Diktens bildspråk

Att skriva poesi är ett hantverk som vilket annat skrivande som helst. Du kan lära dig tekniken, knepen, verktygen. Och genom övning kan du bli bättre. I en serie artiklar i Skriva visar poeten Mats Söderlund hur du förfinar din poesi.

Det du minns av en dikt är ofta bilderna. Inte vad som hände. Inte vad metaforen försökte säga dig, inte den intrikata rimflätningen, utan Karin Boyes bild av knoppar som brister, Tomas Tranströmers bild av jätteälgen med milsvid krona, eller Sonja Åkessons bild av den vita mannens slav.

Välj dina bilder noga

Bilderna tillhör det mest personliga materialet i dina dikter. Ingen annan har dina bilder, och du ska inte heller använda någon annans. Vad som helst är bättre än en klump i halsen eller ett stenhjärta. Varför inte en valross i struphuvudet, ett oljefat i bröstet?

Metaforer utgör ett slags språkliga kortslutningar. Vi hoppar över förklarande utläggningar och går direkt på känslan. Metaforer tar oss effektivt närmare kärnan i en situation eller relation. Forskning har visat att metaforer faktiskt ökar vår förmåga till inlevelse med varandra.

Äldre framgångsrika män med makt kallas ibland för silverryggar. Det är en metafor där sakledet utgör en man med grått hår och ledarposition och bildledet utgör en äldre gorillahanne med silveraktigt hår på ryggen. Metaforen säger något om de här männen genom att låna in egenskaper från gorillan till mannen. Det är en metafor eftersom det inte är en jämförelse. Man skriver alltså inte att ”chefen betedde sig som en silverrygg” utan ”chefen var en silverrygg”. Med mellanledet ”som” blir det istället en liknelse. Oftast är det bättre med en metafor.

Poeten Ann Jäderlund skriver poesi med fantastiska, och helt egna metaforer. I hennes lyrik vävs både rytmen, rörelsen och bilderna ihop till en helhet. 1992 kom hennes diktsamling med titeln:

Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet

Annons

Himlen är förgylld av solens sista strålar

Titeln som också utgör samlingens två första rader ger oss en skenbart konkret bild av en plats att utgå ifrån när vi läser vidare, och skapar samtidigt en förtätad stämning. Kyrkan, sjukhuset, stranden och skymningen bildar ett avgränsat men också oroande landskap. Bilder i poesi har ofta funktionen att ge läsaren fast mark under fötterna: Här är vi. Men även att öppna upp dikten för associationer som fördjupar och berikar. Ersätt sjukhuslängor med garagelängor? Shoppingarkader? Var skulle vi då befinna oss? Ganska snart i Jäderlunds dikt skärps bilden till och ett par rader längre ner sticker molnen dig i bröstet.

Fyll dina bilder med kontraster

Den andra dikten i Jäderlunds Rundkyrka inleds med:

Ditt svärd rostar i det syrerika köttet

Ärat och vanskött bland träd och katedraler

Vi drabbas av bildens inneboende kraft men först när vi stannar upp och läser igen ser vi hur bilden är uppbyggd. Det är en tydlig bild med de konkreta delarna som svärdet, köttet, träden och katedralerna. Men också genom att ordet svärd har starka associationer till våld, blod, smärta och stål, blankt, vasst, kallt. Bildens starka kontraster bidrar till dess styrka. Svärdet mot köttet. Äran mot vanskötseln. Kontraster är avgörande för hur en dikt fungerar.

Ta Erik Axel Karlfeldts berömda rader ”Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda”. Kontrasten finns mellan den flammande och flyktiga elden och den sega, svarta kådan. Kraften i orden ligger också i den bild vi skapar själva av vad som händer när de två möts. Den bilden finns inte utskriven men lever starkt i vår läsning ändå.

Observera att Karlfeldt inte skriver ”dina ögon lyser som om de var eldar”, och inte skriver ”när de möter min själ flammar den upp som om den var av beck och kåda”.

I poesi vet vi inte alltid vad sakledet i en metafor egentligen är för något. Bildledet ”ditt svärd” i Jäderlunds dikt kan vara nästan vad som helst. Just detta öppnar upp för personliga tolkningar. För någon som läser mycket poesi väcker raderna också associationer till andra poeter och dikter. Vad är ditt svärd? Sök det.

Annons

Bra poetiska bilder är konkreta, innehåller kontraster och väcker starka associationer.

Gör dina bilder så effektiva som möjligt

När du skriver eller redigerar dina dikter måste du aktivt söka efter de effektivaste bilderna. Du har kanske en bild av en båt, den kanske är i rörelse. Men vad för slags båt är det, en optimistjolle? En supertanker, seglar den eller svävar den, på havet eller i ett glas med vodka?

Bilderna kommer ofta spontant till oss när vi skriver. Men i det fortsatta arbetet, hantverket, behöver vi pröva bilderna, säger de verkligen det vi menar? Är den tillräckligt stark? Skulle det passa bättre med en liknelse här?

När du skriver poesi ska du inte tveka att vrida till bilderna. Men när du skriver ditt livs viktigaste dikt, så måste varje del vara sann. Varje bild måste vara den exakt rätta.

Betrakta varje dikt som ditt livs viktigaste.

Våga göra dina bilder konstiga

Jag tror att Poeten Nelly Sachs, som fick Nobelpriset i litteratur 1966, aldrig använder ordet ”som” för att likna något vid något annat. I hennes bildrika dikter är allt metaforer och allegorier, det vill säga metaforer som omfattar en större del av texten. Och ingenting förklaras. En strof i hennes diktning (ur Flykt och förvandling, FIB:s lyrikklubb 1966) lyder så här:

I natten, när död börjar sprätta upp sömnad,

river ett landskap av skrik

upp det svarta förbandet.

Det är en stark och omedelbar bild som saknar varje uns av logik eller vardaglig språklig förståelse. ”Död” sprättar upp sömnad, det är inte ens ”döden” som gör det. Ett landskap river upp förbandet, landskapet av skrik. Vad är det? Vi befinner oss både i någon av våra egna inre landskapsbilder och i känslans landskap. Det är bara genom att väcka associationer och känslor i oss som dikten verkar. Du får själv fylla ordet ”sömnad” med mening.

Och ändå vet vi så väl vad hon skriver om. Var och av oss har våra egna upplevelser som passar in i den här bilden. Det mörka sovrummet som fylls av dagens obesvarade frågor och människor som inte längre är bland oss, men ändå där.

Det brukar hjälpa att stoppa in helt galna eller främmande föremål i dikten. De går alltid att ta bort igen om de inte fungerar.

Det är ofta bilderna som gör dikter till dikter och lyriken lyrisk. Det handlar om auktoritet. Att lita på sitt uttryck och sin inre värld. Att inte börja undra vad läsaren ska tro eller tycka. Fungerar det för dig fungerar det antagligen också för andra. Men det är inte detsamma som att alla bilder du skriver ner är lika bra. Det gäller att sovra. Och som alltid skriva, stryka och skriva om.

Rekommenderas för dig