Diktens principer

Har du följt poesiskolan vet du att poesi är ett hantverk precis som vilket skrivande som helst. Det handlar om teknik och övning, och att hitta en metod som fungerar. Här sammanfattar vi det vi hittills gått igenom, och ger dig sex konkreta steg till bättre dikter.

Det finns sex betydelsebärande element eller skikt i de flesta dikter. De kan framträda olika starkt. Den balans du skapar gör dig som poet och varje enskild dikt unik. Olika teman kräver sin egen tyngdpunkt i det poetiska uttrycket. De här skikten kan du gå igenom ett efter ett för att metodiskt undersöka om din dikt kan bli bättre.

1. Hitta din tonart

Tomas Tranströmer har från början en omisskännlig röst i sin poesi. Säkerligen har han förvärvat den. När man tittar närmare på en dikt som Stenarna, förstår man att det måste ligga en hel del arbete bakom:

Stenarna som vi kastat hör jag

falla, glasklara genom åren. I dalen

flyger ögonblickets förvirrade

Annons

handlingar skränande från

trädtopp till trädtopp, tystnar

i tunnare luft än nuets, glider

som svalor från bergstopp

till bergstopp tills de

nått de yttersta platåerna

utmed gränsen för varat. Där faller

alla våra gärningar

glasklara

Annons

mot ingen botten

utom oss själva.

Skrivarskoleelever frågar ofta hur man hittar sitt språk. Jag svarar att det är en intuitiv process som utgår från att du läser otroligt mycket poesi och helst lär dig några av dina favoritdikter utantill. Du blir inte musiker utan att lyssna på musik, inte solist utan att öva väldigt mycket. Den här grundläggande nivån är det många som slarvar med. Det är lätt att tro att det går fort att skriva böcker. Men man kommer inte undan. Öva väldigt mycket.

Samtidigt måste du skriva mycket. Ofta. Länge. Hastigt. Inspirerat. Motvilligt. Alltid. Krafsa ner impulser i ett anteckningsblock eller i mobilen. Återvänd senare och plocka ut godbitarna, foga samman till utkast. Något att arbeta vidare med. Det är ytterst sällan en dikt i sin helhet blir fix och färdig i det första försöket.

Våga ändra i dina dikter. Spara gärna olika versioner, men var inte rädd för radikala strykningar eller påhitt.

Erövra ditt språk genom hårt arbete.

2. Fånga innehållet

När du har ditt utkast bör du fråga dig vad som händer i dikten. Någon vandrar över en hed. En båt lämnar hamnen. Vaska fram den yttre rörelsen. När du hittat den kan du fråga dig själv om den är väsentlig för dikten, och om den i så fall kan förstärkas, eller kanske bör tonas ner.

Vad händer i Tranströmers dikt? Ett ”vi” har kastat stenar och hör dem falla. Samtidigt faller ”viets” gärningar i en inre rörelse.

Kolla om din dikts yttre rörelse är kopplad till dess utveckling på något sätt. Dikten kanske flyttar sig från en plats långt borta till en plats helt nära, eller tvärtom. Sker det samtidigt som subjektet rör sig mellan två olika känslor eller tillstånd? I så fall är det möjligt att det går att göra snyggare, bättre, effektivare.

Sök de ord och bilder som ger rörelsen i din dikt rätt laddning.

3. Välj dina bilder noga

Inte alla poeter är ”bildpoeter”, men bilder är ofta starka bärare av en dikts undertext. Med hjälp av bilder skapar vi mening som går utöver det sakliga innehållet. Bra poetiska bilder är konkreta, innehåller kontraster och väcker starka associationer. Det gäller att hitta egna bilder. Bilder måste inte uttryckas som liknelser eller metaforer. De kan bara vara där. Jag föredrar det senare. Liknelser, där det finns ett ”som”, gör i bästa fall dikten mer tillgänglig men kan också begränsa läsaren i onödan.

Tranströmers fallande stenar som rör sig genom landskapet liknas inte vid något. Men de möter ögonblickets förvirrade handlingar som liknas vid svalorna. Effekten är nästan fysisk.

Du tjänar på att undersöka varje bild noga för att bestämma om det verkligen är den bästa bilden för just den här dikten. Tveka inte att skruva till bilderna. De kan inte bli för galna, bara de flyter in i dikten.

Använd din auktoritet som poet.

4. Var noga med rytmen

Språk är alltid rytmiskt. Norska, svenska, danska – trots att de är så lika har de alla olika melodier. Ofta har betoning och melodi avgörande betydelse för innehållet. Alla dikter har någon slags rytm. Även om det inte är ett klassiskt versmått. Det är viktigt att du gör dig medveten om hur dikten låter när man läser den. Rytmen kommer att avgöra hur ord betonas och vilka detaljer som framträder.

Den mest grundläggande egenskapen är om dikten är stigande eller fallande. Stigande vers känns lättare och ljusare medan fallande vers kan upplevas som tyngre. Stigande vers inleder varje rad med en obetonad stavelse, ofta ett personligt pronomen. Ibland kan ett litet till synes oviktigt ord behövas för att behålla en stark rytm. Eller tvärtom.

Läs högt. Testa dig fram. Du kan behöva ändra många gånger innan det sitter.

I Stenarna är rytmen stark och fallande, det ger en känsla som förstärker rörelsen i dikten. Den lutar också mot ett sapfiskt mönster även om det inte framhävs.

Det kan vara poängfullt att använda ett metriskt schema, som sonetten eller den sapfiska dikten, hexameter, blankvers eller något annat. Men det kräver i så fall att du tillägnar dig versmåttet så det faller naturligt för dig.

Läs alltid dina dikter högt.

5. Skapa stämning med ljud

När du hittat bilderna, rörelsen, en rytm och en tonart återstår klangerna. Var uppmärksam på hur din dikt ljuder, hur orden klingar när man uttalar dem högt. När du kommit så här långt i bearbetningen av din dikt är du framme vid det verkliga finliret. Ska det stå ”kall”, ”sval”, ”frusen”, ”kylig”? Smaka på orden, lyssna, känn. Hur faller de in i sitt sammanhang?

När man använder klangerna medvetet kan man både förstärka rytmen, förtäta stämningen och påverka känslan. Som en övning kan du testa att skriva ner ord som känns kalla eller varma, ljusa eller mörka, hårda eller mjuka.

Allitteration, assonans, inrim eller slutrim handlar om hur orden förhåller sig till varandra. Om du upprepar en klang flera gånger blir stämningen starkare, raden håller ihop bättre, dikten får karaktär. Som i Tranströmers dikt när handlingarna förs från ”trädtopp till trädtopp, tystnar/ i tunnare luft än nuets, glider/ som svalor från bergstopp/ till bergstopp tills de/ nått de yttersta platåerna”.

Lägg märke till de studsande t-na.

Ju bättre du lyckas smälta samman ljuden och rytmen med temat i din dikt, desto starkare kommer den att upplevas. Glöm inte att använda kontraster.

Att slentrianrimma är det värsta man kan göra som poet.

6. Fokusera på smärtpunkten

Det lyriska ögonblicket är den totala upplevelsen av en dikt i ett samlat nu. De flesta dikter rör sig runt en smärtpunkt. Ofta är det där som det lyriska ögonblicket utlöses. Varje ord och rad i din dikt bör leda mot den urladdningen. Diktens olika beståndsdelar leder läsaren fram till det ögonblick då hen förlöses i en sista noga utarbetad vändpunkt där dikten fylls med mening. Tidigare bilder får ny innebörd, ord skiftar karaktär eller kopplas oväntat samman med andra ord. Döden blir en förutsättning för livet. Mörkret för ljuset. Det svåra för det goda och så vidare.

Den här vändningen kommer för det mesta i näst sista raden. Men den behöver förberedas väl. Det är möjligt att inledningen behöver skrivas om. Om vändpunkten kommer för tidigt kanske den ska flyttas ner, eller raderna efter helt enkelt strykas.

I Tranströmers dikt utgör smärtpunkten den hisnande känslan när ingen botten tar emot de fallande stenarna/handlingarna.

Hitta och renodla det lyriska ögonblicket.

Rekommenderas för dig