Berätta med hexameter

Ända sedan Homeros och Vergilius har poeter uttryckt spänning och melankoli med sex takter. Tappa en takt i rad två så har du dessutom ett distikon.

Hexameter är ett versmått som baseras på sex betonade stavelser. Det har sedan Homeros tid särskilt använts för episka, berättande texter som de klassiska Illiaden och Odysséen. Skanderar man dem högt är det många som känner igen den klassiska rytmen, få versmått har ett så drivande sug, som dyningar efter en långvarig storm på Bottenhavet.

Jimmy Svensson, redaktör för tidskriften Populär poesi, tillika doktor i litteraturvetenskap, upplyser mig om att det är ytterst ovanligt med kvinnliga poeter som skriver på hexameter. Han nämner dikten Gefion av Eleonora Charlotta ­d’Albedyhll (1814) som ett sällsynt exempel.

I avhandlingen Versform och ikonicitet för Svensson fram en teori som går ut på att kvinnor, som var utestängda från högre bildning och därmed särskilt latinet, uppfattade hexameter som en patriarkalt kodad versform som de var uteslutna från. För deras del blev den fria versen ett uppror mot de manliga poetiska normerna. Även om de inte själva uttryckte sig i dessa moderna termer.

Daktyler – och en och annan troké

En daktyl är en versfot som består av en betonad och två obetonade stavelser som i ordet diktare eller sagolik, da-di-di (Xxx).

Hexameter har sex versfötter, det vill säga sex betonade, tryckstarka, stavelser, för det mesta daktyler som ovan. Raden kan dock bestå av ett varierande antal obetonade stavelser. I den klassiska hexameterraden består de första fem av daktyler och den sista av en troké, det vill säga en betonad och en obetonad stavelse. Som i häger, eller fågel, da-di (Xx).

Annons

En enkel minnesmening som brukar användas är:

Huggen och / ohuggen / ved i / större och / mindre par / tier

Da-di-di / da-di-di / da-di-(di), / da-di-di / da-di-di / da-di

Xxx / Xxx / Xx(x), / Xxx / Xxx / Xx.

Raden behöver inte delas upp i två delar med ett kommatecken, men det är vanligt. Det som händer i tredje takten är att en obetonad stavelse faller bort, det kallas för cesur och gör att man får en naturlig paus i läsningen.

Nuförtiden är det få som faktiskt skriver på ren hexameter. Traditionen har vittrat och det är inte många läsare som har en förankring i versmåttet.

Som poet behöver du ta hänsyn till det, vare sig du vill det eller inte så påverkar ditt val av rytm och metrik också innehållet i din dikt, hur den tolkas och upplevs. Och det är väl det som är själva poängen med att vara poet, att uttrycka något så precist som det överhuvudtaget står i ens makt?

Det betyder att du kan använda de antika formerna när det är väl motiverat och ett aktivt val. Tove Jansson gör det snyggt i Farlig Midsommar när hon låter Muminmamman skandera:

O öde ditt ansikte dölj ty med nattsvarta budskap jag kommer! [—]

Annons

Din son har med svek farit fram och med lögner förpestat ditt sinne!

Här fungerar valet som en markering av Muminpappans ambitioner som poet och dramatiker och hans lite patetiska, eller charmiga strävan att vara lika allvarlig och stor som klassikerna. Det är fint gjort och Jansson har som alltid en subtil känsla för språkets rytm och ton och stil. Hexameter i dag framstår annars gärna som lite ironiskt.

Om du är nogräknad nu så invänder du kanske att det är för många takter eller stavelser i Janssons rader ovan. Men man kan läsa den första stavelsen som trycksvag, den första takten blir då sammansatt av fyra stavelser: di-da-di-di (xXxx), det vill säga en peon – och raden består alltså fortfarande av 6 takter.

Den svenska poeten, författaren och översättaren Enel Melberg har skrivit högstämt vacker och gripande hexameter i sin bok Månbrunnen från 1981:

Dessa gemak har dock aldrig bebotts av de mänskor som levde.

Ormar och sorkar och myror och ödlor har endast här kilat

fram och tillbaka i gruvliga gångar som vigts åt de döda,

sökande ivrigt sin föda i jorden djupt under dess yta.

Redan där uppe i ljuset där möter oss sorgen och döden,

redan där uppe där möts vi av bilder som bjuder oss tystnad,

bilder som ägnade är åt att väcka vår fruktan och vördnad.

Dikten fortsätter ytterligare 46 rader. Den fallande rytmen i hexameter gör att versmåttet känns lite tyngre än till exempel blankvers. Hexameter skänker en ton av högtidlighet eller eftertanke åt dikten. Traditionen av storvulna mäns poesi gör också att vi uppfattar versmåttet som särskilt högstämt. Men Melberg lyckas göra något eget av daktylerna, utan att bli ironisk eller sarkastisk. Lägg märke till hur de döda tar sorkarnas och ödlornas plats i rad fyra – vem är det som söker sin föda under jorden egentligen?

Pentameter distikon

Kortar du ned hexameterraden får du en pentameter, en femtaktare. Den förekommer vanligtvis inte ensam utan brukar kombineras med hexametern och bildar då ett distikon. Ofta kallas dessa tvåradingar också för elegiska distikon eftersom de ofta använts för att skriva klagosånger, elegier. Den andra raden skall då ha mönstret: Xxx / Xxx / X / Xxx / Xxx / X

I Nordisk kvinnolitteraturhistoria (2011, tillgänglig gratis på nätet) hittar jag ett fint exempel av poeten Karin Ek (1885–1926). Som klassiskt bildad och formsäker poet lär hon ha imponerat på både kritiker och läsare. I dikten Höst skriver hon:

Högre än syrsornas röst har min själ i ödslighet ropat,

högre än fåglarnas träd växte min lidelses blom;

nu är min själ lik ett strå af den böjda, prasslande starren,

torkad som tistlarnas stam, tystnad som syrsornas sång.