Så växer Johannes Anyuru­s ­romaner fram

Hyllade författaren Johannes Anyuru avslöjar sin arbetsprocess.

1. Tankekartor

»Jag börjar med att rita tankekartor med bubblor, där jag ringar in vad som ska vara med. Här tänker jag ganska arketypiskt. Det kan börja med ett tema. I De kommer att drunkna i sina mödrars tårar var det till exempel själva cirkeln av hämnd jag ville beskriva. I det här steget ritar jag också upp karaktärerna och deras egenskaper och försöker skapa en hyfsat tydlig handling«.

2. Scenerna

»Därefter utvecklar jag tankar kring scenerna. Som i inledningsscenen i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Där tänkte jag: Vad kan hända när tre terrorister tar gisslan i en serietidningsbutik? Hur kan det ut? Ofta dyker bilder upp i mitt huvud, som hur någon andas stressat inuti en svart huva så att tyget blåses in och ut. Eller att någon försöker springa iväg och blir skjuten. Sådana saker.«

3. Skriver för hand

»Nästa steg är att jag skriver hela texten i en anteckningsbok, för hand. Om jag skriver i datorn börjar jag bara redigera den och fastnar i detaljerna. Då kan jag sitta i en vecka och peta med hur det ser ut när någon andas i en huva, och så blir det inget mer.«

4. Datorn

»När texten är klar skriver jag in den i -datorn. Utan att ändra något alls, helst.«

5. Redigera i datorn

»När den väl finns i datorn kan det gå ganska lång tid då jag bara sitter och petar och arbetar med de olika scenerna. Det kan till exempel handla om vilket perspektiv jag vill berätta ur. Mycket handlar om att gestalta istället för att skriva rakt ut vad som sker, och det tar tid.«

6. Poesi

»Jag brukar skriva dikter om bokens olika scener. Ibland läser jag någon poet som jag tycker om för att hitta inspiration och så skriver jag dikter, eller delar av dikter, för att skapa poetiska bilder att ha med i texten. Det här är ett parallellt skrivande. I prosa kan det annars lätt bli redovisande: först gjorde han så och sedan satte han sig där. Jag har lättare att se i bilder om jag tänker att jag ska beskriva någonting med poesi. Kraven på de enskilda meningarna är också högre i en dikt än i prosa, upplever jag. Så jag tänker: Hur skulle jag skriva den här scenen om detta vore en dikt? Sedan lyfter jag in den poetiska beskrivningen i själva manuset.«

7. Redigera på papper

»Efter den första redigeringsvändan går jag igenom en utskrift av manuset. Det brukar ge mig en bra känsla för strukturen: Hur passar den här delen på slutet ihop med den där scenen? Hur är det att läsa boken som helhet? Jag redigerar och ändrar och stryker och lägger till. Att ha det utskrivet på papper ger mig en annan känsla för om det hela stämmer. ›Okej, här sitter en gisslan-tagen man med bakbundna händer och andas i den här svarta huvan, det är bra men det passar inte in här, det måste flyttas till ett annat ställe‹. Plötsligt blir sådant tydligare.«

8. Redigera i datorn igen

»Efter att jag läst på papper går jag tillbaka till datorn igen, skriver in ändringarna och redigerar en andra gång. Jag har hört en författare som sa att innan hon köper en bok slår hon alltid upp den och läser två meningar. Om båda meningarna är tråkiga eller dåliga lägger hon tillbaka boken. Jag tänker ofta på det, att varje mening måste bli så intressant som möjligt. Jag orkar inte vässa precis allihop för då skulle jag få redigera varje bok i fem år men jag försöker göra de flesta så intressanta som möjligt. Så att varje mening får någon sorts skönhet eller tyngd i sig.«

9. Andra får läsa

»Så småningom får min fru, mina kompisar och slutligen min förläggare läsa. När jag skrev De kommer att drunkna i sina mödrars tårar kom förläggaren in hyfsat tidigt. Det var bra, för det var delar av boken han menade att man som läsare inte alls begrep. Det är viktigt att få kritik, för det tvingar mig att göra medvetna val och stå för det jag väljer. Ibland behåller jag sådant som någon annan tycker ska strykas men då vet jag att det är ett beslut jag aktivt fattat, och varför jag fattat det. Genom kritiken hittar boken sin form. Jag inser att den måste se ut på ett visst sätt.«

Annons