När Jesus uttalar sina sista ord på korset, »Det är fullbordat«, så menar han inte bara att hans eget liv är tillända. Han menar inte heller bara att hans uppdrag på jorden är fullgjort, att han uppfyllt sin bestämmelse och offrat sitt liv för mänsklighetens skull. Han menar också att profetiorna om honom nu är besannade: historien är fullbordad. I Jesu sista ord på korset når tre skeenden, tre kronologier, sin logiska slutpunkt på en och samma gång, i en och samma mening: hans yttre livshistoria, hans öde och profeternas berättelse om Messias som tagit sin början för längesen. »Det är fullbordat« är en slutreplik i klassisk bemärkelse; den punkt där alla berättelsens linjer löper samman: ingen kan missta sig på att detta är ändhållplatsen, avstigning för samtliga passagerare. Allt som händer från och med nu tillhör en annan historia, en ny värld.

När jag träffade den radikale brittiske fantasyförfattaren China Miéville så vände han sig mot just den sortens slut, vanligt förekommande i fantasy och som han kallade för Tolkienslut – hjältarna uppfyller bara en gammal profetia, hela händelseförloppet är skrivet sedan länge och utgången är i viss mening given på förhand.