Så använder Johanna Thydell sitt eget liv

Ur I taket lyser stjärnorna:

Mamma andas tungt, huvudet har lagt sig i en konstig ställning och Jenna lutar sig fram för att rätta till det.

Mamma. Minns du den där vårdagen när vi satt på balkongen? Du, du sträckte dig över kanten, du skulle vattna blommorna och vips ramlade din löstutte ut ur linningen! Du skrattade och jag fick springa ner och hämta den. Du var rädd att den skulle ha spruckit. Men den höll.

Mamma. Minns du när vi skulle åka skridskor? Vi hade med oss apelsinklyftor i en blöt påse och du hade gjort choklad. Men när du skulle ut på isen såg du ut som Bambi, du hade ju glömt att ta av skydden! En man skrattade lite när du föll, du skrattade också. Då sa du att man måste bjuda på sig själv. Att jag skulle komma ihåg det.