»Trots att jag haft min diagnos länge har jag aldrig sagt nånting, så nu räcker det. Ut med skiten! Får vi bort skamgrejen tror jag att fler vågar ifrågasätta sitt eget ­mående och söka hjälp.« Foto: Emil Nordin

Så använder Johanna Thydell sitt eget liv

Ur I taket lyser stjärnorna:

Mamma andas tungt, huvudet har lagt sig i en konstig ställning och Jenna lutar sig fram för att rätta till det.

Mamma. Minns du den där vårdagen när vi satt på balkongen? Du, du sträckte dig över kanten, du skulle vattna blommorna och vips ramlade din löstutte ut ur linningen! Du skrattade och jag fick springa ner och hämta den. Du var rädd att den skulle ha spruckit. Men den höll.

Mamma. Minns du när vi skulle åka skridskor? Vi hade med oss apelsinklyftor i en blöt påse och du hade gjort choklad. Men när du skulle ut på isen såg du ut som Bambi, du hade ju glömt att ta av skydden! En man skrattade lite när du föll, du skrattade också. Då sa du att man måste bjuda på sig själv. Att jag skulle komma ihåg det.


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!

Populärt!

Skriva Digital

Få obegränsad tillgång till hela Skrivas värld!

0 kr första månaden*

  • Alla artiklar på Tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Skrivtävlingar
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Erbjudanden och förhandsvisningar
Till erbjudande

Skriva Total: tidning + digitalt

Få obegränsad tillgång till hela Skrivas värld!

Från 59 kr i månaden**

  • Alla artiklar på Tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Skrivtävlingar
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Erbjudanden och förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan
Till erbjudande

* Därefter 49 kr/mån.
**Debiteras varannan månad (118 kr)

Publicerad 5 mars 2018 och uppdaterad 22 oktober 2018. Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare