Såväl erfarna författare som debutanter har skrivit ljudboksserier för Storytel Original. Förlaget ger ut omkring 30 titlar om året.

Är du redo för ljudboksboomen?

Det är fredag morgon och »pilotfrukost« på ljudboksförlaget Storytel Original. I ett rum i Norstedtshusets röda tegelbyggnad på Riddarholmen i Stockholm har ett tiotal förlagsmedarbetare samlats. Alla har de lyssnat på det första avsnittet, piloten, av en möjlig ny ljudboksserie. Nu ska de bedöma lyssningen för att avgöra om de vill gå vidare med berättelsen. Mellan de färgglada väggarna studsar åsikterna.

– Det var mysigt. Jag gillade det hur mycket som helst, utbrister Bia Sigge, som är förläggare.

Hennes kollegor håller bara delvis med. Någon invänder mellan ostsmörgåstuggorna att det hela kändes för tråkigt. Inläsningen, däremot, fungerade bra. Men hur funkade själva storyn? För många spår som kom för snabbt? 

Var det rentav alldeles för rörigt?

 

De senaste åren har ljudbokslyssnandet formligen exploderat i Sverige. Orsaken är teknikutvecklingen som har låtit ljudböckerna flytta in i våra mobiler med prenumerationstjänster som Storytel, Nextory och Bookbeat. I sommar är det två år sedan Storytel, den största ljudbokstjänsten och numera ägare av Norstedtsgruppen, startade förlag med utgivning av ljudboksserier. Storytel Original ger ut följetonger som släpps i tio timslånga avsnitt. Fler förlag har följt efter med egna satsningar på manus som skrivs direkt för ljud. 

För aspirerande författare innebär ljudboksboomen en ny möjlighet att bli utgiven. Men vad krävs för att bli antagen? Behöver man skriva på ett annat sätt när man skriver för ljud?

Frågar man förläggarna på Storytel så är svaret ett enhälligt ja. Det ställs andra krav på texten när orden ska läsas upp istället för att tryckas. En anledning är att det är svårt att bläddra bakåt i en ljudbok. En annan att lyssningen konkurrerar med så mycket annat runtomkring, eftersom många gör annat under tiden de lyssnar – som att diska, städa eller åka till jobbet.

– Som författare tävlar man med hela var­dagen, säger Anna Öqvist Ragnar, förläggare på Storytel Original. Tjejen i kassan, hunden vars bajs man måste plocka upp. Allt det som händer runt omkring medan man lyssnar på sin bok.

– Dessutom konkurrerar man med andra ljudböcker, säger förläggaren Emma Danielsson. Du kanske lyssnar på en ny bok i ett par minuter men känner inte att den är bra. Då har du ett helt bibliotek i mobilen att välja på istället.

Därför ser förläggarna på Storytel Original inte den tryckta boken som sin konkurrent. Istället slåss de med Facebook, Instagram, TV-serier och Candy crush om lyssnarnas tid. 

– Det är det som är så speciellt med det vi gör, säger förläggaren Hanna Håkansson. Vi skräddar­syr berättelserna utifrån de här förutsättningarna.

 

Så vilka krav ställer det på själva berättelsen? Några grundläggande saker är att historien bör berättas rakt och kronologiskt för att det ska vara enkelt att hänga med. Det bör inte finnas alltför många perspektiv och karaktärer att hålla reda på. Berättelsen bör heller inte innehålla så många hopp i tid och rum, eftersom det kan få lyssnaren att tappa bort sig. 

Det serieformat som Storytel Original jobbar med kräver också att dramaturgin anpassas till följetongstänket, så att vart och ett av seriens tio avsnitt har en början, en mitt och ett slut. Att Story­tel har valt detta format beror på att det funkar bra i ljudboksappen; det blir logiskt för lyssnaren att lägga en timme på att lyssna på det första avsnittet, för att sedan avgöra om hen vill fortsätta lyssna. Den episodiska berättartekniken gynnar också vad Storytel kallar ett framåtlutat sätt att berätta: det ska hända saker direkt och vara full fart framåt. 

– Formatet tvingar också författaren att tänka i entimmessjok istället för att man har tio timmar på sig att låta saker hända. Varje avsnitt är sitt eget universum och måste innehålla saker som är spännande, säger Anna Öqvist Ragnar.

Cliffhangers är en viktig komponent i ljudboksserier. Att dela upp en berättelse i tio avsnitt innebär en risk att lyssnare hoppar av och inte fortsätter till nästa avsnitt. Lyssnaren måste sugas fast i berättelsen och vilja klicka vidare till nästa del. 

– En cliffhanger behöver inte vara att »då tog han upp en pistol«. Det kan lika gärna vara en fråga, eller en förtätad stämning. Som skribent ska man skicka över frågor som kräver svar i nästa avsnitt, förklarar Anna Öqvist Ragnar.

Storytel Original har inte bara varit nydanande med sitt format. Även deras arbetssätt utmanar den traditionella förlagsmodellen, där det är färdiga manus som antas. Förläggarna på Storytel Original vill inte att författare skickar in färdig­skrivna manus, istället vill de få in idéer och förslag på berättelser: pitchar. När en pitch väcker deras intresse får författaren gå vidare och skriva ett synopsis och ett första avsnitt, piloten. Pilotavsnittet läses in och får det tummen upp skrivs kontrakt – långt innan hela manuset är färdigskrivet.

Pilotfrukost på Storytel.

Tillbaka på pilotfrukosten diskuterar testpubliken ett nytt manus. Anna Öqvist Ragnar frågar vad lyssnarna tycker om huvudpersonen. Någon känner mycket för henne, medan någon annan tycker att hon är »helt oorginell och planlös«. En tredje tycker att karaktärens utveckling går alldeles för snabbt. 

Till slut ställer produktionskoordinatorn ­Loveina Khans den helt avgörande frågan:

– Skulle ni lyssna vidare?

Stämningen i rummet blir tveksam. Anna Öqvist Ragnar lyssnar in de andras åsikter. Funderar, summerar, och fattar så ett beslut på stående fot: 

– Vi tackar nej.

Att Storytels förläggare fattar utgivningsbeslut efter att ha lyssnat på bara ett avsnitt – långt innan manuset är färdigt – beror på att de vill vara med och påverka berättelsen. Då måste de också själva sugas med, redan från början.

– Våra författare sitter inte på sin kammare och värker fram något, utan vi vill komma in i processen tidigt. De flesta är tacksamma över det, för det är annars ett väldigt ensamt jobb. Men man ska nog veta om det från början, säger Hanna Håkansson.

– Annars kan det vara lite chockartat att lämna ifrån sig sitt verk, fyller Anna Öqvist Ragnar i.

 

En författare som hunnit skriva två böcker för Storytel är Anna Bågstam. Det är sen förmiddag på Stadsbiblioteket i Stockholm, en byggnad som hyser hundratusentals böcker – men Anna Bågstams debutroman saknas i hyllorna. Stockholm Psycho, som nominerades till årets deckardebut av Crimetime Specsavers Award, har nämligen endast getts ut i ljud. Men från början var den skriven för tryckt format och för att ge ut den som en ljudboksserie fick Anna Bågstam göra en omfattande omskrivning. 

– Jag behövde hitta nya vändningar i texten för att anpassa den till formatet med tio avsnitt, och förtydliga en del vändningar så att de blev mer spännande, berättar hon.

– Och så fick jag klippa bort väldigt mycket. Manuset var dubbelt så långt innan. Allt som inte byggde karaktär eller drev handlingen framåt togs bort.

Anna Bågstam pratar snabbt och skrattar mycket. Men att skära bort så mycket var ledsamt, tycker hon. Samtidigt såg hon att manuset förbättrades, att det blev mycket mer driv i historien.

I vår kommer hennes andra ljudboksserie ut, Ögonvittnet. Den ska släppas som tryckt bok av Norstedts samtidigt som den kommer ut i ljud. Det är första gången Norstedts och Storytel gör ett sådant samarbete och det har inneburit att Anna Bågstam har arbetat både med en ljudboksförläggare och en förläggare för tryckt bok – samtidigt.

– De har varit väldigt eniga vad gäller idéer kring handling och struktur, säger hon. Skillnaden är att förläggaren som arbetar med print inte har haft några synpunkter på textens längd. För ljud däremot ska avsnitten hålla ett visst antal tecken, vilket kräver planering. Ibland påverkar det var man väljer att lägga en dialog eller en tillbakablick.

Vad krävs av en författare för att skriva en bra ljudbok?

– Man bör inte lägga alltför stor vikt vid ett avancerat språk eller många miljöbeskrivningar. Snarare behöver man vara duktig på att peka ut de små detaljerna, så att lyssnaren ändå förstår vad man vill säga.

En författare som inte skrivit sina böcker specifikt för ljud, men som ändå gjort succé i ljud­format, är Susan Casserfelt. Hon debuterade 2013 med deckaren Prästens lilla flicka som gavs ut på eget förlag. Två år senare kom den andra delen i trilogin, Den tatuerade cirkeln. Hon har varit framgångsrik som egenutgivare med 7 000 sålda böcker. Men det stora genombrottet kom när böckerna gavs ut som ljudbok av World Audio Publishing. Snabbt susade hennes debutroman upp på topplistan, fyra år efter att den getts ut i tryck.

Prästens lilla flicka hamnade på plats 13 av de mest lyssnade böckerna på Storytel 2017, ovanför toppsäljande namn som Lars Kepler och Denise Rudberg. 

– Det var en overklig känsla, berättar Susan Casserfelt, och konstaterar att ljudboken innebär en helt ny spelplan att konkurrera på. För hennes del har succén gett henne ett nytt förlagskontrakt och i vår kommer den tredje och sista delen i ­serien, I betraktarens öga, i både ljud och tryckt format.

Susan Casserfelt tror att hennes böcker funkar så bra i ljud för att de är spännande och tätt skrivna.

– Jag skriver inget onödigt, allt som är med måste vara motiverat. Sedan tror jag att inläsaren spelar stor roll också. Utan Katarina Ewerlöf hade det nog inte blivit samma succé.

På en vägg hos Storytel hänger porträtt på deras inläsare.

 

För ett år sedan startade även Bonnier­förlagen ett ljudboksförlag, Bonnier ­Bookery. I det anrika förlagshuset på Sveavägen samsas det nya med det gamla. En ljus och kylig vinterdag träffar vi förläggaren Susanna ­Romanus, som själv har gjort ett skifte av världar: i fjol tog hon klivet från print till ljud efter en lång karriär på Bonniers och Norstedts. 

– Ljud innebär ett annat tänk. Vi måste ställa oss frågor som: hur ser ett omslag ut när det ska optimeras för mobilskärm? Hur skriver man säljtexter direkt för lyssnarna? Det blir ett annorlunda sätt att förpacka, säger Susanna Romanus.

Hon konstaterar också att formatet påverkar vilka berättelser som funkar bäst.

– Det finns vissa genrer som lämpar sig för ljud, och spänning är en av dem. Feelgood går också bra. Det är berättelser med stor framåtrörelse och stort driv.

Hennes råd till den som vill skriva för ljud liknar de andras: att berätta rakt och linjärt utan alltför många tidsplan och berättarperspektiv som försvårar upplevelsen för lyssnaren.

– Men sen får man vara varsam med att ge för handfasta råd som likriktar berättandet alltför mycket, tillägger hon till. Det finns många böcker som har fungerat bra i alla format trots att författarna inte har tänkt specifikt på ljud när de har skrivit.

– Topplisteförfattarna, till exempel, fungerar i alla format. Jag tycker att man ska vara försiktig med att säga att man inte kan ha med vissa saker. För det kan man nog, men det måste göras med en annan omsorg.

Vad tycker du krävs av en författare för att skriva bra för ljud?

– Man ska kunna skriva en bra dialog som kan levereras på ett bra sätt av inläsaren. Jag-berättelser är generellt en styrka, för då har du en naturlig röst för inläsaren. Kan skådespelaren fullt ut fånga den rösten kan det bli en stark upplevelse, säger Susanna Romanus.

Bonnier Bookery kommer liksom Storytel att jobba med följetonger. Ett annat format som blir specifikt för ljud är kortromaner.

– Kortroman är inget man längtar efter som pappersförläggare, det är svårt att nå ut med och svårt att ta betalt för. Men i ljud kan det vara en framgångsfaktor att en berättelse är två timmar lång, om du vill lyssna samtidigt som du kör bil två timmar från Stockholm till Örebro. En lyssnare kan också vara mer benägen att testa nya namn med en kort berättelse.

Även kortare fackböcker finns i planerna. Bland annat har Bonnier Bookery en ljudbok på gång som på en timme hjälper dig att bota din stress, berättar Susanna Romanus med ett leende. Vilka format och genrer som funkar i ljud är givetvis inte konstant. I dag finns liten efterfrågan på tjocka historieböcker i ljud – men det kan förändras, påpekar hon. 

– Den dag du kan hoppa fram och tillbaka i en ljudbok genom att säga ›ta mig till franska revolutionen‹, då får vi kanske se helt nya genrer inom ljud.

 

Att ljudboken har framtiden för sig tycks ingen tvivla på. Och det som var grundförutsättningen för succén kommer antagligen också att definiera framtiden – teknikutvecklingen.

 På Storytel satsar man nu på att analysera data, och flera personer nyanställs för att ta reda på mer om lyssnarnas beteende. Var i en berättelse hoppar lyssnarna av? Var är det som svårast att få folk att fortsätta lyssna? Att lyssningen sker digitalt erbjuder möjligheter att förstå läsarnas önskemål på ett sätt som den vanliga boken inte kommer i närheten av.

Ljudboksformat, förresten? Kanske är det bara en tidsfråga innan begreppet blivit lika onödigt som »pappersbok« länge var. 

– För femton år sedan pratade man om tjejband. Det gör man inte längre, säger förläggaren Hanna Håkansson på Storytel. 

– Jag tror att det kommer att bli samma sak med ljudbok. Vi tänker inte så mycket på det som ett format längre. Vi ser det helt enkelt som berättelser.

Läs också: 14 tips för dig som skriver för ljud