En regnig sommardag var Rebecka Nordström Graf och sonen Ruben på väg hem till familjens hus på en ö utanför Göteborg. De hade varit inne i stan och köpt en seglarjacka åt sin man Daniel i den affär där dottern Bianca sommarjobbade. Bianca skulle jobba några timmar till, Rebecka och sonen tog båten hem till ön. När de stigit av båten och hunnit halvvägs hem ringer det på Rebeckas mobil. Det är grannen Lars, och han säger: Kom hem, det har hänt något med Daniel.
Och där ligger han. Död. I soffan. I sina grå joggingbyxor och gröna tshirt från blodgivarcentralen. Jag kastar mig ner på knä och håller om honom med överkroppen, ligger halvvägs över honom och kramar honom, har huvudet mellan hans huvud och axel. Han luktar precis som vanligt.
– Min man, min man, inte min man, ropar jag. Lars står bredvid.