Vad gör en berättelse till en bra berättelse?

Fem förläggare ger sin syn på skrivandets hantverk och avslöjar vad de söker efter i de manus som kommer in.

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

– Att den har början, mitt och slut. Att den har en huvudkaraktär som läsaren kan alliera sig med och engagera sig i. Att karaktären måste genom en rad prövningar för att nå berättelsens mål och då helst vara en annan människa än när historien startade.

Vad bör man låta bli när man komponerar sin berättelse?

– Det skulle vara att avslöja just sin komposition. Du har misslyckats när läsaren känner skarvarna och ser kulisserna. Kompositionen ska vara så naturlig att läsaren inte kan se att det som sker skulle kunna ske på något annat sätt (men ändå ska läsaren bli överraskad). Detta kan låta som en paradox, men är nog just det stora konststycket som tar en livstid att lära sig.

Kan man hitta någon gemensam nämnare i de stora litterära verken?

Annons

– Jag svarar samma sak igen: Att de har mitt, början och slut, och en engagerande huvudkaraktär som genomgår oändliga prövningar: Tänk till exempel på Odysseus, Christina och Karl-Oskar, Don Quijote, Hamlet, Raskolnikov, Oliver Twist och Frodo. I inget av dessa fall har författarna varit direkt snälla mot sina karaktärer, tvärtom har de nästan sadistiskt låtit dem lida och kämpa för sina liv. Och för det har karaktärerna vunnit vår sympati, beundran och kärlek.

Bör man utgå från de klassiska dramaturgiska modellerna när man bygger sin berättelse?

– Jag tror att det som författare är alldeles utmärkt att lära sig de dramaturgiska regler och principer som var fullt utvecklade redan under antiken. I filmvärlden har de kommit längre än oss inom litteraturen. Jag tror faktiskt att vi har en del att lära där. Ett tips är att bildgoogla på ”den dramaturgiska valen”. Den räcker långt.

Anders Fager

Lektör, Lava förlag

– Att man vill veta hur det slutar. Finner mig ofta läsa texter där jag bara stannar kvar för att jag gillar språket eller miljön eller för att jag förälskat mig lite i en karaktär. Handlingen har jag för länge sedan slutat engagera mig i. Det omvända beviset för detta är att en hyfsad deckargåta kan överleva de mest platta karaktärer och ointressanta miljöer, just för att vi vill veta vem som gjorde det. En riktigt bra författare kan skildra ett välkänt historiskt händelseförlopp så att du vill veta hur det slutar. Vem vet, kanske Kennedy kommer levande från Dallas den här gången?

Finns det några ingredienser som en bra berättelse måste innehålla?

– Det här är en väldigt subjektiv fråga tycker jag. För bortom att det alltid är bra om något händer i en berättelse, om det finns en utveckling eller konflikt, så handlar mycket om vad för slags ingredienser som tilltalar just mig. Jag tycker generellt sett bättre om berättelser där det som händer är blodtörstigt och hungrigt, men det är just jag.

Vad bör man låta bli?

Annons

– Att tro att ens eget liv eller person är speciellt märkvärdigt.

Ska man utgå från de klassiska dramaturgiska modellerna när man bygger sin berättelse?

– Min erfarenhet är att vare sig man läst högvis med böcker om dramaturgi eller lärt sig intuitivt genom 10 000 timmars famlande i mörker så brukar begåvade människor från bägge skolorna lösa givna problem på snarlika sätt. Kanske av olika skäl och efter olika processer, men resultaten blir ganska snarlika.

Kerstin Aronsson

Förlagschef, Kabusa

– Den måste ha närvaro, intelligens, gestaltningsförmåga och känsla.

Finns det några dramaturgiska ingredienser som en bra berättelse måste innehålla?

– Självklart – men inget standardrecept ger svar på den frågan.

Vad bör man låta bli?

– Att berätta allt – våga skapa utrymmet där läsaren själv hakar i berättelsen.

Kan man hitta något som är gemensamt för de litterära mästerverken?

– Kompromisslöst berättarperspektiv – stenkoll på tidsplanen – vilja och mod att bryta konventionen.

Bör man utgå från någon klassisk modell när man bygger sin berättelse?

– Dramaturgiska modeller är något man applicerar i efterhand. Det är självklart att det måste finnas något som binder läsaren, helst trollbinder, vid texten. Men det är sällan man utifrån en teoretisk modell kan skapa en kraftfull text. Utgå ifrån berättelsen som måste berättas – arbeta med kronologin för att skapa vilja hos läsaren att läsa vidare – strö trådar av hela väven som man vill följa – självklart finns det recept, men oftast blir det mest spännande om man behärskar modellerna, och ändå vågar hitta sin egen.

Håkan Bravinger

Förläggare, Norstedts

– En berättelse står och faller med hur den gestaltas. Man kan skriva vad som händer eller så kan man gestalta vad som händer. Skillnaden är milsvid. En särskilt lyckad gestaltning är när det inte står hur personen känner utan att man som läsare känner vad personen känner.

– En berättelse är ett försök att levandegöra händelser och känslor. Det är som när någon drar en vits. Du kan förstå den utan att skratta eller skratta utan att du riktigt vet varför. En romanförfattare är alltid ute efter det andra exemplet, oavsett om det handlar om att skratta, gråta eller roas. Skulle läsaren skratta och förstå så är det givetvis en bonus, men i värsta fall kan man lämna förståndet åt kritikerna.

Finns det några ingredienser som en bra berättelse måste innehålla?

– En bra början, en bra mittdel och ett bra slut.

Vad bör man låta bli?

– Fundera på när du måste förklara något – går det istället att göra en scen så att läsaren känner det du vill förklara? Se till att det svänger i dialogerna, att det inte låter stolpigt. Dialoger för ofta in luft i berättelser och där kan man få in mycket information om personernas sinnesstämning på ett effektivt sätt. Sedan ska man ta det dramaturgiska på allvar. Ett lätt exempel man kan ta till är att testa på en person: berätta om din roman på en minut. Kan du få den att låta spännande? Kan du få någon att vilja läsa den? Finns där en intresseväckande konflikt? Tydlig huvudperson eller tydliga huvudpersoner? Finns en bra startscen? Finns en gåta, ett mysterium, ett etiskt dilemma?

Kan man hitta en berättarteknisk gemensam nämnare i de litterära mästerverken?

– Nej. Men man kan vara säker på att hur innovativ och galen man än är så har någon annan redan gjort det.

Nina Larsdotter

Förläggare, Litet förlag

– För mig handlar det tveklöst om att berättelsen tar tag i mig från början, vägrar släppa sitt grepp och även efter avslutad läsning fortsätter växa.

Finns det några ingredienser som en bra berättelse måste innehålla?

Ogillar ordet ”måste”. Men det som fångar mig, och än mer stannar kvar, är den förflyttning en bra berättelse tar med mig på. Jag vill helt enkelt känna att jag i någon form har förändrats. Så den klassiska konflikten, skulle jag lyfta fram, och då inte bara den yttre. En bra berättelse handlar för mig lika mycket om en inre resa som en yttre.

Vad bör man låta bli?

–Att bara flödesskriva utan att ha ett mål blir sällan bra, är min erfarenhet. Men sedan finns det andra ytterläget där texten känns som om den följer en mall. Publikfrieri som blir uppenbart ger mig rysningar. En bra författare för mig ”friar” och tillfredsställer mig utan att det känns konstlat även om jag vet att de bästa är mycket medvetna om sin komposition.

Ska man strunta i de klassiska dramaturgiska modellerna när man bygger sin historia?

– Att strunta i dem verkar dumt. Men inte heller vara slav under dem. Jag skulle rekommendera att man läser på om de olika modellerna för då tror jag att själva byggandet blir lättare. Risken om man bara skriver ”ur hjärtat” är att berättelsen inte har någon riktning. Och det känner läsaren.