Svensk fantasy anar morgonluft

Långt bort från Midgård (Om att skriva fantasy)

Kan man skriva fantasy på svenska? Skriva tog en tur bland författare, förläggare och fantasyfans, och fann en genre i väntan på genombrottet.

Alver, mäktiga trollkarlar och hjältar med magiska svärd. Fantasy i ett nötskal enligt många, och visst – allt det där ryms i genren. Men mycket har hänt sedan Bilbo Bagger lämnade sin håla i jorden för att ge sig ut på äventyr.

– Folk som inte läser fantasy ser ju gärna bara klichéerna framför sig, och glömmer att det finns så mycket mer, konstaterar författaren Pål Eggert.

Annons

– Det är som att någon skulle säga att all realistisk litteratur består av deprimerande saker av Lars Norén. Det är liksom samma inställning. Fantasy är en väldigt bred genre, och författarna försöker ju hela tiden utveckla den.

Pål Eggert ska snart komma ut med sin tredje roman, Borde vara död, en bok som han beskriver som en nästan brutalt socialrealistisk historia och utspelar sig bland hemlösa, kriminella och missbrukare. Och så har han fört samman det med magi och övernaturliga varelser.

– Själv tycker jag att fantasyn ger mig oerhört mycket större möjligheter än många andra genrer. Jag kan gestalta helt realistiska människor, men också lägga in en övernaturlig varelse om jag vill. Det blir helt andra ingångar och vinklar än en bokstavstrogen realistisk roman, även om jag läser väldigt mycket sådant också.

Pål Eggert nämner såväl Susanna Alakoski som Kristian Lundbergs Yarden som inspirationskällor. Men när det kommer till det egna skrivandet behöver han någonting mer – att skriva enbart realistiskt skulle bli tråkigt, tycker han. Hans böcker brukar placeras i kategorin dark fantasy, en sorts blandning mellan skräck och fantasy, och efter många år på små förlag med ganska få läsare, nappade Styxx Fantasy, ett så kallat imprint till Kabusa Böcker på hans manus. För honom är det något av ett genombrott.

– Det är ett relativt stort förlag, och det är klart att det betyder jättemycket, säger han.

– Det har ju generellt varit svårt att nå ut med fantasy. Jag tror fortfarande att det finns ganska mycket förutfattade meningar, som att det bara är en viss typ av fantasy som säljer, eller att genren bara är till för ungdomar. Men de senaste åren har man kunnat se en del öppningar hos förlagen.

Medan fantasy utomlands står bakom några av de senaste årens största försäljningsframgångar, har svensk fantasy länge levt en ganska undanskymd tillvaro, åtminstone om man talar om den som är skriven för äldre målgrupper. För bortser man från framgångsrika ungdomsböcker som Cirkeln, så har de svenska fantasyförfattarna till stor del varit hänvisade till små förlag, utan några marknadsföringsresurser att tala om.

Det är en skara entusiaster som envist kämpat för att utveckla genren, både vad gäller författarna och de förläggare som ger ut böckerna. En av dessa är Cecilia Wennerström, som ger ut fantasy och science fiction på Wela Förlag.

– Det började med att jag inte hittade något bra förlag till min egen bok. Jag hade helt enkelt inget annat val än att bli egenutgivare, berättar hon.

– Sedan tyckte jag att det skulle vara roligt att inte vara helt själv på förlaget så jag började leta efter andra manus som jag gillade, som är lite udda i genren.

Cecilia Wennerström insåg snabbt att det hon kallade fantasy skilde sig från vad som allmänt ansågs tillhöra genren. Maria Gripe låg för henne närmare till hands än fältslag och hjältar med dubbelfattade svärd. Hon slogs också av hur avskräckande själva genrebeteckningen verkade i den övriga bokbranschen, där man slentrianmässigt tycktes likställa all fantasy med ungdomslitteratur.

– Det är lite lustigt. För egentligen stämmer det inte att det inte ges ut fantasy i Sverige. Det är bara det att de stora förlagen nästan aldrig kallar det för fantasy. De vill inte ha den genrestämpeln. I synnerhet inte om det är vuxenböcker, säger hon.

– Själv ger jag helst ut böcker för vuxna. Men även dessa böcker brukar hamna på barn- och ungdomshyllorna.

Delvis tror hon att detta beror på gamla fördomar. Precis som att science fiction från början associerades med kiosklitteratur, förknippas fantasy för väldigt många med rollspel, dataspel och så kallad sword and sorcery, den typ av hjälte-fantasy som främst drar tankarna till Conan Barbaren.

– Men jag tror inte att det är förlagens fel. De har nog egentligen inget emot fantasy och science fiction. Nej, tyvärr tror jag att det är de svenska läsarna som inte gillar det. När jag har försökt sälja in mina böcker till olika bokhandlar får jag alltid svaret: ”Nej, folk köper inte fantasy. Sånt får du sälja in till SF-bokhandeln”, berättar hon.

– Men jag tror att det där kan ändras. Se bara på det trendbrott som kom för skräcklitteraturen när vi fick John Ajvide Lindqvist. Kanske räcker det med att det kommer en riktigt bra svensk fantasyförfattare. Någon som lyckas kombinera det med det där socialrealistiska som folk verkar uppskatta så mycket i till exempel deckare.

Hon är inte den enda som tänkt tanken att en ”Ajvide Lindqvist-effekt” skulle kunna förändra bilden av svensk vuxenfantasy. På de många fantasyforum som finns på nätet har genrens framtid diskuterats länge.

”Det skulle vara väldigt trevligt med några tecken på att förlagen inte ser svensk fantasy för vuxna som halvt omöjlig” skriver till exempel Maria Nygård på fantasy-communityn Catahya, och konstaterar att den allmänna bilden av fantasy i Sverige fortfarande är antingen Tolkien-kopia eller barnbok eller både och.

På Fantasybloggen återger signaturen ”Kim” några av de vanligaste förklaringarna till att svenska fantasyförfattare aldrig lyckas nå bortom ungdomshyllorna. Bland annat handlar det om vårt arv efter Astrid Lindgren och rollspelen på 80- och 90-talen – en utmärkt mylla för nya fantasyförfattare kan tyckas – men samtidigt kan det ha cementerat fokuset på barn och ungdomar.

Och just när genren fick ett uppsving utomlands på 90-talet, var man i Sverige fast i en rollspelsdebatt. ”Rollspel blev signifikativt med fantasy vilket ledde till en likriktning av hela genren”, fortsätter ”Kim”, som ändå vill påminna om att även Ajvide Lindqvist blev refuserad ett stort antal gånger innan Låt den rätte komma in såg dagens ljus.

Att genren blivit ganska missförstådd, och att fler än de redan inbitna skulle kunna ha glädje av den, tycks de allra flesta vara överens om. Det gäller bara att något av de större förlagen vågar satsa och lyfta fram den. Någon som tror att ordet fantasy faktiskt kan bli ett försäljningsargument.

Det var detta som förlaget Kabusa Böcker tog fasta på för ett par år sedan när de bestämde sig för att satsa på utgivning av fantasylitteratur under namnet Styxx Fantasy, alltså det förlag som i vår ger ut Pål Eggerts nya roman.

– Jag tror att den typen av mörk fantasy som han skriver ligger ganska väl till i Sverige, säger förlagsredaktören Anna Henriksson.

– Eller det som kallas urban fantasy, det ligger ganska nära verkligheten, ofta med inslag av socialrealism. Lite som dagens deckare fast med övernaturliga inslag, och för vuxna läsare.

Till skillnad från många andra tvivlar hon inte på att det finns en stor marknad för svensk vuxenfantasy. Hon nämner böcker som Historikern av Elizabeth Kostova, Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke och Alla själars natt av Deborah Harkness. Alla är enligt henne exempel på storsäljande fantasy som kommit ut i Sverige, men som inte lyfts fram som just fantasy.

– På ett sätt är det ju positivt att en fantasyroman kan ses som vilken roman som helst. Men samtidigt tror jag att fler skulle hitta sådant de gillade om genren faktiskt fick stå under sitt rätta namn. För idag läser många fantasy utan att veta om det, säger hon.

Genrebeteckningen är alltså inte något självändamål, utan snarare en hjälp till läsarna. Och själva tanken bakom Styxx Fantasy är just att synliggöra en litteratur med många potentiella läsare. För ska man tro Anna Henriksson är det inte omöjligt att vi kan förvänta oss en boom för fantasyn i Sverige, precis som deckaren fick för ett antal år sedan.

– Visst finns det fortfarande mycket förutfattade meningar om att det handlar om trollkarlar med toppiga hattar. Men genren rymmer ju så oändligt många variationer. Urban fantasy är till exempel jättestort utomlands, och en accepterad genre även för vuxna. Och i själva verket kan du hitta alla sorters berättelser även inom fantasy. Här finns deckare, romantik och äventyr.

Men det som är så spännande med fantasy är att du kan ställa frågor som du inte kan göra i mycket annan litteratur. Icke-fantasy är ju så bunden till de förutsättningar vi har i vår värld, både fysiskt och historiskt, säger hon.

– Vi har en hel generation som växt upp med Harry Potter och Twilight och kan man slussa in dem till annan fantasy så finns det ju hur många läsare som helst.

Det är ett vackert scenario för författare som Pål Eggert, som redan nu kan se omslaget till sin kommande bok ute hos nätbokhandlarna. Framtiden tycks rymma en hel del tillförsikt, och även om han idag inte vill dra för stora växlar på sin egen bok, så kan han inte låta bli att ana en ljusning för genren.

– Det tror jag absolut att vi ser nu. Nu för tiden slutar inte de som växt upp med fantasy att läsa genren bara för att de blir vuxna. Allt fler börjar inse att det kan vara ganska sofistikerad litteratur och jag tror snart att det kommer att vara en mer etablerad del av litteraturen, säger han.

– Då kommer nog också fler etablerade författare att lockas till genren. Det kan ju finnas massor av författare där ute som skulle vara intresserade av att skriva fantasyböcker, om bara fler förlag var redo att ge ut dem.