Prova på politisk poesi

Det påstås ibland att all poesi är politisk. Men hur får en dikt sin politiska laddning, och hur kan du göra den starkare?

Det är varken lättare eller svårare att skriva politisk poesi än att skriva naturlyrik. Men när vi säger att en dikt är politisk, eller att vi vill skriva politisk dikt, menar vi nog först och främst poesi med en ambition att gripa in i samhällsskeendet, poesi som förhåller sig aktivt till politiska värderingar, fördelningen av resurser i samhället.

På det sättet är dåvarande finansminister Kjell Olof Feldts dikt från 1983 en av de mest politiska dikter som skrivits i Sverige de senaste femtio åren eller så. Dess inledande rader:

Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.

Men den dikten blir inte politisk tack vara sin språkliga uppfinningsrikedom, sina kongeniala metaforer eller den intrikata rimflätningen. Den är enkel och platt. Uttrycker en åsikt, om än på ett finurligt sätt. Det som gav den sin politiska kraft var avsändaren och sammanhanget. Feldt skrev i riksdagsbänken samma dag som löntagarfonderna efter mycket kritik röstades igenom.

Poesin får sin mening och sin kraft genom att vrida och vända på språket och orden. När ord laddas på nytt kan de starta revolutioner. Ordet »frihet« hade från början främst en rumslig betydelse. Om du var inlåst var du inte fri. Först när filosofer och poeter började använda ordet för att tala om själens, tankens, ordets frihet, menat som en enda samlad frihet, laddades det med en politisk kraft som bidrog till att skapa förutsättningar för den franska revolutionen. Hungriga människor hade kanske stormat Bastiljen ändå, men de hade inte krävt frihet.

Den här språkliga processen pågår oavbrutet. Tänk Sonja Åkessons dikt »Äktenskapsfrågan«, dess inledande rad, »Vara Vit Mans slav« och vad den betytt för hur vi uppfattar ordet »hustru«. Eller läs en av Greklands största poeter, Kiki Dimoulas dikt »Damm«:

Jag tycker synd om hemmafruarna
så som de kämpar varje morgon
med att förjaga dammet ur hemmet,
dammet, det sista stoftet av det stoftlösa.

som var de på väg att slaktas inifrån,
kapade kroppar, kluvna på mitten

krympandet och skräcken, damm
och jag som inte tål att få
mitt liv urskakat.

Dikten sträcker sig över fyra sidor. Dammet lägger sig som en hinna av tvång och äckel över läsaren. Samtidigt som diktjagets dag växer fram, växer känslan av panik. Att hon måste därifrån. Jag måste härifrån. Ordet »damm« och begreppet »hemmafru« blir sig aldrig mera likt.

Ytterligare en poet att spana in är Karin Brygger som förra året kom med den hyllade diktsamlingen »Vi kom från överallt«, ett slags mödrarnas kollektiva vittnesmål. Hör hur effektivt hon gjuter in den kollektiva styrkan i sin dikt:


Vi skriver. En sång.
Vi ser en likhet mellan oss
och varandra
och den alstrar en ton
som Dolly Parton skulle ha gillat.

Annons

Med den här boken, är begreppet »mödrar« för alltid omdanat.

Om du vill skriva politisk dikt måste du skriva lika noga som när du skriver naturlyrik, sonetter eller sapfiska strofer. Den politiska dikten hämtar sin kraft ur hur den förhåller sig till vardagsspråket, maktens språk. Men den behöver ändå inte nödvändigtvis vara direkt orienterad mot samhället eller politiken.

Enligt tyska filosofen Theodor Adorno är lyriken en klagosång över främlingskap i samhället, också när den besjunger de ljusa sidorna. Som ett slags negation. Det är avvikelsen mellan diktens språk och samhällets, som ger den politiska dikten dess styrka.

Som ett exempel kan jag rekommendera en nyutkommen samling av den ryska poeten Daniil Charms (1905–1942). Charms skrev smått absurdistiska dikter. I »Flyga till himlen« hittar jag rader som:

Alla vet att tid är pengar,
folket börjar knuffas, trängas,
nu ska tåget genast gå.
Tåget visslar gällt på spåren
värdigt vinkar semaforen.

Den här dikten är lika direkt och underfundig som Feldts. Men här finns bilder, liv, rörelse, ljud. Rytmen påminner om ett startande lokomotiv. I vagnen sitter en soldat och en dam som döljer näsan för lampans ljus, slumrar i vrån och vickar på tån. Den är skriven i januari 1935 och besitter både en poetisk och en politisk kraft av ett helt annat slag. Charms stil var delvis framtvingad av det politiska läget, många författare och konstnärer gick under i de ryska arbetslägren. Lekfullheten och fantasin var en överlevnadsstrategi, men samtidigt en effektiv kontrast mot maktens språk.

Poesin förhåller sig till hela systemet av språkliga och sociala normer och värden. Så om du vill skriva politisk dikt räcker det inte med politiska motiv och slagord. För att på allvar tränga in i maktens kärna måste språket och bilderna på ett eller annat sätt förnyas.

Blotta det faktum att lyriken som form bromsar läshastigheten och tvingar läsaren att sakta ner och reflektera gör att den får ett subversivt drag i en tid när allt ska gå undan, när »tid är pengar«. Dikten blir en alternativ reflexion av samhället och med hjälp av diktens verksamma delar: rimmen, rytmen, metaforerna, radbrytningarna, förstår vi oss själva, samhället och samtiden på nytt. Solveig von Schoultz (1907–1996, Finland):

Flyktingtåg
Tåget rusar genom ångesttunnel,
djävulsjagat, gömt av nattens händer,
flämtar mellan träd och tomma byar,
fräser fram med blinda gula ögon.
Mödrar stirrar ut ur mörka vagnar:
hjälp oss, hjälp oss och håll ljuset borta,
gryning, svedd av skarpa vita faror,
fjärrdån, tungt av tusen dolda dödar.

När poesin fungerar som bäst använder den alla till buds stående medel för att gestalta en känsla, erfarenhet eller insikt, den sätter ditt inre i rörelse och kan inspirera till handling. Det gäller både kärleksdikter och politisk poesi.

Lästips

Hitta tillbaka till lustens och fantasins kraft. Läs hur Daniil Charms, en rysk barnboksförfattare och poet, lyckas skriva lekfullt om svåra saker, mitt i ett totalitärt förtryckarsystem. Flyga till himlen, texter av Daniil Charms (1905–1942) i översättning av Bengt Samuelsson.

Kan damm vara politiskt? Eller nollstjärnig konjak? »Nu måste vi ställa oss på det onödigas sida.« Kanske en revolution både i det lilla och det stora? Låt Kiki Dimoulas I kroppens främmande land bli en ny ständig följeslagare. Urval och översättning av Ann-Margaret Mellberg och Jan Henrik Swahn.

Lär dig av Karin Brygger. Din erfarenhet är mångas erfarenhet. Din vånda är mångas våndor. Våga skriva utifrån din vardag, den är politisk – om den syns. Och den delas av många – om vi berättar om den. Vi kom från överallt ger röst åt mödrar här – och långt borta. Läs den många gånger.