»Jag debuterade några dagar efter jag lagts in på sjukhuset«

Allt började egentligen med att jag fick en skrivkurs i 40-års-present av min man Erik. Jag hade drömt om att bli författare sedan jag var liten, skrev noveller och pjäser under gymnasietiden och vann Veckorevyns stora novelltävling när jag var 20. Men när man inte känner några som skriver krävs ett enormt självförtroende för att säga: »Nu kör jag!« Det hade jag inte – istället pluggade jag till journalist och sedan copywriter.

När jag började på skrivkursen hade jag inte skrivit något litterärt på 20 år. Det var väldigt läskigt först, att pröva en gammal dröm. Duger min text? Jag fick glada hejarop, men framförallt en plattform med andra skrivande människor och en lärare, Sören Bondeson, som fortsatte handleda mig.

I samma veva fick jag chans att provskriva ett avsnitt för Solsidan, en serie som jag tycker är helt fantastisk, det roligaste jag sett på svensk TV. De tackade nej, men jag gick igång på att skriva manus och sökte in till en utbildning i manusskrivande. Jag sa upp mig från jobbet och satsade. Mitt under utbildningen skickade jag in min ljudbokspitch till Skrivas och Storytels tävling – och vann!

 

Först fick jag skriva en pilot som Storytel spelade in. Efter det fick jag beskedet att de ville göra en hel serie. En tid senare blev jag kontaktad av produktionsbolaget Jarowskij. De hade läst min vinnande pitch från Skrivas tävling, och ville att jag skulle pitcha in den som en TV-serie. Det var supernervöst – jag tog mig till deras kontor i Frihamnen och presenterade idén. Redan dagen efter hörde de av sig och sa att de ville ha den. Jag jobbade på som bara den, med ljudboksmanus, TV-manus och plugg samtidigt.

Jenny Gromark Wennberg

Ålder: 46

Annons

Bor: Göteborg

Familj: Gift med Erik. Två barn, 6 och 10 år gamla.

Förebilder: Ulf Kvensler, en av manusförfattarna till Solsidan och Vår tid är nu. Julie Andem, som skrivit och regisserat webbserien Skam.

När jag precis hade avslutat mina studier och blivit klar med ljudboksserien Kämpa tjejer! började jag få en en massa konstiga symptom. Jag kunde inte gå, hade ont i  ryggen och fick hög feber. Läkarna visste inte vad det var, men misstänkte att det var en reumatisk sjukdom och sa att jag kunde börja jobba igen – »värken får du leva med«. Jag fick kortison och testade att jobba halvtid.

Ena dagen satt jag i ett manusrum med Henrik Schyffert, nästa dag blev jag blixtinkallad till Karolinska för en ny undersökning. Dagen efter det fick jag veta att jag hade leukemi.

Min förläggare undrade om vi skulle skjuta på lanseringen. Men jag ville absolut att boken skulle komma ut. Får man en livshotande sjukdom är det inget man vill skjuta på, direkt. Så jag debuterade några dagar efter jag lagts in på sjukhuset. Jag kunde inte göra några intervjuer eller jobba för att sprida boken. Det enda jag kunde göra var att lyssna på den. Jag gick runt i korridorerna med hörlurar och en ställning med cytostatika i. Hanna Dorsin, en komiker som bland annat jobbar med Grotesco, läste in texten, vilket är jättejätteroligt.

 

Tyvärr fungerade inte min behandling, och jag hade ingen passande donator för stamceller, något jag behövde för för att överleva. Det var så klart väldigt tufft. Jag har en man och två barn på tio och sex år. Mitt i allt blev boken ändå en glädje – mina barn är väldigt stolta över sin mamma!

Till slut hittade de en donator, så efter jul genomgick jag en stamcellstransplantation. Det är en lång rehabilitering efteråt. Just nu ser alla prover bra ut, men leukemin kan komma tillbaka. Jag äter immunhämmande medicin för att hålla allt i schack. Jag får inte bli solbränd, och inte vistas på offentliga platser eller åka kollektivt på grund av infektionsrisken. Men jag har vänner som hälsar på och en kaj att promenera längs.

Annons

Min förhoppning är att kunna börja jobba igen till hösten. TV-versionen av Kämpa tjejer är under utveckling. Och i vår sänds komediserien Finaste familjen med David Hellenius, i TV4. Jag är manusförfattare till ett avsnitt men har varit delaktig även i de andra delarna. En karaktär som gästspelar i  mitt avsnitt spelas av Johan Rheborg, vilket jag är så jäkla glad över. Det var ju just Solsidan, där han spelar en av huvudrollerna, som gjorde att jag ville börja skriva manus från första början.

I första hand vill jag komma tillbaka till manusrummet, sedan skulle jag gärna vilja skriva mer litterärt. Ljudbok eller radiodrama – det spelar mindre roll.

Det känns fantastiskt, att drömmen blev sann med hjälp av den här vinsten. Att få den bekräftelsen, den tror jag är viktig för alla som skriver. Att känna: ›De tyckte att det här var bra!‹ Då växer man, tar det man gör på allvar, och vågar ta nya kliv.«