När ska man släppa sitt refuserade manus och börja på något nytt?

Håkan Bravinger

Förläggare, Norstedts

– Det kan man egentligen bara avgöra själv. Men om man inte har fått konkreta omskrivningsförslag så betyder det förmodligen att det är en hel del som fattas för att det ska räcka för utgivning. Då kan det vara bättre att gå vidare med en helt ny idé. Inget man skriver är helt onödigt – man utvecklas och lär sig hela tiden, även av manus som inte håller hela vägen. Eller kanske framförallt av manus som inte håller hela vägen, förutsatt att man själv förmår analysera varför de inte funkar.

Hur reagerar du när du får samma manus igen fast i omarbetad form?

– Om jag inte uppmuntrat till omskrivning så är jag förmodligen ganska sval. Det är i alla fall positivt om det gått tolv månader och inte tolv veckor sedan förra gången det skickades in. Alldeles för ofta är det som skett små förändringar – korrektur, ny titel, nytt slut – när det i själva verket skulle ha krävts stora strukturella och språkliga ingrepp. Jag har sett lyckade exempel på stora episka manus som blivit tajta små romaner, diktsamlingar som vuxit ut till prosaberättelser, romaner som blivit novellsamlingar, novellsamlingar som blivit romaner, parallellhistorier som helt tagits bort eller lagts till. Men sådana lyckade omskrivningar hör till undantagen.

Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt?

Annons

– Om jag skrivit ett personligt refuseringsbrev så tillhör man en liten exklusiv skara som vi på förlaget gärna läser ett omarbetat manus av. Jag kanske skickar tjugo sådana brev per år. Av cirka tvåtusen manus blir i snitt fyra utgivna och tjugo får personliga refuseringsbrev.

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

– Generellt tror jag på lusten som motor och termometer. Så länge man har roligt när man skriver, och känner att man utvecklas så ser jag ingen anledning till att sluta bearbeta ett manus. Men å andra sidan, känner man att man inte längre gillar det man håller på med, att man ändrar för att tillgodose andras önskningar om att bli klar, för att gå i mål, då kanske man skulle må bra av att börja om på nytt.

Hur reagerar du när du får samma manus igen fast i omarbetad form?

– Om jag gett en uppmuntrande refus och får tillbaka efter ett halvår så läser jag med stor förväntan. Men om det gått säg två veckor så blir jag mer orolig. Har personen verkligen bearbetat detta ordentligt?

Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen?

– Har du fått konstruktiv feedback, läs då noggrant och låt sedan manuset vila. Själva tiden är inte sällan en kvalitetshöjare i sig. Litteratur är slow media, det gäller både skapandeprocess och konsumtion. När du sedan öppnar dokumentet en månad senare kommer du att både läsa och bearbeta med nya ögon.

Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att återkomma?

Annons

– Jag brukar inleda: ”Detta är inte en refus”.

Är det vanligt att man håller fast för länge vid ett projekt istället för att gå vidare?

– I manushögarna finns två sorter som sällan blir antagna, dels de som bearbetar i det oändliga och man vill säga åt dem att fatta vinken, och dels de som aldrig arbetar om utan som skickar fem nya manus inom loppet av ett år. Ingen av vägarna är särskilt bra.

Sofia Brattselius Thunfors

Förläggare, Piratförlaget

– Jag tycker att man ska rannsaka sig själv och verkligen fundera på om den historia man har bär, om det är värt att arbeta om och förbättra eller om det faktiskt är så att intrigen i sig inte håller.

Om man blivit refuserad en första gång, hur stor idé är det att arbeta om och återkomma?

– Det kan absolut vara en god idé, särskilt om man har fått ett utlåtande från förlaget med förslag på omarbetningar. Dessa manus tittar vi gärna på igen. Försök att ta till dig vad det är som problematiseras i refuseringsbrevet och lös det sedan efter eget huvud.

Finns det några knep för att väcka nytt intresse hos förlaget?

– Till slut handlar det ändå om texten. Att bara ändra på en titel till exempel kommer inte förändra manuset. Det finns med andra ord inte någon genväg.

Har du något exempel på författare som lagt ner sitt projekt och hittat rätt först efter att ha startat om?

– Det finns absolut sådana exempel. Det händer även för etablerade författare, att de lägger ett manus åt sidan som aldrig lossnade riktigt. Som det mesta kräver även skrivande övning.

Johan Hilton

Förlagschef, Atlas

– Tja, när alla förlag i hela Sverige har tackat nej kan det ju tolkas som en vink. Å andra sidan: självpubliceringstrenden har bara börjat. I det nya litteratursverige kommer vi alla att famla oss fram i en digital djungel av refuserade manus. Om man får tro trendspanarna, vilket man i stort sett aldrig ska göra.

Hur stor idé är det att arbeta om och återkomma?

– Stor idé. Alla manus mår bra av ett par ordentliga duvningar. Hellre arbeta om ett par gånger för mycket än inte alls. Men har man väl blivit avvisad ett par gånger hjälper det inte att tjata – vilket en del hängivna skribenter ibland tror.

Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen?

– Generellt: behandla ditt manus som ett nyslaktat djur. Mycket måste rensas bort innan det går att få i sig. Så stryk, stryk, stryk. Och stryk lite till. Och så stryker du igen. Och så ytterligare något. Då brukar det börja likna något.

Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt?

– Då berättar jag detaljerat vad det är som jag inte tycker funkar. Och hur jag tror att det skulle funka bättre. Och så understryker jag att det är viktigt att personen hör av sig igen för en ny bedömning när ändringarna har gjorts.

Är det vanligt att man håller fast för länge vid ett projekt istället för att gå vidare?

– Det är det nog. Men jag tror att det motsatta är vanligare: att man skickar in texter som inte är färdigvärkta och förväntar sig att förläggaren är något slags alkemist som ska göra guld av tenn.

Kerstin Aronsson

Förläggare, Kabusa

– Jag tror det är bra att gå vidare med nästa projekt när man tappat energin att arbeta vidare med ett manus. Och naturligtvis spelar det roll vilken respons man fått, eller inte fått, för hur mycket kraft man har att arbeta vidare.

Hur reagerar du när du får samma manus igen fast i omarbetad form?

– Om det är ett manus vi lämnat utförlig, konstruktiv kritik på vid refuseringen blir jag glad.

Om man blivit refuserad en första gång, hur stor idé är det att arbeta om och återkomma?

– Många av de debutanter jag antagit har vi inlett samarbete med efter omarbetning av ett manus vi refuserat men lämnat konstruktiv kritik på. Om det är ett manus vi tackat nej till kortfattat, är vi oftast inte intresserade av att läsa det igen.

Vad är viktigt att tänka på vid omarbetningen?

– Att hålla fast vid sin egen idé och arbeta vidare så att man tycker att texten blir bättre. Noga tänka igenom synpunkter och ta till sig dem som förbättrar den text man vill ha, inte arbeta om för att förläggaren ska bli nöjd.

Hur låter refuseringsbrevet om du verkligen uppmanar någon att skicka in på nytt?

– Detaljerad respons som ofta avslutas med att vi gärna läser igen om författaren väljer att arbeta vidare med manuset.