Kvar ligger en sargad kropp.
Hennes inre har redan försvunnit.
Förövarna spottar och skrattar som små pojkar som skjutit en liten sparv.
Men deras skratt kommer inte åt henne för hon är redan långt bort.
De försöker med våld ta mer men kvar ligger bara ett uttömt kärl.
Deras hetsiga ögon blir besvikna och de lämnar kroppen kvar.
Den slutar andas, men hon är inte död.
De kommer att förföljas av henne; hemsöka deras inre, låta deras själar förmultnas.
Kroppen är död men inte hon.
Mats kommentar
Terese Dalborg Hedins dikt En död kropp är stark och gripande i sitt raka uttryck. Som läsare är det lätt att framkalla bilderna av ett övergrepp, smärtan som följer av en sån erfarenhet och tankarna efteråt.
Tips! Mer lyrikanalys av Mats Söderlund.
Jag vet inte om den här dikten är uttryck för en personlig erfarenhet, eller vad som ligger bakom dessa ord. Men vi är många som bär på svåra upplevelser och som kämpar för att hantera dem. Att formulera sig i ord kan vara ett bra sätt att bearbeta minnen, men i det här sammanhanget betraktar jag dikten just som en dikt, inget annat. Vad är det då som fungerar och vad kan Hedin jobba vidare med?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
