästan hela i ett svep.

Var ringer man? tänker hon. 112 eller? Fast det här är väl ingen nödsituation? Människan på fotot är ju redan död. Är 114 14 dygnet-runt-öppet eller måste hon vänta till imorgon?