Med orden i koppel

Poesin har tappat sin form, barnboksmanusen haltar och dagsversen är död. Men Lotta Olsson har framgångsrikt rimmat sig genom livet ända sedan ­lågstadiet. Nu anar hon en ny vår för ett nästan bortglömt hantverk.

Det fanns en tid då den rimmade dikten skrevs av män som förärades stora statyer, män som stampade fram taktfast poesi med tunga versfötter – och som utöver skaldandet också tjänstgjorde som akademiledamöter, riksdagsmän, biskopar eller professorer.

Eller som Esaias Tegnér – alltihop på en gång.

I dag lever Tegnér i glömska, förutom en gång om året, när radions P1 på nyårsafton väcker hans högstämda Det eviga till liv. Själv tänker jag på Tegnér något oftare eftersom jag passerade Tegnérmuseet i hans bostadshus i Lund varje dag på väg till skolan, och fortfarande går förbi hans staty ett stenkast från Domkyrkan ibland.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Artikeln publicerades i Skriva #6 2019 (02 december 2019) och är skriven av .