Inte utan min förläggare

Ensam är inte alltid stark, i alla fall inte när det kommer till bokskrivande. När de egna ögonen stirrat sig blinda på texten, vägen framåt inte går att urskilja eller recensentens ord är skoningslösa: då finns förlaget där. Vi har pratat med tre författare och deras förläggare om hur just deras samarbete fungerar.

David Wiberg och Erik Titusson

Erik såg min föreställning en kväll och efteråt kom han backstage och frågade om jag inte ville göra en bok om huvudpersonen Linnea. Innan dess hade tanken aldrig slagit mig men jag tvekade aldrig inför att försöka. Att skriva den här boken har varit fruktansvärt svårt och väldigt roligt och bitvis mentalt jobbigt. Det senare beror mycket på att det ingår i min metod att öppna spjäll mellan mig och Linnea och låta de brister i självkänsla som jag själv har synas. Erik har tillfört massor, jag kände från allra första början att han förstod precis vad det handlade om.

Det som Linnea går igenom; det sociala spelet och den relativa utsattheten, det är sådant som jag själv främst upplevt från åren kring tjugo och framåt. Erik känner igen detta mer från sina egna tonår. Det är intressant att det finns så många beröringspunkter mellan våra tonårsperioder eftersom jag tror att de på ytan såg ganska olika ut. Den fina hjälpen jag fick från förlaget gjorde att jag efter ett tag kunde börja redigera min egen text, jag började se de sakerna Erik och redaktören påtalat tidigare. Jag var positivt överraskad över vilket lagarbete det är att ge ut en bok, det är märkligt att förläggare och redaktörer inte lyfts fram mer med tanke på vilken betydelse de har. Jämför med musikproducenter som alltid lyfts fram, det här är ju samma sak.

David Wiberg

Aktuell: Med debutromanen Dagboksanteckningar från ett källarhål.

Bakgrund: Har gjort de två kritikerrosade monologerna Svart tulpan och Dagboksanteckningar från ett källarhål där han gestaltar karaktären Linnea. Romanen har sin utgångspunkt i föreställningarna. Är även verksam inom scen- och bildkonst, arkitektur och illustration. Var mellan 1992 och 2003 medlem i humorkollektivet Varanteatern.

Erik Titusson

Förläggare och vd Lilla Piratförlaget.

Bakgrund: Har bland annat arbetat med att utveckla Rabén & Sjögrens marknadsförings- och PR-arbete och ansvarade för Sverigelanseringen av Harry Potter samt Astrid Lindgrens 100-årsjubileum. Fick 2008 erbjudande om att arbeta som kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA.

Annons

Arbetet med Dagboksanteckningar från ett källarhål var väldigt speciellt på det viset att David hade en så extremt tydlig vision om vad han ville berätta och vilken ton berättelsen skulle ha. Min roll var att hjälpa till med hur han kunde berätta det med syftning på språk, disposition och struktur. När vi började så hade David mest lösa textfragment som han sedan successivt fogade samman. Vi har träffats ofta och mellan våra möten har David skickat nya utkast. För varje gång har det hänt massor och manuset har överraskat mig gång på gång. Vi har inte bara pratat om själva texten utan lika mycket om våra egna erfarenheter av tonårstiden, om de känslor och situationer som han velat skildra. Jag har hela tiden känt igen mig väldigt mycket i Linnea. Det här är Davids första bok men att han tidigare har arbetat mycket med gestaltning för scenen tror jag har hjälpt honom mycket. Just gestaltningen är något som ofta brister i de manus vi får in. Det är min skyldighet som förläggare att vara väldigt uppriktig när jag läser. I den här boken finns många subtiliteter och ibland har jag fått säga att jag inte riktigt har förstått. Däremot är jag väldigt noga med att säga till författarna att i slutändan är texten och besluten alltid deras, jag kan bidra med min läsning men jag sitter inte på någon definitiv sanning.

 

Karin Alvtegen och Dorotea Bromberg

Jag låter ingen läsa det jag skrivit förrän jag kommit väldigt långt med det som ska bli boken. Sådan har jag alltid varit. Jag arbetar helt isolerad med min idé och går aldrig med på att sätta någon deadline. Texten visar jag först när jag själv känner att den är bra nog – på så vis är jag nog lite jobbig att samarbeta med, man får så få besked från mig. Det kräver en stor tillit från förläggaren och där är Dorotea helt fantastisk, så oerhört lyhörd. Hon finns där hela tiden och skickar kanske något mejl, som inte alls behöver handla om hur skrivandet går. När det sedan är dags för henne och min redaktör Lena att läsa – då går jag och vankar och är extremt nervös, det är väldigt jobbigt att vänta på deras synpunkter. I övriga livet tycker jag mig vara en ganska samlad person men i det läget tappar jag all självkontroll. Det handlar ändå om minst ett och ett halvt års skrivarbete som nu ska granskas. Den andra fasen, när det är dags för redigeringsarbetet och vi tillsammans nagelfar manuset, det tycker jag bara är roligt. Det är som att sandpappra något du snickrat en sista gång och de hjälper mig att få syn på min egen text. I den fas som väntar just nu, när en ny bok ska lanseras, känner jag också ett hundraprocentigt stöd från förlaget. Under skrivprocessen blir det övriga livet väldigt begränsat och att gå från den tillvaron till tv-soffor och liknande är för mig riktigt jobbigt. Jag vet aldrig vad jag förväntas säga. Men även då finns Dorotea där.

Karin Alvtegen

Aktuell: Med romanen Fjärilseffekten som kommer ut den 10 april.

Bakgrund: Skrivit sex romaner som getts ut i ett 30-tal länder och har sålt flera hundra tusen exemplar per titel. Saknad har gjorts till brittisk tv-serie och internationella produktionsbolag arbetar för att filmatisera ytterligare böcker.

Dorotea Bromberg

Förläggare och vd på Brombergs förlag.

Bakgrund: Grundade Brombergs tillsammans med sin far Adam Bromberg 1975. Förlaget har under åren gett ut böcker av fyra författare som senare fått Nobelpriset i litteratur, senast 2003 års pristagare J.M. Coetzee.

Vårt första möte var på en förläggarmiddag för många år sedan. Det var ett långt och inspirerande samtal, jag blev väldigt nyfiken på Karin. Sedan fortsatte det här samtalet och givetvis kretsade det mycket kring litteratur; vad hon läste och vad jag läste. Vi brukar skratta åt att det var som en läsecirkel, men med bara två deltagare. Efter hand gick Karin av olika anledningar över till Brombergs. Att få förlägga en bok är en riktigt, riktigt stor upplevelse. Varje gång är det så. Många författare säger att de inte vill belasta sina anhöriga för mycket medan de skriver. Då ska vi vara en ventil. Från författarens sida krävs en förståelse för vad förlagets roll egentligen är; vad vi bör och inte bör göra. Vi ska läsa, läsa och åter läsa författarens texter och vara professionella i alla moment under produktionsgången. Och så ska vi vara världsbäst på att sälja och marknadsföra våra författares böcker. Karin är en dröm att samarbeta med. Som författare har hon förmågan att verkligen berätta en historia som håller kvar läsaren, och hon gör det med ett tilltal som är lätt att ta till sig. Ämnena hon tar upp berör väldigt många av oss. Som människa räknar jag henne absolut som en nära vän. Våra samtal rör sig långt utanför vårt arbete. Det händer givetvis inte med alla författare jag samarbetar med. Med Karin kan jag prata om livet, om saker som verkligen är viktiga för mig.

 

Annons

Hassan Loo Sattarvandi och Gunnar Nirstedt

Jag hade hört talas om Gunnar redan innan mitt manus blev antaget. Stig Larsson satt på Kvarnen och berättade om den här förläggaren som alla ville ha. Jag kände på mig att han skulle förstå precis vad min bok handlade om. Sedan blev det precis så, och nu skriver jag på min tredje roman. När jag hör andra författare prata om sina förläggare och hur utlämnade de kan känna sig så blir det ännu tydligare hur mycket Gunnar betyder för mig och mina böcker. Med honom är du aldrig utlämnad, det är en trygghet att veta att han alltid tar sig tid och han är en otroligt duktig läsare – han ser vad du försöker göra. Självklart handlar det inte bara om yrkesskicklighet utan även om personkemi. Därför tänker jag ibland på hur det skulle vara om Gunnar skulle säga upp sig, det hade blivit helt kaosartat för mig. Jag känner en tillit till honom och den kritik han ger mig, det är väl det allting handlar om. Jag vet att det finns de som i princip går hem och gråter efter att ha fått feedback från förlaget. Jag tänker istället att antingen tar jag den här diskussionen nu, eller så får jag ta kritiken när boken väl kommit ut. Då blir valet lätt. Och jag har insett att en förläggare aldrig är elak utan istället vill lyssna på din text och förstå den.

Hassan Loo Sattarvandi

Aktuell: Arbetar med sin tredje roman.

Bakgrund: Debuterade 2008 med romanen Still som nominerades till flera priser samt belönades med Katapultpriset för bästa debut. Romanen Belägring nominerades till Sveriges Radios romanpris 2012 samt till Tidningen Vi:s romanpris. Är en av manusförfattarna bakom långfilmen Snabba Cash, baserad på Jens Lapidus roman. Arbetar som elevassistent på Solna Gymnasium.

Gunnar Nirstedt

Skönlitterär förläggare på Albert Bonniers Förlag.

Bakgrund: Har publicerat artiklar och essäer i tidskrifter som Pequod, Ord&Bild och BLM och skrivit äventyrsboken Platon Persson och blomman i mörkret (Modernista).

Hassans debutroman Still kom in som ett av de mellan 2 500 och 3 000 spontanmanus som skickas till Albert Bonniers Förlag varje år. Att hitta någonting som sticker ut och som du tror på i den stora skörden är väldigt häftigt. De gånger det händer är jobbet som allra roligast. I det här fallet fastnade jag direkt för språket och erfarenheten, här fanns någonting som ingen annan gjorde. Det var ett fullständigt manus som Hassan skickat till oss, men tillsammans jobbade vi väldigt mycket med texten. I arbetet med hans andra roman Belägring kom jag in på ett betydligt tidigare stadium, det blir ju naturligt så med den andra boken. På debutanter ställer vi ganska höga krav att de ska göra jobbet själva. Hassan och jag har en väldigt öppen och frispråkig relation. Han är helt osentimental och uppskattar när jag är hård. Det är väldigt olika vad författare förväntar sig och behöver. Det som krävs för att det ska bli ett bra samarbete är en stark självkänsla hos författaren och att jag som förläggare är helt prestigelös; jag måste vara enormt lyhörd och aldrig tjata om några käpphästar. Det skulle aldrig falla mig in att peka med hela handen. Som förläggare är det min uppgift att leva i nyanserna.