Morgan Larsson

Det var när jag flyttade från Trollhättan till Göteborg som jag märkte att historierna från min barndom fascinerade människor. När jag berättade så häpnade folk, de kunde inte tro att det var sant. Som när jag berättade om killen därhemma som klippte av strängen vid tungan för att få lika lång tunga som Gene Simmons i Kizz. Vi hade så jävla tråkigt i Trollhättan och de som kunde hitta på de värsta grejerna fick utgöra underhållningen. Tänk dig de där värsta dokusåpagrejerna som man bara ser på tv – det gjorde vi på riktigt.

När jag berättade de här historierna långt senare och märkte hur folk reagerade insåg jag att det här var bra, det här var starkt. Det gav mig ett självförtroende och jag började få en idé: går detta att göra en bok av? Hade det varit en story som jag hittade på hade jag kanske tvekat mer över om det skulle uppfattas som trovärdigt men nu visste jag att innehållet höll. Jag kunde vila i det. Även om jag var osäker i själva skrivprocessen så visste jag att själva berättelserna var säkra kort. Det handlade bara om att få till det på ett sätt som skulle kunna binda läsare.

 


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2014 (20 oktober 2014) och är skriven av .