»Mitt skrivande blir inte lönlöst«

För Balsam Karam förbättrade arbetsstipendiet de praktiska förutsättningarna. Än viktigare: det gav en signal om att hennes skrivande var värt att ta på allvar.

»Det var min partner som till slut fick mig att söka ett arbetsstipendium. Jag jobbade halvtid på biblioteket i Rinkeby och tänkte att det skulle kunna ge mig möjlighet att skriva mer, kanske rentav under den resterande halvtiden. Det har känts rätt svårt
att veta var man kan söka pengar, lite som en djungel, men han hjälpte mig att leta och just Författarfondens ansökningsförfarande var ganska enkelt.

De delar ut rätt många stipendier så det kändes liksom rimligt att jag skulle kunna få det, eftersom jag hade gett ut en bok. Snarare än att hoppas var jag lite rädd för att inte få det, för vad skulle det betyda? Hur skulle ska jag tolka det? Skulle det säga något om mitt skrivande om de inte valde mig? När jag sen fick veta att jag hade fått stipendiet blev jag väldigt glad.

Det svåraste med att skriva vid sidan av barn och jobb är att få tid, sammanhängande tid, och kontinuitet. Att inte bli avbruten hela tiden. Jag har till exempel ingen kontorsplats, utan sitter på ett kafé i Skärholmens centrum och skriver. Just nu är jag dessutom föräldraledig med vår dotter. Jag försöker ändå skriva regelbundet. Min partner och jag brukar komma överens om vilka dagar jag ska skriva, och då går jag hemifrån på morgonen och är hemma igen innan mitt andra barn kommer hem från förskolan. Totalt får jag kanske fyra, fem timmars skrivtid en sådan dag och numera skriver jag effektivt, så det räcker ganska långt.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #5 2019 (21 oktober 2019) och är skriven av .