Vad är viktigast – idé eller framförande?

Kan språkliga brister vägas upp av en tillräckligt bra handling – och vice versa? Vi frågade förläggarna om de föredrar ett välskrivet manus eller en riktigt bra bokidé.

Kristoffer Lind

Förläggare, Lind & Co

– Det är en utmärkt fråga, för det är många som tror att man kan komma långt med en bra idé. Men det kan man inte. Texten är allt, berättelsen det viktigaste. En bra idé som är dåligt genomförd blir ingen bra bok.

Vad har författare oftast svårast för: att skriva bra, eller att få ihop en riktigt spännande historia?

– Utan tvekan en spännande historia. Många manus faller på att de saknar det där lilla extra. Att texten inte griper tag, att man inte sugs med in i berättelsen. Förmågan att berätta är en sällsynt och lite underskattad talang.

Lästips! Är alla romaner karaktärsdrivna? Och hur viktigt är det i så fall med unika romanfigurer som sticker ut från mängden? Vi frågade fyra förläggare vilka litterära figurer de går igång på.

Är det lättast att förbättra handlingen i en bok, eller att förbättra språket?

Annons

– Det går att arbeta med språk och gestaltning men ett manus som brister i handling och dramaturgi är svårare. Någonstans måste författaren kunna bygga handling och dramaturgi själv.

Hur arbetar ni med att förbättra manuset?

– Det är väldigt individuellt. Ibland bollar vi synopsis och kommer med idéer som rör handling och intrig allteftersom vi läser manuset i olika etapper. Ofta får vi »färdiga« manus där den redaktionella insatsen i första hand är språklig.

Om ni får in ett manus med en fantastisk idé, men ett ömkligt utförande — hur gör ni då? Kan det hända att ni rekommenderar en spökskrivare?

– Nej, då tackar vi nej. Bra idéer finns det gott om, det är texten, språket, berättandet vi är ute efter.

 

Anders Teglund

Förläggare, Teg Publishing

– När man arbetar med ett manus är det lättare att bearbeta strukturer i handlingen och ändra ordval. Men för att ett förlag ska lyckas med det behöver både idé och språk hålla en hög nivå fråm början.

Annons

Hur påverkar språk och handling varandra?

Lästips! Det sista du vill är att dina romanpersoner tråkar ut läsaren. Så vilka misstag bör du undvika? Vi frågade förläggarna.

– Om någon har ett ofärdigt språk tar man sig inte igenom berättelsen. Jag tror att det är svårare att hitta ett eget språk än att få ihop en historia. Handling är mer instrumentellt. Där kan man göra större ingrepp som redaktör och ha en öppen diskussion. Språket behöver sitta, och vara personligt och tonsäkert. Det går nästan inte att med yttre ingrepp få till en författares personliga språk. Korrekturläsning är en annan sak, det måste man alltid göra som förlag.

Hur går det till rent konkret när en förläggare eller redaktör arbetar med att utveckla en boks språk och handling?

– Det finns nog alla varianter. Med större romanprojekt jobbar man parallellt med synopsis och grov disposition, samtidigt som hela berättelsen utmejslas i textform. Det är vanligt att en författare skriver om hela sitt manus i flera omgångar.

Hur gör ni om ni får in ett manus med en fantastisk idé men erbarmligt utförande?

– Det måste vi tacka nej till. Vi tvingas även tacka nej till bokprojekt som är jättebra, både till idé och utförande.

 

Karin Lemon

Förläggare, Bonnier Carlsen

– Personligen går jag mer igång på en bra bokidé. Ett välskrivet manus är en njutning att läsa, men wow-reaktionen kommer med en bra historia. Ett välskrivet manus som inte berättar något kan bli väldigt tomt. Man måste ha berättelser om man ska vara författare – och förmågan att förmedla dem. Men det behöver inte vara perfekt från dag ett!

Vad har författare oftast svårast för: att skriva bra eller att få ihop en riktigt spännande historia?

– Man kan lätt räkna upp några storsäljare som kanske inte är så välformulerade, men som miljoner människor slukat. Om jag ser till de manus som vi får in är det nog svårast att få till den där originella, spännande berättelsen som direkt griper tag.

Vad är besvärligast att hjälpa en författare med?

– Svårast är att hjälpa en författare som saknar känsla för hur man berättar en historia, någon som till exempel saknar tajming. Då kan man prata om berättelsen och språket hur mycket som helst utan att slutresultatet blir riktigt bra.

Lästips! Vilken typ av manus letar förlagen efter och vad letar de INTE efter? Vi bad fyra förläggare rannsaka sig själva.

Om ni får in ett manus med en fantastisk idé, men svagt utförande — hur gör ni då?

– Jag har aldrig jobbat med spökskrivare. Däremot kan det bli aktuellt att ta in en medförfattare om en person känner sig osäker på skrivandet, men har en fantastisk berättelse. Om vi tror på berättelsen börjar vi med att ge författaren mycket stöd. Eller rekommenderar en skrivarkurs. Vi på förlaget vill att författaren ska lyckas!

 

Josefin Svenske

Förläggare, Raben & Sjögren

– Det är väldigt olika. Jag jobbar med bilderböcker och då är det alltid en illustratör som står för halva gestaltningen, om inte det är en upphovsperson som står för både text och bild såklart. De textförfattare som inte får till det tycker jag oftast misslyckas med att få till barnperspektivet eller ett bra högläsningstempo. Alla berättelser behöver inte heller vara spännande. Det svåra är att skriva kondenserat. Texten stryks ofta ner när bilden kommer till, eftersom mycket kan sägas i bild istället.

Hur går det till när en förläggare eller redaktör arbetar med att utveckla en boks språk och handling?

– I bästa fall träffas förläggare, redaktör, textförfattare och illustratör för ett uppstartsmöte. Numera sker detta ofta digitalt i och med att upphovspersoner ofta inte bor på samma ort. Rent konkret renodlas oftast manuset ett varv mellan författaren och förläggaren, innan detta möte. Sen skickar redaktören och textförfattaren manuset fram och tillbaka mellan varandra och går på djupet med formuleringar och vändningar, innan illustratören får det och kan börja gestalta. Jag brukar ibland jämföra det med teater. Textförfattaren skriver manuset, men illustratören är regissör, väljer skådespelare, scenografi och kostym, står för ljud och ljus och gestaltar hela pjäsen. Förlaget är möjligen producenten i denna liknelse. När bild och text läggs ihop går vi igenom allt en gång till och det är i det skedet som boken blir till. Däri ligger magin i bilderboken.