»Mitt skrivande blir inte lönlöst«

För Balsam Karam förbättrade arbetsstipendiet de praktiska förutsättningarna. Än viktigare: det gav en signal om att hennes skrivande var värt att ta på allvar.

»Det var min partner som till slut fick mig att söka ett arbetsstipendium. Jag jobbade halvtid på biblioteket i Rinkeby och tänkte att det skulle kunna ge mig möjlighet att skriva mer, kanske rentav under den resterande halvtiden. Det har känts rätt svårt
att veta var man kan söka pengar, lite som en djungel, men han hjälpte mig att leta och just Författarfondens ansökningsförfarande var ganska enkelt.

De delar ut rätt många stipendier så det kändes liksom rimligt att jag skulle kunna få det, eftersom jag hade gett ut en bok. Snarare än att hoppas var jag lite rädd för att inte få det, för vad skulle det betyda? Hur skulle ska jag tolka det? Skulle det säga något om mitt skrivande om de inte valde mig? När jag sen fick veta att jag hade fått stipendiet blev jag väldigt glad.

Det svåraste med att skriva vid sidan av barn och jobb är att få tid, sammanhängande tid, och kontinuitet. Att inte bli avbruten hela tiden. Jag har till exempel ingen kontorsplats, utan sitter på ett kafé i Skärholmens centrum och skriver. Just nu är jag dessutom föräldraledig med vår dotter. Jag försöker ändå skriva regelbundet. Min partner och jag brukar komma överens om vilka dagar jag ska skriva, och då går jag hemifrån på morgonen och är hemma igen innan mitt andra barn kommer hem från förskolan. Totalt får jag kanske fyra, fem timmars skrivtid en sådan dag och numera skriver jag effektivt, så det räcker ganska långt.

Balsam Karam

Född: 1983 i Teheran, Iran.

Bor: Stockholm.

Lästips! Dags att söka stipendium? Vi har hela listan på alla stipendier du som författare kan söka.

Bakgrund: Har gått Biskops Arnö Författarskola och läst Litterär gestaltning på Göteborgs universitet. Bibliotekarie på Rinkeby bibliotek. Tilldelades hösten 2018 Författarfondens ett-åriga arbetsstipendium.

Annons

Utgivning: Händelse-horisonten (2018).

Jag behöver inte redogöra för Författarfonden vad jag åstadkommer under tiden jag får pengarna. Ändå har jag varit noga med att tänka att de ska användas för att möjliggöra mitt skrivande. Det har de också gjort, även om vi är rätt bra på att leva på lite pengar. Just nu hade vi nog gått back varje månad utan arbetsstipendiet.

Samtidigt är pengar inte allt. Jag har sagt
nej när det känts fel. Jag fick till exempel 60 000 kronor av Svenska Akademien. Dem sa jag omedelbart nej tack till. Rent principiellt kunde jag inte ta emot pengar från ett sammanhang där det fortfarande var extremt oklart hur de olika ledamöterna hade agerat och vad de ansåg vara rätt, innan jag visste utfallet i den där dunkla härvan. Pengar är viktigt men det är ännu viktigare för mig att hålla en principiell linje, för det hör ihop med kärnan av mitt skrivande. Mitt skrivande närs mer av att jag håller den linjen än av att jag ska få pengar.

För mig handlade stipendiet också om att få befinna mig i ett sammanhang med andra författare. Det erkännandet innebär att jag tar mitt skrivande på allvar. Det där har alltid varit en fråga för mig: Ska jag skriva? Har jag råd med det? Jag är född i en familj med föräldrar som har skador från krig och tortyr. De har aldrig kunnat jobba i Sverige, och har alltid fått den lägsta pensionen. För mig har det varit viktigt att kunna vara behjälplig monetärt, och få ge dem någonting tillbaka. Att få ett stipendium säger: Författande är ett arbete, du får inte bara äran utan också lön. I ordets rätta bemärkelse blir mitt skrivande inte lönlöst. Bland det första jag gjorde när pengarna hade kommit in på kontot var att köpa en tvättmaskin till mina föräldrar, för deras hade gått sönder.«