Det du minns av en dikt är ofta bilderna. Inte vad som hände. Inte vad metaforen försökte säga dig, inte den intrikata rimflätningen, utan Karin Boyes bild av knoppar som brister, Tomas Tranströmers bild av jätteälgen med milsvid krona, eller Sonja Åkessons bild av den vita mannens slav.

Bilderna tillhör det mest personliga materialet i dina dikter. Ingen annan har dina bilder, och du ska inte heller använda någon annans. Vad som helst är bättre än en klump i halsen eller ett stenhjärta. Varför inte en valross i struphuvudet, ett oljefat i bröstet?

Metaforer utgör ett slags språkliga kortslutningar. Vi hoppar över förklarande utläggningar och går direkt på känslan. Metaforer tar oss effektivt närmare kärnan i en situation eller relation. Forskning har visat att metaforer faktiskt ökar vår förmåga till inlevelse med varandra.