Kan man lära sig att skriva?

Vad säger förläggarna – märks det i manushögarna vilka författare som gått en utbildning?

Karin Linge Nordh

Förläggare, Forum

– Ja, visst kan man lära sig att bli en bättre skribent. Skrivande är ett hantverk som så många andra och genom att lägga ner tid och energi kan de flesta utveckla sina texter enormt. Men det är inte alla som har gåvan eller det konstnärliga kall som krävs för att man ska bli en fantastisk författare.

När man skickar in sitt manus, är det klokt att i följebrevet nämna att man gått en skrivar­kurs?

– I ett följebrev är det alltid bra att visa vad man har för tidigare erfarenhet som skribent. Att ha gått en skrivarkurs tyder på ett engagemang och en verklig vilja att lära sig hantverket. Det vore konstigt att inte nämna en sådan sak. Visst skämtar vi internt om skrivarkursprosa och syftar på poetiska, fragmentariska texter som inte alltid bildar ett sammanhängande mönster. Men självklart höjs mitt intresse när det exempelvis handlar om en skribent som blivit antagen på en författarskola.

Lästips! Vill du skriva men saknar en historia? Misströsta inte! Här är tre steg till din bokidé!

Märks det på ett manus att författaren gått en skrivkurs?

Annons

– Ja, den språkliga kvaliteten brukar vara högre även om det kan finnas andra brister. Det finns en omsorg om språket. Färre upprepningar och klichéer, mer gestaltning än beskrivning. Undvikande av första meningar som: »Hon vaknade med ett ryck.«

Ibland hörs kritik om att de som går skrivarkurser är en alltför homogen grupp. Märker ni av det?

– Ja, definitivt. Tyvärr finns det samma brist på mångfald på skrivarkurserna som det gör inom exempelvis förlagsvärlden.

 

Helena Ljungström

Förläggare, Albert Bonniers

– Ja. En stor fördel med att gå en skrivarkurs är att träffa andra människor som läser det man har skrivit. Genom andra får man syn på sitt eget skrivande. Det finns en mängd sätt som en text kan vara uppbyggd på som man kan lära sig på en kurs: hur skapar jag en karaktär, hur fungerar dialogen, vad innebär gestaltning – och får man syn på dessa strukturer för en text kan man självklart också bryta mot dem ifall man vill det!

Märks det på manusen att de som gått kurser generellt skriver bättre?

– Jag vill säga så här: Nästan uteslutande håller manus av personer som gått någon typ av skrivarkurs en god nivå.

Annons

Hur syns det i texterna?

Lästips! Alltför många opublicerade romaner har åkt i papperskorgen av samma anledningar. Här är botemedlet mot sju vanliga åkommor.

– Manusen brukar vara genomarbetade. Om det är ett prosamanus har texten en tydlig struktur med början, mitt och slut. Om det är en diktsamling så är den ofta genomkomponerad, inte bara några löst hopplockade dikter. Personer som har gått en skrivarkurs brukar vara medvetna om vad för slags manus de vill skriva, vad de vill berätta.

För några år sedan fanns en kulturdebatt om hur den litteratur som skrevs vid skrivarkurser blev likriktad i såväl tema som språk. Är det fortfarande så?

– Nej, inte riktigt. Jag tror att människor mer präglas av den litteratur som ges ut, på gott och ont. Vi får många fler spänningsmanus nu än för femton år sedan. Det tror jag har att göra med den stora framgång många svenska spänningsförfattare har haft. Man kan även se det på mängden Lisbeth Salander-aktiga karaktärer som nuförtiden dyker upp i deckarmanusen.

 

Erik Titusson

Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Ja, man kan lära sig mycket genom att gå på skrivarkurs. Men sen tror jag, tyvärr, att för att komma riktigt långt så behöver man något så svårdefinierat som talang.

Är det ändå en fördel att nämna i följebrevet att man gått en kurs?

– Ja, det tycker jag. Det visar att man tar sitt skrivande på allvar, att man verkligen vill skriva och berätta. Det inskickade manuset är till exempel inte ett resultat av en regnig sommar eller en föräldraledighet då man inte hade något bättre för sig.

Är en kurs något som får er att bli mer intresserade?

– Ja, det visar på ambitioner och det är alltid en bra utgångspunkt. Men det går inte att dra slutsatser om manuskvaliteten utifrån att författaren har gått skrivarkurser. Förutom möjligen Norsk Barnebokinstitutts författarkurs – flera särdeles roliga och berörande barnboksmanus har haft sitt ursprung från den utbildningen.

Märks det på de manus ni får in att de som gått kurser faktiskt generellt skriver bättre?

– Det brukar vara manus som är mer genomarbetade, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att författaren skriver bättre. Det gäller att ha något att berätta och det hittar man kanske inte på en skrivarkurs. Och de flesta språkliga brister brukar vi ändå kunna se bortom när vi bedömer ett manus, vi letar ju efter manus med potential, som efter redigering och samarbete mellan författare och förläggare kan bli något alldeles särskilt. Men det är klart, i ett slarvigt skrivet manus kan det vara svårare att upptäcka en bra berättelse.

Lästips! Ge ditt skrivande en nytändning! Prova den här 10-stegsplanen för att hålla glöden vid liv.

 

Peter Karlsson

Förläggare, Norstedts

– Det är klart att man kan lära sig skriva. Det betyder inte att kursformen passar alla, och en skrivarskola är ju inte någon garanti för att man blir publicerad. Men att läsa och diskutera andras texter gör att man har lättare att få distans till sina egna alster och kan ta sig an dem med nya perspektiv, och det är bara utvecklande.

Ska man lyfta fram att man gått en skrivarkurs, till exempel i följebrevet?

– Det är inte alls ovanligt, och jag tycker att det är bra, det är i vart fall ingen nackdel. Visst förväntar man sig att sådana manus ska vara mer genomarbetade vad gäller språk, gestaltning och struktur. Och oavsett genre är det som utmärker de manusen att författaren har lite större förståelse för vad och hur hen har skrivit. Det är inte ovanligt att hoppfulla debutanter skickar in manus som hinner bli snåriga av långa ovidkommande bakgrundsbeskrivningar och obearbetade miljöskildringar innan handlingen ens hinner börja, men det ser man sällan i skrivarkursmanusen.

För några år sedan fanns en kulturdebatt om hur den litteratur som skrevs vid skrivar­kurser blev likriktad. Är detta fortfarande ett fenomen, tycker du?

– Nej, jag tror att det hade att göra med en gammal romantisk bild av att författaren bara ska uttrycka sitt innersta, som i mångt och mycket har försvunnit under de senaste decennierna. Inte minst på grund av att genrelitteratur fått mycket högre status.