Majgull Axelssons 6 tips: Så lyckas du med din roman

Hur lägger man upp sin bok och hur kommer man i mål med sitt skrivande? Prisbelönta författaren Majgull Axelsson delar med sig av sina erfarenheter.

1. Hitta din romanstruktur

För mig är det viktigt att från början inte veta riktigt vart jag är på väg. Men jag vet på ett ungefär hur lång boken ska bli. 90 sidor brukar vara den tid jag behöver för att ta mig in i en roman och lära känna världen jag rör mig i. Under den skrivtiden har jag bestämt mig för det första berättarperspektivet och eventuellt bytt berättarperspektiv någon gång. Jag har också bestämt mig för vilket tempus jag ska använda.

När jag skrivit 90 sidor tittar jag igenom strukturen. När jag väl kommit på konstruktionen kan jag skriva ungefär vad som helst, inom de ramarna. Då känner jag mig fri, men har ändå en viss trygghet i att jag har de här ramarna. Jag riskerar inte att glida ut och göra den fullkomligt ostrukturerad och obalanserad.

Om du strukturerar en roman kan du också ägna dig åt en gestalt i taget och bli ”klar” med den, innan du ger dig på nästa. Gör du så känns inte romanen lika oöverstiglig.

 

2. Låt någon du litar på läsa manuset

Annons

Jag kan visa texter medan jag arbetar med dem. Men då väljer jag noga vem som får se dem. Jag har en kompis, som läste mycket i början av mitt författarskap och som börjat läsa igen nu när hon har blivit pensionär. Hon är väldigt bra, ibland ringer hon upp och så pratar vi skit om karaktärerna. Jag litar på hennes omdöme för jag vet att hon inte kan vara elak.

Det är lätt att tappa självförtroendet om den som läser är elak. Men det är bra om läsaren kan vara kritisk. Och det kan min kompis vara. Vid något tillfälle sa hon: ”Du får ursäkta, men jag fattar inte ett dugg.” Då slängde jag på luren och pratade inte med henne på tre dagar. Sedan ringde jag upp och sa att jag förstod att hon inte fattade ett dugg. Och så skrev jag om och så blev det mycket bättre. Men jag kunde tillåta mig att bli arg. Trots att jag inte hade skäl att bli det egentligen, det var ju bara uppriktig kritik.

Jag pratar inte med den som läser öga mot öga heller, för då skulle jag sitta och registrera: Finns det något falskt i det här uttrycket? Utan vi tar det på telefon eller mail.

 

3. Hitta frågan

Det måste alltid finnas en fråga, och ett svar. Det behöver ju inte vara så oerhört tydligt, det där svaret. Men ändå så att man känner att ja, här fanns det någonting trots allt, som ledde framåt.

 

4. Riv byggnadsställningarna efteråt

Man måste resa och ha kvar sina byggnadsställningar medan man bygger en roman. Byggnadsställningarna är grunden, strukturen man skapar när man skriver sig in i boken. Men när man börjar bli så pass färdig att boken har en tydlig form är det viktigt att riva byggnadsställningarna. Så att ingen ser hur man har gjort, utan att allt bara står där och är snyggt. Konkret betyder det att man måste skriva om och skriva om och ta bort och ta bort. Och lägga till en del.

Annons

 

5. Snacka inte för mycket och sysselsätt händerna!

Ett bra tips för att komma igång när man kört fast med skrivandet är att göra någonting praktiskt. Mangla, till exempel. Just nu har jag ingen mangel, men stryka och diska går också bra. Matlagning är för komplicerat, då kan man inte tänka på det man skriver. Men enklare saker som sysselsätter händerna, men inte kräver att man behöver tänka. I stället kan tankarna vandra fritt. Tidigare när jag körde fast och inte kom vidare i en text gick jag iväg och strök och ställde datorn i närheten, så att jag kunde skriva ner det jag tänkte innan jag strök lite till. Sedan är det viktigt att vara tyst och inte prata om det man just skriver. Gör man det spricker såpbubblan. Tystnaden är helig, det sa PC Jersild en gång och det är någonting jag alltid hållit på.

 

6. Struktur i tillvaron ger struktur åt skrivandet

En del ser hinder för skrivandet när man kan se på det tvärtom. Som kravet att försörja sig på annat. Medan du försörjer dig går du och arbetar omedvetet med det du ska skriva. Det omedvetna arbetet ska man aldrig förringa, det betyder jättemycket. Då menar jag inte formuleringarna som kan dyka upp, utan att man processar sin historia. Och det gör man när man ägnar sig åt annat.