Med poesin kan vi förmedla insikter som inte kan översättas till sakprosa. Det finns dikter som har sin mening dold djupt i språkets klanger, dikter som bygger på ordens utseende och kontraster, dikter vars verkan ligger i det rytmiska, upprepandet, besvärjandet. Det finns dikter som bär läsaren i ett flöde, ut, bort och iväg.
Hjalmar Gullberg förtrollar både oss och språket i sin ofta citerade dikt Bara de riktiga orden, ur samlingen Ögon, läppar från 1959:
Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågelsång
har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.