»Jag skriver inte synopsis i ett sjok utan det byggs på efterhand. Under arbetets gång tittar jag mycket på film och läser böcker. Idé staplas på idé och till slut har jag byggt en slags värld. När jag väl sätter mig för att skriva vet jag vad som ska hända för jag har storyn i ett synopsis. Sedan följer jag bara med karaktärerna som om det var en film jag tittade på och skriver ner vad som händer. Det är då det är roligast att skriva och ger bäst resultat.

Jag arbetar i programmet Scrivener och kopplar scen för scen till mitt synopsis. Då kan jag hela tiden zooma in och ut och se både helheten och de­taljer. Vissa scener i mitt synopsis är bara två-tre meningar, ungefär ›det här ska hända i det här kapitlet‹ medan andra scener är mer omfattande och specificerar tydligt ›den här planter­ingen måste in här för att i nästa kapitel händer det här‹ eller ›den här personen måste presenteras här och utvecklas i nästa kapitel‹. Det finns en stomme att utgå ifrån och när jag väl skriver bockar jag av punkterna i mitt synopsis. Men samtidigt är det en fri process. Om det blir bättre av att göra på ett annat sätt så gör jag det.«

Exempel 1: