»Mitt tajta schema gör att jag inte hinner lyssna på djävulen på axeln«

Du sköt på skrivandet i 15 år … Varför?

– Jag började med min debutroman 1998, när jag var 20 år, men det blev bara lösryckta kapitel – projektet var så svårt. Istället försökte jag skriva annat, men det gick verkligen inte. Till sist blev jag utmattningsdeprimerad och sjukskriven från mitt jobb som journalist. Under tillfriskningsprocessen insåg jag att jag måste visa mig själv respekt; jag var tvungen att få boken färdig.

Hur kom idén till Minkriket till dig från början?

– Jag växte upp i Nykarleby, en liten ort med 8 000 personer, där pälspriserna styrde allt. Gick det bra för minkfarmarna fick stan mycket skattepengar, och då byggdes det nya skolor. Gick pälspriserna ner stramades det åt. När jag tog studenten och flyttade, förstod jag att resten av världens människors liv inte styrs av pälspriser. Och att minkpälsindustrin är ifrågasatt, men att ingen pratar om det där jag kommer ifrån. Jag insåg att ingen hade skrivit en berättelse om en sådan plats förut.