Använd det komplexa i din poesi

Diktens helhet skapar en verklighet bortom det sinnliga och låter oss förstå skikt av tillvaron som inte enkelt låter sig formuleras i ord. Lär dig åstadkomma lyrisk komplikation.

I en fungerande dikt uttrycker språket något som är mer än dess delar. En mångata blir uttryck för din längtan, blåsippor symboler för styrkan i tillvarons ofattbara existens, barfotabarn kan företräda alla utsatta människor. Tomas Tranströmer har skrivit angående sin poesi: »De yttre upplevelserna korresponderar ofta med de inre; det yttre stiger i mig. Den inre och den yttre världen är båda lika verkliga. Poesin uppstår någonstans i det rum där de möts.«

Även skenbart enkla dikter bygger på att de sammanför, vrider och vänder på språkliga element som var för sig är banala, men som tillsammans låter oss se och tolka världen och oss själva på nya sätt.

Annons

Jaques Werup, Envoi:

Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.

Tillsynes enkelt, men vi brukar inte tala om att »vi är med om någon«. Det är ett nytt sätt att uttrycka relationen till en annan människa.

Vrid på orden så att din tanke blir belyst från ett nytt håll, testa helt enkelt att sätta ihop verb, substantiv och olika tempus på tvärs mot skrivreglerna. Det är kul och ibland händer fullträff.

Ruth Hillarp, Sång:

Dröm mig en sång där alla granar skall gå vilse
dansa mig ett moln en slända en äng
dränk mig en brunn ur dina pulsars vingslag
lyft mig en jord för mina läppars månvarv
smek mig en vind
        och famna mig ett hav
[- – – ]

Hillarp uppmanar ett tänkt du att på olika sätt skapa tillvaron för henne. Bilderna är överrumplande. Att drömma fram en skog, dansa fram en slända, eller dränka fram en brunn. Hillarp toppar det med bilder som känns motsägelsefulla men som visar sig innehålla djupare betydelser. Den lyriska komplikationen bär fram mening som ligger förborgad just i det komplexa.

Ge din dikt djup genom att sammanföra vitt skilda fenomen, träna på att plocka ihop metaforerna från olika sfärer. Det funkar om de bara har någon avlägsen gemensam minsta nämnare.

Använd alla dina verktyg

Diktens beståndsdelar är oändligt många. I princip är varje möjlig bokstavskombination en tänkbar betydelsebärande del av din dikt.

Men för att vara lite tydligare: Bilder, ljud, rytm, rörelse, kontrast, radslut. Den danska poeten Pia Tafdrup skriver i Över vattnet går jag, att enbart uppradning av ord inte räcker för att det ska bli dikt: »Orden måste gripa in i varandra och förbinda sig med varandra för att få kraft.«

Tänk noga igenom vilken ton eller rytm du använder, en glättig ton kan föra fram allvar och en stark rytm bära kaos.

De inledande verserna i Majken Johanssons, Villanella på en spik:

Spiken syns ömsom krokig ömsom rak
genom det fluidum som fyller livets skreva.
Vem hoppas inte kunna ändra soppans smak?
Hopfösta sörplar under samma tak
tyckmyckentrutarna och de som skapts att sleva.
Spiken syns ömsom krokig ömsom rak.

Hela dikten består av sex verser där omkvädena om spiken och soppans smak återkommer inte mindre än fyra gånger var. Johansson jobbar med humor, rytm och rimflätning. Det kräver en del mod men när det lyckas, som här, kan det bli väldigt bra.

Sammanfoga upplevelser och insikter

I en diktfolder utgiven av Författarcentrum 1969 skriver Tomas Tranströmer att hans dikter är mötesplatser, att »de vill etablera en plötslig förbindelse mellan delar av verkligheten som de konventionella språken och synsätten brukar hålla isär.«

Det kan se ut som en konfrontation, skriver han, men avslöjar ett samband.

Du kan också skapa lyrisk komplikation genom att göra överföringar mellan annars åtskilda uttryck. Men leta inte för långt bort efter de beståndsdelarna i din dikt. För mig fungerar det ofta att använda platsen där en dikt först väcktes, där själva idén kom, som jag vill gestalta i dikten. Kanske är det helt enkelt så att platsen och dess rekvisita på något sätt omedvetet styrde mina tankar och associationer till den lyriska erfarenhet som jag vill gestalta?

En viktig del av en poets hantverk är att identifiera de här möjligheterna i sin dikt och mejsla fram dem. Det låter kanske som ett trist sätt att konstruera själlösa litterära effekter, men anslagen till komplikation finns för det mesta redan i ursprungsraderna. Det gör dig inte till en sämre poet att vara medveten om litterära effekter, och anstränga dig för att fördjupa dem.

Inger Christensen är en hyllad dansk poet som ofta åstadkommer lyrisk komplikation med hjälp av bildspråket och den yttre strukturen. Till exempel är Alfabet, som kom på svenska 2014 (i översättning av Marie Silkeberg), strukturerad efter en särskild matematisk talserie och börjar med ord i bokstavsordning: 1 aprikosträden finns, 2 bergbräken finns, 3 cikadorna finns och så vidare. Den stränga formen gör att dikterna, som var för sig kan vara helt olika, ställs i kontrast till varandra och samspelar. När atombomben dyker upp på sidan 19 under 10 juninatten finns, läser man intuitivt in de tidigare dikterna som en fond. De sista stroferna lyder:

[- – – ] fåglarna
sjunger och överröstar
nästan lövens
viskan i vinden;
löven viskar
och överröstar nästan
med sin stillhet himlen,
himlen som lyser,
och ljuset som nästan
sen dess lite har liknat
atombombens eld

Lästips

Christensen använder både allitteration, upprepning och ett effektivt bildspråk för att åstadkomma en känsla av att allt hänger ihop, från Hiroshima och Nagasaki till ett kök där diktjaget skalar potatis. Övergångarna mellan stroferna förstärks av att ljuden i varje bild överröstar något i nästa, men det enda vi tänker på är ljudet av atombomben som ska komma och trots att just det ljudet aldrig nämns, överröstar det allt det andra.

För dig som älskar poesi i allmänhet och Tomas Tranströmer i synnerhet, för dig som själv brottas med versmått och assonanser: 2015 kom den vackra I arbetets utkanter, om Tranströmers diktning. Full av exempel på omarbetningar och skarpa reflektioner kring diktningens hantverk. Redaktör, Magnus Halldin.

Äntligen en samling av Ann Jäderlunds dikter: djupa kärlek ingen, dikter 1992 – 2015. Läs en poet som behandlar språket som en fiolvirtuos behärskar en stradivarius. Jäderlund använder olika stilistiska grepp i sina samlingar. Hämta inspiration inte minst till hur du kan jobba med bild, klang och rytm.

Katarina Frostenssons Sånger och formler fick Nordiska rådets litteraturpris 2016. Hennes dikter förkroppsligar själva essensen av »lyrisk komplikation«. Frostenssons dikter kan upplevas som svårlästa, men håll ut, det är mödan värt! »Skriver i mörkret/för över rader/ett tal inte talande/mer molande«.

Skriva poesi. Om diktandets hantverk

Om du gillade den här texten är du förmodligen även intresserad av boken Skriva poesi. Om diktandets hantverk.