Vi är i kultursveriges yttersta utmarker. Det är regn i luften, och en sista skälvande färgexplosion innan löven faller och det norrbottniska mörkret tar över.
Mikael krånglar sig genom ett elstängsel och undviker de lerigaste passagerna på vägen ner till Torne Älv. Han ser glad ut.
– Det är högt vatten, ropar han och pekar ut i älvfåran, där den frustande Kengisforsen gör sitt bästa för att dränka våra röster.
– Kolla, du ser att älven sträcker sig bakom den där ön. Det är som i scenen med Barney, där han kastar sten på kvinnan därute, där hon sitter fast.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
