Erik Fronaeus är självlärd snabbskrivare, men har fortfarande en bit kvar till världseliten. Foto: Peter Löfstöm

Skriv så det ryker!

Är du snabbskrivare eller fast i en evig pekfingervals? Spelar det någon roll? Skriva undersökte vad tangentbordstekniken kan göra för texten.

Bakom de tre datorskärmarna skym­tar först bara en ostyrig ­kalufs. Rummet ligger i halvdunkel innanför de fördragna gardinerna, hårddiskfläktarna surrar dåsigt. Men det vilar inget sömnigt över Eriks aktivitet vid tangentbordet. Fingrarna fladdrar oupphörligt över de lysande röda bokstäverna medan han följer händelseutvecklingen i Outland eller någon av de andra virtuella spelvärldarna.

15-årige Erik Fronaeus bor i Hjärup utanför Malmö och är tangentbordsvirtuos. Det har han varit länge.

– Jag satt vid datorn i skolan och skrev samtid­igt som jag kollade genom fönstret på något som hände ute på skolgården, och kompisarna bara Vad gör du? Sedan tävlade vi på en av snabbskrivarsajterna. De hade inte en chans. Fast det var länge sedan, nu skriver jag snabbare, säger Erik.

  Samtidigt påpekar han att målet egentligen aldrig har varit att skriva snabbt. Hastigheten är en biprodukt av de olika aktiviteter han ägnar sig åt framför datorn: knappar kommentarer om Youtubers, skriver respons på inlägg i olika forum (»där blir det mycket text«), programmerar (»bara lite«), kodar eller »moddar«, det vill säga lägger in modifikationer i olika spelservrar. Samt spelar online-spel, vanligen klassikerna World of Warcraft eller Counterstrike, vilket innebär att han textchattar med spelkompisar i realtid medan spelet pågår. Här och nu. Poängen, betonar Erik, är att du kan fixera blicken på ­annat än tangenterna medan du skriver – på din avatar i spelet exempelvis, eller på orden som växer fram på skärmen.

 

Erik i Hjärup är självlärd och har aldrig gått någon »skrivmaskinskurs« i skolan. Det gjorde däremot humorprofilen och snabbskrivaren ­Anders Jansson (känd från tv-produktioner som Hipp Hipp, Starke man, Halvvägs till himlen samt en rad film- scen- och webbproduktioner). Men redan under skoltiden utvecklade han ett eget tangentbordssystem.

Annons

– Det blev som när jag skulle lära mig spela piano – jag tog en lektion och sedan skapade jag min egen modell.

En modell som tycks ha fungerat. Alla som har sett Anders Jansson livechatta med scenpubliken via sin laptop kan intyga att han skriver snabbt. Extremt snabbt. Läser nästa replik i chatten samtidigt som han knappar början på sitt svar.

Eller som i en humorshow häromåret där ­Anders uppträdde tillsammans med parhästen Johan Wester.

– Medan Johan pratade skrev jag på datorn, snabba elaka kommentarer som publiken kunde se på en skärm bakom ryggen på honom. Publiken läste och skrattade men när Johan vände sig om för att läsa hade jag redan raderat texten.

Bra idéer försvinner lika fort som de kommer, noterar Anders Jansson. Det gäller att fånga upp dem medan de finns i rummet. Inte minst på idéstadiet inför nya projekt är det därför ovärderligt för honom att kunna överlåta åt muskelminnet att sköta det mekaniska tangentbords­arbetet.

– Ofta när jag arbetar vid datorn kommer jag in i ett flow. Det liknar det som amerikanarna med ett trevligt ord kallar för »vomit draft« – att spy ur sig idéer och uppslag och skriva ner allt sam­tidigt, utan fördröjning.

Anders Jansson återkommer till jämförelsen med musik:

– Att skriva handlar mycket om rytmkänsla. Det gäller texten såklart, hur du bygger upp den med rätt feeling för frasering och pauser, men det gäller också hur fingrarna rör sig på tangent­bordet i en optimal rytm.

Det kan gälla även enskilda ord, menar han:

Annons

– Det finns ord som fingrarna alltid vill snubbla på, av någon anledning. »Universitet« till exempel, eller »repetition«. Ibland tänker jag att de orden har ett eget fack i muskelminnet med en unik kod för fingrarnas rörelser och tempot mellan tangent­tryckningarna.

 

Hur snabbt skriver du?

Det finns många sajter där du kan testa din skrivhastighet. På 10fastfingers.com går det att välja språk, inklu­sive svenska, och tävla mot andra snabbskrivare – eller mot dig själv. En av många liknande svenskspråkiga saj­ter är ordiminuten.se, där du kan testa din hastighet, tävla och lära dig rätt fingersättning enligt touch-metoden.

Anders Jansson har automatiserat fingrarnas rör­elser på tangentbordet och skriver utan att ägna någon tanke åt bokstävernas placering. Det går snabbt, ja. Men blir texten bättre när den som skriver inte behöver snegla på datorns ­tangentbord?

Åsa Wengelin, universitetslektor på Göteborgs universitet, forskar om skriftliga språkproduktionsprocesser. Tillsammans med sina kollegor har hon undersökt relationen mellan tangentbordsteknik och textkvalitet i forskningsprojektet »Att titta på vad man skriver«. Hon understryker att textskapande är en kognitivt krävande process. Den skribent som måste ägna delar av sin tankekraft åt att hitta rätt tangent (»tangentbordstittaren«) har begränsade resurser kvar till att producera text med kvalitet:

– Drivna tangentbordsskribenter däremot, de som vi kallar för »skärmtittare«, liksom de som skriver för hand, ser på texten samtidigt som den växer fram. Vi ställde oss frågan vad detta innebär för textens språkliga egenskaper.

Wengelin är försiktig med att dra generella slutsatser. Men hon konstaterar att resultaten från de olika experimenten  (bland annat analys av försökspersonernas ögonrörelser) visar att skärmtittarna aktivt ser tillbaka på texten samtid­igt som de skriver, och att de då fäster blicken på centrala ord och textelement som hänger samman betydelsemässigt. Vana datorskribenters ögon­rörelser bakåt i texten sker således inte slumpvis eller främst för att upptäcka skrivfel. De utgör i stället en del i den skapande skrivprocessen.

Kan man då även dra slutsatsen att texterna blir bättre? Med bättre flyt och tydligare röd tråd?

– Inte nödvändigtvis. Men skribenter som har automatiserat sitt tan­gent­bordsskrivande är ofta effektivare och får mer resurser över till ­andra aspekter av skrivandet, säger Åsa ­Wengelin.

När Erik Fronaeus får en stund över hemma vid datorn – när läxorna är gjorda, mellan två spel­omgångar – händer det att han kör ett träningspass på någon av nätets snabbskrivarsajter. För att utmana sig själv ytterligare demonterar han dessutom regelbundet tangenterna på sitt tangent­bord och placerar ut dem på nya, slumpmässigt valda platser. I botten råder fortfarande QWERTY-standard, där varje bokstav har sin givna plats. Men på var och en av de enskilda tangent­erna lyser otippade skrivtecken: ett uppochnervänt K på platsen för E, ett »?« på platsen för G. Och så vidare. I dag snittar Erik 90 ord i minuten, ett mer än okej personbästa som dock har en bit kvar till de internationella mästarnas toppresultat på över 200 ord i minuten.

Pianogeniet Glenn Gould brukade säga att han utgick från en inre »mental« klaviatur när han spelade. På liknande sätt förklarar Erik hur han hittar rätt på det manipulerade tangentbordet:

– Jag utgår från en tangent, ofta ENTER– eller SKIFT-tangenten och sedan bara vet jag var de andra är. Det liknar »touch-metoden« (se fakta­ruta) men är mest mitt eget system. Jag känner var tangenterna är, läget, avstånden, relationen mellan tangenterna.

 

Moderna datorer med mjukt fjädrande tangenter har underlättat vardagen för dagens textskapare i jämförelse med de prövningar som forna tiders maskinskriverskor utsattes för. Anders Jansson beklagar sig över att det ibland till och med går för fort när finger­topparna flyger över bokstäverna på hans bärbara.

– På skrivmaskinerna kände man åtminstone tydligt var tangenterna började och slutade.

Vad som däremot inte har förändrats historiskt är västvärldens standardiserade QWERTY­-tangentbord. Här ser Anders Jansson ett potentiellt problem:

– Maskiner konstrueras för att passa ihop med människans fysiska egenskaper. Vi har tio fingrar som ska nå ett drygt tjugotal bokstäver, mell­anslag och några siffror på tangentbordet. Det går hyfsat smidigt för mig i dag. Men i enlighet med Darwins utvecklingslära har människan kanske inget lillfinger om åtta tusen år? Vi använder det ju inte särskilt ofta. Hur ska vi då hitta A, P eller Q?

 

QWERTY och Touch-metoden

Det finns olika teorier om varför artonhundratalets skrivmaskinstillverkare enades om QWERTY-systemet. Det har sagts att tangenternas placering minskade risken för att skrivmaskinernas typarmar skulle fastna i varandra. Eller att tangentbordets utseende gjorde att maskinskriverskorna skrev långsammare (på engelska) – med minskad risk för typarmsstrul som resultat. En bidragande orsak till QWERTY-layoutens etablerade ställning är att den ligger till grund för »touch-metoden«, sedan sekelskiftet en etablerad internationell standard för vilka fingrar som används till vilka tangenter. Oavsett bakgrunden har QWERTY haft få utmanare under åren. En konkurrerande layout som har många anhängare är den så kallade »Dvorak«-modellen från 1930-talet, som bland annat bygger på att samla de vanligaste bokstavskombinationerna (på engelska) inom nära räckhåll på tangentbordets mellanrad (»hemraden«).