Sara Kadefors bästa skrivråd

Hon har gett ut såväl hyllade barnböcker som ungdomsböcker och romaner. Nu delar Sara Kadefors med sig av sina bästa skrivråd.

1. Börja med berättelsen

Även om det är bra att vara medveten om sin tematik så tror jag inte att man ska börja där. I alla fall är det så för mig. Temat kommer som steg två, men det första steget är alltid berättelsen. Det ska vara en spännande plot helt enkelt, något jag går igång på, och ibland vet jag inte varför jag är så intresserad av någonting förrän jag är klar.

I min förra roman, Borta bäst, började det med en enda bild jag hade i huvudet – en kvinna som vaknade i en bil. En rad frågor dök upp. Vem är hon? Varför sover hon i bilen? Vad händer henne och vilka möten kan uppstå? Medan jag skrev märkte jag visserligen att jag berättade alldeles för mycket om andra saker, men det kunde jag ta bort i efterhand, när jag märkte vad boken faktiskt handlade om.

Då kunde jag också se att det var en särskild tematik som intresserade mig. Det handlade om detta med att upprätthålla fasader, frågor om klass, vad som anses normalt, och hur ett allt hårdare samhälle kan drabba människor.

Men från början hade jag bara kvinnan i bilen. Det var den historien jag var nyfiken på.

 

Annons

2. Lämna vardagen

Det kan vara svårt att få tid att skriva. Jag kan inte ge några bra råd. Det där med att du ska sätta dig en timme på kvällen när barnen somnat kan jag ju inte säga, för det skulle aldrig fungera för mig. Det finns bara inte, jag är skittrött då, och man måste ju vara ren i huvudet och utvilad när man skriver. Och att skippa tv och Facebook… Nej, det är verkligen inte samma tid för mig. Det går inte att byta ut facebook mot att skriva en roman.

Det enda jag kan säga är att det som så mycket annat i samhället handlar om pengar. Pengar är tid. Själv skrev jag min första roman när jag gick på a-kassa. Men det kanske du inte ska skriva. Blir jag återbetalningsskyldig nu? Hur som helst finns väl knappt a-kassa idag, men kanske ska du försöka spara lite pengar och ta ledigt några månader. Eller åtminstone ta en av dina semesterveckor om du har några, och bara jobba med din bok så att du kommer igång.

Att åka bort är också bra. Har du inga pengar kanske du kan låna någons hus, bara du kommer bort lite från dina vanliga rutiner. Själv brukar jag åka ensam ut på landet och sätta mig. Då finns det inga regler, det ligger kläder på golvet och jag äter dåligt och gör precis som jag vill. Jag kan till och med sitta på kvällarna och skriva, eftersom jag sover till tolv på dagen. Det är underbart.

 

3. Tänk efter före

Jag tror att det är viktigt att avgränsa sig så tidigt som möjligt för att inte processen ska bli ett helvete. Alltså att ha tänkt innan man börjar skriva och bestämma sig för vad det ska handla om. För du gör det väldigt svårt för dig själv om det ska handla om allting som blir spännande medan du skriver.

Om vad som helst kan hända när som helst är det ofta ett tecken på att man inte riktigt vet vilka frågor man vill jobba med.

Nu menar jag inte att det måste vara jättekonkret. Det behöver inte vara: ”Nu ska jag skriva en bok om hur tufft det är att växa upp på den här bestämda platsen”. Men om vi tar min senaste bok som exempel så handlade det om den smärta som en pojke går och bär på utan att någon uppmärksammar det, och hur starkt det kommer att påverka honom senare i livet. Där hade jag en berättelse tyckte jag, och även om jag inte visste exakt vad som skulle hända sen så visste jag att det var det jag ville skriva om och vilken riktning jag skulle åt.

Annons

Sedan börjar jag helt enkelt bara skriva från början. I det här fallet började jag med en scen där gänget åkte till en soptipp med ett luftgevär. Jag tyckte att det var en bra början eftersom den handlade om en barndom som var ganska positiv, samtidigt som det fanns något lite jobbigt med det där geväret. Och den där friheten som barnen hade, som på ett sätt var ganska skön, samtidigt som det skulle visa sig att det inte var helt positivt att bara få driva vind för våg utan att någon såg det.

 

4. Bli inte sänkt av andra

Jag tror att det är viktigt att inte jämföra sig med andra. Häromdagen såg jag till exempel en författare på facebook som skrev: ”Åh, 45 000 tecken på två dar! Hurra!”
Jävla människa, tänkte jag. 45 000 tecken, det kan ta mig två månader att skriva. Jag orkar inte läsa sånt.
Jag är själv helt fixerad vid det där med längd och känner mig jätteglad när jag har skrivit många tecken. Då kan jag gå hem till barnen och laga mat och vara glad istället för sur. Men egentligen är det ju löjligt. Om något är bra eller inte handlar ju inte om längden. Ibland brukar jag beklaga mig hos mitt förlag över att andra kommer ut med böcker mycket oftare än jag, men då brukar de säga: ”Ja, fast det är olika kvalitet också”. Det är snällt av dem, haha. Och när det gäller Facebook så måste man försöka att bara skita i sånt där, eller helt enkelt försöka gå ur, om det ger en ångest. Det fyller ingen funktion att haka upp sig på det, för jag kommer ändå aldrig att bli så produktiv.  

 

5. Var inte så sentimental

Våga visa dina texter för andra. Jag brukar säga det till mig själv, för jag var väldigt hemlig med mina texter i början, och är det till viss del fortfarande. Men om man inte vågar ta emot kritik är det svårt att utvecklas. Tror du inte att någon annan kan bättre än dig själv, då kommer det inte att hända så mycket med ditt skrivande.

De där enorma talangerna som ger ut mästerverk när de är 21 är rätt få. De allra flesta har kämpat sig till det och man måste förstå att det krävs mycket arbete för att bli bra. Det handlar om att inte ge upp, att diskutera sina texter med andra, och orka skriva om och kasta saker.

Processen är smärtsam, men det är faktiskt så att man är tvungen att lyssna på andra. Så var inte så himla sentimental över din text. Det är inte så himla blodigt, och det går faktiskt att separera sin text från sig själv, även om det inte är helt lätt. Texten är en sak och du är en annan, och att dina texter har brister behöver inte betyda att du är en dålig människa.