»Att hitta romanidéer är för mig ett ganska komplicerat samspel mellan känsla och intellekt. Väldigt länge var jag upptagen av hus. Jag behövde se ett faktiskt hus framför mig och kunna tänka att där, det var där det började. Sedan har det glidit över till karaktärer, att en figur plötsligt står framför mig. När de fått ett namn, då brukar jag anse att de är koncipierade och sedan är det bara att fullfölja graviditeten.
Jag har sällan en uttalad historia när jag börjar, jag berättar den för mig själv medan jag skriver. Jag har aldrig något synopsis. Eller, jag skriver alltid ett men sedan följer jag det aldrig. I mina byrålådor finns hur många intressanta synopsis som helst på helt andra böcker än de jag skrivit.
De första månaderna ägnar jag väldigt mycket åt berättarperspektivet. Min dröm är att skriva en bok som Carsten Jensens Vi, de drunknade. En hel jäkla roman i vi-form! Jag tycker att den är lysande, så skulle jag hemskt gärna vilja göra men det har jag aldrig lyckats med. Men jag ägnar väldigt mycket tid åt berättarperspektivet, och åt att välja rätt tempus. Ditt liv och mitt är skriven i första person singularis – jagform. Och så varvar jag presens och imperfekt, det faller sig naturligt när en bok innehåller så många tillbakablickar.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.