2:a plats: Desideria Hök och den sista drivan snö av Maria Svensson

En vinterkväll sa hennes man att hon luktade så illa att han inte längre stod ut, satte yxan i kubben och gav sig av:
– Tvi Vale!
Desideria Hök tog hundarna och pulsade efter.
– Jag kan inte rå för det! skrek hon. Men han blev mindre och mindre. Han blev till ett spår i snön. Och vid eken borta vid skogskanten tog spåren också slut, och djuren snurrade runt och tappade vittringen helt. De satte sig med nosen i vädret och ylade i mörkret.
Desideria Hök gick hem och luktade på sin kropp. Hon väntade till våren, men han kom inte tillbaks.

Men så en dag kom värmen, det blev som sommar på en gång. Det knäppte i björkarna runt verandan när löven sprack. Och i kikaren såg hon den sista drivan snö smälta, där borta vid skogskanten. Hon zoomade, och det gick rätt snabbt när den försvann.
– Nu tror jag bestämt att det är dags! sa hon och klappade hundarna som snurrade vid hennes fötter.
Hon fimpade, harklade bort något surt, stoppade näsduken i fickan, och började gå med djuren, samma väg som i vintras. Utan snön tog det inte lång stund, och så stod Desideria Hök där åter framför samma träd som sist, och mindes nu tydligt vad han sagt den gången:
– Tvi Vale!
Hon var på väg att vända, vad sprang hon efter honom för?
Men hundarna gav sig till att skälla, som om de fått vittring på något vilt, och kastade sig in under den väldiga eken. Hon drog och slet i kopplen, men de morrade och slängde sig upp mot grenarna, och gav sig först när hon stod stilla och spejade uppåt:
Där längst ut på en gren dinglade han, inte större än en hand, men ändå. Det fanns ingen tvekan om att det var just han: hans ben, armar, kropp. På språng ovanför hennes huvud. Och nu såg hon att hans stora näsa skiftade i grönt.
Där han fastnat i språnget var det inte någon konst att plocka ned honom. Han var så torr och vissen att han nästan sprack:
– Aj!
Hon lade honom på rygg i handflatan och synade honom en stund, och hundarna satt tysta vid hennes fötter.
Så stoppade hon honom i fickan, och gick hem.

När hon tog ut honom hade han trasslat in sig i näsduken riktigt illa. Det hade lossnat lite bark. Hon ruskade på huvudet, borstade bort barken och slätade ut tyget på verandan i solen. Nu blev det slätt och fint igen.
Så lade hon honom med näsan ner mitt på näsduken och gick ut i garaget. Längst in på hyllan hittade hon en gammal kakburk som kunde passa, tömde den på spik, och gick sedan bakom huset och grävde upp en lagom bit av gräsmattan och lade den i burkens botten. Vad fint hon ordnade!
Hon sprang in och hämtade en tesked. I mitten av den lilla gräsmattan grävde hon först ett hål, och sedan, längs med ena kortsidan, en rabatt. Hon fick hämta pennkniven och jämna till kanten. I hålet satte hon ned plantan med tre ekblad som slagit rot borta vid gödselstaden, och i rabatten petade hon ner några prästkragsfrön. Hon hämtade vattenspridaren från källaren, kopplade slangen till vattenkranen och släppte på vattnet: Ett lätt regn föll över den lilla trädgården.
Hon lade honom på näsduken under eken.
Sedan bar hon in kakburken och ställde den på köksbordet, tog sig en kopp svart kaffe och två sockerbitar. Med en tuschpenna målade hon sedan ett staket på burkens insida.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades Publicerad 2 juni 2017 och är skriven av .