Vad är bra språk?

Det upprepas jämt och ständigt när det är dags att hylla en bok. I recensioner, bokcirklar och på böckernas baksidor dyker frasen upp som den yttersta kvalitetsstämpeln – ”Ett fantastiskt språk!”. Men vad utmärker egentligen ett bra språk, och hur avgörande är det? Vi frågade några av Sveriges främsta förläggare.

Erik Titusson

Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Ett ”bra språk” handlar för mig om personlighet, att texten har en egen röst som man som läsare kan luta sig emot, brottas med eller bara njuta av.

Hur viktigt är det?

– Jätteviktigt! Jag begriper inte hur förläggare kan gå igång på agenters pitchar på bokmässor och fatta beslut utifrån synopsis. En spännande handling betyder ingenting om språket inte håller, men har författaren ett fantastiskt språk kan hen i princip skriva om vad som helst.

– Men det är klart att det går att vässa en text och hjälpa en författare att lyfta sitt språk, det är ju en del av förlagets uppdrag: Att visa på författarens styrkor och förstärka det som gör språket personligt. Jag lägger inte undan ett manus där språket brister om jag blir berörd av läsningen. Blir man berörd av en text finns det alltid en anledning att arbeta vidare med texten.

Annons

Är ett fantastiskt språk viktigare för vissa genrer än andra?

– Jag tycker snarare att ett fantastiskt språk betyder olika saker för olika genrer. Visst finns det manus som drivs av handling snarare än av språket, men även i en innehållsdriven bok måste språket stämma med berättelsen, det vill säga att man får känslan av att det var precis så här den här berättelsen var tänkt att berättas. Den hade inte kunnat berättas på något annat vis, som om berättelsen alltid har existerat, bortom författaren och förläggaren. Flummigt kanske, men så känner jag när jag läser en bra bok, oavsett genre.

Kan alla skaffa sig ett bra språk tror du, eller måste man ha det i sig?

– Ärligt talat så tror jag inte att alla kan det. Det låter grymt, men som en tröst så räknar jag in mig själv i kategorin som inte kan det. Det är nog med författande som med alla konstnärliga yrken, att det består till största delen av hårt arbete, men sen krävs det också en gnutta talang som man antingen har eller inte.

Helena Ljungström

Förläggare, Albert Bonniers  

– För mig hänger språk och innehåll ihop, jag tycker egentligen inte att det går att separera dem från varandra. Ett bra språk, eller att skriva väl, handlar om att använda sitt språk på ett medvetet sätt och det genomsyrar en text på alla nivåer, från minsta ord till texten som helhet. Naturligtvis finns det olika stilar, att ha ett bra språk innebär inte ett visst sätt att skriva. Om man jämför Donna Tartt och Cormac McCarthy kan man kanske säga att Tartt skriver utbroderat, detaljerat, varje scen är lång och utförligt gestaltad, medan McCarthys språk är mer kärnfullt, scenerna mer minimalistiskt skrivna. Men jag tycker att båda har ett mycket bra språk.

Hur viktigt är det?

– Det finns för många intressanta böcker för att jag ska ödsla tid på böcker som tråkar ut mig. Jag tror tyvärr inte att en bok klarar sig enbart på att storyn är fascinerande. En bra story är viktig, men det är hur man skriver sin text, alltså hur man använder språket för att gestalta sin historia, som är avgörande för ifall jag ska läsa klart.

Annons

Hur kan det skilja sig mellan olika genrer?

– Jag tänker på en författare som Tomas Tranströmer, som kanske är svensk poesis främsta metaforskapare. Hans dikter är fyllda av bilder som är synnerligen egna, specifika och fascinerande. För att kunna skriva **”Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen”** så måste man ha en förmåga att skapa unika bilder med språket. Att skriva till exempel deckare ställer höga krav på en bra plot, men det innebär inte att språket är mindre viktigt. Hur gör man den actionfyllda scenen spännande? Vilka ord använder man, hur bygger man meningarna, vilket perspektiv har man? Språket är alltid viktigt, men man använder det på olika sätt beroende på vad man skriver.

Kan alla skaffa sig ett bra språk tror du, eller måste man ha det i sig?

– Jag tror att man måste ha en fallenhet och ett intresse för språk, och precis som med andra konstarter så är jag övertygad om att man kan öva sig i att bli hantverksmässigt skickligare. Jag tror alltså att ett bra språk är en kombination av talang och mycket mycket övning.

Susanna Romanus

Publicistisk chef, Nordstedts 

– Originalitet är det i särklass viktigaste. Att allt är korrekt grammatiskt och rätt stavat och så vidare – det kan vi hjälpa till med. Men har man en känsla för språk så får man ofta det på köpet, utöver ett eget uttryck.

Hur viktigt är det i din bedömning av nya manus?

– Det är olika från genre till genre. Vissa genrer, som underhållningslitteratur av olika slag – deckare, chick lit med mera – är mer storydrivna. Där är det inte fullt lika viktigt med språkets originalitet eller litterära höjd, utan dramaturgi och karaktärer spelar en minst lika stor roll. Språket kan tillåtas vara mer opersonligt och ska snarare vara bärare av en spännande och underhållande berättelse. Det är klart att även dessa genrer tjänar på att vara välskrivna. Men här kan redaktören mer göra jobbet med just språket än i en litterär text.

– När det gäller litterär utgivning är det däremot viktigare att författaren själv har en som vi brukar säga ”egen röst”, att hen har hittat sitt alldeles egna språkliga DNA. I de böckerna är språket ofta lika viktigt som berättelsen. I de extremaste formerna, som poesi, till och med det allra viktigaste.

Kan alla skaffa sig ett bra språk tror du, eller måste man ha det i sig?

– Alla kan arbeta med sitt språk, och lära sig skriva säkrare och bättre. Det är övning som behövs, och ju mer man skriver desto bättre flyt får man. Men är man ämnad att bli en litterär författare så tror jag att man har det i sig från början. Då handlar det mer om att vässa sina uttrycksmedel och våga kasta loss fullt ut i sitt eget språk. Även det kan bli mer pregnant med åren såklart.

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

– Många säger att Håkan Hellström inte går att lyssna på för att han sjunger så illa. Men det är inte så enkelt som att om Helene Sjöholm sjöng hans låtar så skulle samma magi uppstå. ”Bra språk” har lite samma betydelse som ”bra sångröst”. Språket ska spegla innehållet och författarens intention. Jonas Hassen Khemiri är ett språkligt geni, men min gamla svensklärare skulle kanske inte gilla alla hans udda ordföljder och kreativa nyord.

Hur avgörande är det för en berättelse?

– Att skriva skönlitteratur är att uppfinna sanningen. Ju sannare du hittar på, desto starkare litteratur. Språket är det viktigaste verktyget för att nå dit. Selma Lagerlöf och August Strindberg är båda fantastiska stilister, men deras språk är helt olika varandra, ett kul tankeexperiment är att föreställa sig hur det skulle bli om Strindberg skrev **Kejsaren av Portugallien** och vice versa. Inte alls samma böcker.

Är det viktigare för vissa genrer än andra?

– Nej, det är lika viktigt oavsett genre. Jan Guillou får sällan beröm för sitt vackra språk, tvärtom kritiseras han för att bara skriva korta meningar utan bisatser eller metaforer, men jag menar att hans språk kongenialt speglar berättelserna, och det är varken slump eller frånvaro av språkkänsla.

Kan alla skaffa sig ett bra språk tror du?

– Nej kanske inte, men alla kan bli bättre! Och det finns bara ett sätt att utvecklas, genom att öva mycket. Att hitta sin egen ton är helt nödvändigt för att lyckas som skönlitterär författare, och precis som inom musiken är en bra metod att börja med att plagiera sina förebilder.

Rekommenderas för dig