Dag Hernried
Förläggare, Alfabeta
– Det är ett manus som slår mig med häpnad, som inte liknar något jag sett förut. Oavsett vilken genre det handlar om: för barn eller vuxna, fack- eller skönlitteratur.
Ser du några trender i de manus som skickas in?
– Deckarvågen har förstås lett till att många känner sig manade att bli deckarförfattare. Tyvärr lyckas de flesta inte så bra.
Följer ni några särskilda trender när ni bedömer manusen?
– När vi bedömer manus letar vi hela tiden efter dem som har en egen röst och inte sneglat för mycket på andra.
Vilken kategori av manus får ni in flest av?
– Vi ger ju ut böcker för alla åldrar. På vuxensidan finns det en klar övervikt för deckarmanus bland insända manus. Detta gäller nu ofta även manus för unga läsare.
Någon särskild kategori ni gärna vill ha?
– Jag vill bli överraskad! Få läsa sådant som ökar min nyfikenhet. Ett bra tips till blivande författare är att utgå från något man själv har erfarenhet av. Och kanske passa på att skaffa sig lite livserfarenhet innan man börjar fundera på författardebuten.
Helene Atterling
Förläggare, Wahlström & Widstrand
– Ett där författaren både rör sig säkert inom en genre, och kanske samtidigt bryter med den, utvidgar den på ett för läsaren oväntat sätt. Kanske en experimentell litterär roman som drivs av ett spänningsmoment, eller en spänningsroman med poetiska inslag. Ett där läsarens förväntningar kommer på skam och horisonter vidgas.
Några trender i de manus som skickas in?
– Både ja och nej. Självklart får vi in en strid ström av spänningsmanus, men det vore synd att kalla det en trend, så har det sett ut i rätt många år nu. Efter en stor framgång följer alltid en rad manus som pekar på sin likhet med just den boken i presentationsbreven. Till exempel har flera starkt självutlämnande böcker varit framgångsrika de senaste åren, vilket vi också ser i manushögarna. Men är det egentligen en trend? Har inte författare i alla tider ofta grävt där de står? Kanske bara graden av igenkänning med verkligheten har förändrats.
Följer ni några särskilda trender när ni bedömer manusen?
– Jag tror att det är vanskligt att söka efter speciella trender rörande handling eller genre, en specifik framgång är ofta svår att upprepa. Jag tänker till exempel på succén med Femtio nyanser av E.L. James, den gav inte upphov till den stora våg av erotisk litteratur i Sverige som många förutspått. Förlagen vill ju egentligen sällan ha epigoner, utan hellre säregna röster.
Vilken kategori av manus får ni in flest av?
– Vi får såklart in många spänningsmanus efter de senaste årens framgångar för den svenska deckaren såväl här hemma som på den internationella bokmarknaden. Spänningsromanen innehåller i dag många genrer i sig: allt från ren action till relationsromaner, spökhistorier och politiska eller samhällskommenterande texter. Det är som att det har blivit grundstommen för att driva sinsemellan väsensskilda berättelser framåt, ett sätt att skapa läsös.
Någon särskild kategori ni gärna vill ha?
– Vi söker framför allt det som präglas av en självklar berättarauktoritet, en egen författarröst. Något som sticker ut i bruset och kanske berättar en historia vi inte sett förut – eller på ett sätt vi inte sett förut.
Adam Dahlin
Litterär chef, Forum
Ser du några trender i de manus som skickas in?
– Det hänger inte sällan ihop med vad som funkat på topplistorna. Rätt naturligt egentligen. Året efter Små citroner gula, 2004, kom en drös med svensk chick lit. En annan bok som verkligen banade väg för en ny genre i manushögarna var Hundraåringen, innan kom väl aldrig något humormanus vad jag minns men sedan dess finns de där. Och gissa vilka skildringar vi har fått med sköljvattnet efter Femtio nyanser?
Följer ni några särskilda trender när ni bedömer manusen?
– Det är klart att man håller koll på vad som funkat hos konkurrenterna och utomlands, och vad man själv kanske missat. Men vad vi letar lite extra efter just nu… Mja det håller jag nog för mig själv.
Vilken kategori av manus får ni in flest av?
– Forum har av tradition varit stora på spänningsromaner och därför får vi ofta in just deckarmanus. Det är vi stolta över, men de är rätt svårbedömda eftersom det är intrigen det hänger på, varför man måste bulla upp ryggkudden och läsa manusen till slut.
Någon särskild kategori ni gärna vill ha?
– Jag vänder på frågan och önskar i stället att vi hade fler läsare! Vi får in så många manus som är begåvade och lovande inom alla möjliga kategorier som jag skulle vilja anta, men som vi tvingas tacka nej till på grund av platsbrist, vilket ytterst beror på att det inte finns tillräckligt med läsare där ute. Att refusera är mitt yrkes värsta moment.
Håkan Bravinger
Förläggare, Norstedts
Jag tror att själva definitionen på ett drömmanus borde vara att det är bättre än vad man förmår föreställa sig. Men om vi här pratar om debutantmanus så kräver det snarare en förmåga av oss att se vem vi ska anta och som kanske, kanske en dag kommer att skriva det där drömmanuset. Det händer, men är ovanligt, att den bästa boken är den första. Det är vanligare att det är den fjärde eller åttonde boken. Det är en stor investering förlagen gör för att författaren kanske om tio eller femton år ska skriva boken som slår alla med häpnad. Men just detta förtroende är det som gör att man ibland älskar den här branschen lite extra mycket.
Några trender i de manus som skickas in?
– Visst får vi in lite fler erotiskt färgade romaner efter Femtio nyanser. Deckarna är fortsatt många, det vill säga fler än för femton år sedan, och de fortsätter att ticka in i jämn och strid ström – och av skiftande kvalitet. Men det är också fortsatt vanligt med sorgearbeten, traumabearbetningar och vad man skulle kunna kalla släktforskning. Dessa fungerar dessvärre sällan som manus. Det är svårt att vara trendkänslig som författare – i stort sett måste man skriva något som ingen annan ännu vet ska bli en trend eftersom det tar så lång tid att få ihop ett bra manus.
Någon särskild kategori ni gärna vill ha?
– Starka berättelser skrivna på ett övertygande sätt och med starka personporträtt. Lyrikmanusen har gått ner kraftigt i antal, vilket jag tycker är både tråkigt och oroväckande. Utländska romaner med temat ”kärlek på ålderns höst” har gått väldigt bra, och jag har inte sett många sådana svenska manus. Där kanske är en trend att fundera lite på.
Dorotea Bromberg
Förlagschef, Brombergs
En samtida svensk berättelse om hur vi lever i dag. Bra personporträtt, en trovärdig miljöbeskrivning och en historia som inte går att släppa för att vi måste få veta hur det går för huvudpersonerna, som vi inte kan skiljas ifrån. En modern Madame Bovary?
Några trender i de manus som skickas in?
– Det är fortfarande mycket jag-berättelser, traumatiska barndomsskildringar, feelgoodböcker och så alltid dessa deckare och thrillers. Nuförtiden med en mera psykologisk twist.
Följer ni några särskilda trender när ni bedömer manusen?
– Nej, manusen ska bara vara riktigt bra för sin genre.
Någon särskild kategori ni gärna vill ha?
– Ja, goda romaner med bra språk, personskildringar värda namnet och en god historia. Samma sak som vi alltid sökt efter.