Foto: Karl Thorson

Mårten Melin: »Det handlade om att få ett sammanhang«

»När jag började på Skrivarlinjen på Skurup hade jag faktiskt inte skrivit särskilt mycket. Mest dikter som var fyra rader långa. Det var nästan lika mycket ett sätt att komma undan ett jobb jag inte ville ha, som ett tillfälle att få ägna mig åt skrivandet. Framförallt handlade skrivarlinjen om att få ett sammanhang, ett sätt att få träffa andra som skrev och som också tyckte att det var helt okej att ägna sig åt skrivande. Det var det ena – sammanhanget – och det andra var helt enkelt tiden jag fick. Tid att skriva.

I början av utbildningen fortsatte jag att skriva mina korta dikter. Sedan kom jag på – kanske eftersom jag är intresserad av barnkultur och hade arbetat med det – att jag kunde skriva dikter för barn. Det fanns inte mycket sådant skrivet, jag hittade några gamla diktsamlingar från 1970-talet, men inte särskilt många. Så då började jag att arbeta med min barndiktsamling. Jag märkte snabbt att folk tyckte att det verkade intressant, både mina klasskamrater och gästlärarna. Under min tid på Skurup färdigställde jag en diktsamling för vuxna och en för barn.

Mårten Melin

Född: 1972.

Skrivarutbildning: Läst på Skurups folkhögskola i två omgångar. Först en tvåårig skrivarlinje och därefter en ettårig skrivpedagogutbildning.

Utgivning i urval: Har skrivit ett 70-tal böcker för barn och unga, bland annat Jävla Lucia (2007), Som trolleri (2010), Förvandlad (2011) och bilderboken Platt, som kommer ut i mars i år.

Det är svårt att säga vad som hade hänt med mitt skrivande om jag inte hade läst på Skurup, men det är fullt möjligt att jag aldrig hade blivit författare. Att jag behövde den här tiden för att komma dit. En sak ledde till en annan: jag började med dikterna, sedan skrivarskolan, där kom jag på jag kunde skriva dikter för barn, sedan kom jag in på prosan.

Tio år efter att jag läste skrivar­linjen gick jag ytterligare ett år på Skurup, en skrivpedagogutbildning. Då lärde jag mig också väldigt mycket, till exempel om att ge och ta respons på texter och hur jag snabbt hittar någonting i texten som kan lyfta den som skrivit vidare. Väldigt värdefullt. Det där har jag tagit med mig när jag besöker skolklasser och skrivarkurser för barn, för där vill jag kunna ge barnen direktrespons på deras texter på ett snabbt och bra sätt.

Vi hade en väldigt bra klass på Skurup, med fin sammanhållning, och jag har fortfarande kontakt med folk därifrån. Det var faktiskt flera i min klass som blev författare. Jag brukar tänka att folkhögskolorna är de nya litterära salongerna, en plats där man får visa sin text för en liten ­publik – förhoppningsvis en välvillig ­sådan.«

Annons