Kan en bok vara för välplanerad?

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

– Enligt min mening är den för välplanerad om man märker att den alls är planerad. När skarvar och fogar syns. Eller när karaktärer och händelser placeras ut så att jag känner att författaren vill styra mig att känna en viss sak. Att vara sagoberättare är att vara känslomanipulatör, men precis som en trollkarl ska man aldrig avslöja sina tricks.

Och motsatsen: är det vanligt att ni får in manus som hade mått bra av bättre planering?

– Ja, det är en vanlig brist och det kan se ut på många olika sätt. När till exempel författaren presenterat ett persongalleri, men hälften av dem glöms bort längs vägen. Eller när författaren improviserat fram handlingen. Jag kallar dem för ”vikgubbemanus” – när man ritar ett huvud och viker så att nästa person kan rita en kropp och så vidare. Det kan se lite kul ut, men är sällan ett bra dramaturgiskt grepp för en roman.

Lästips! Författaren Mats Söderlund visar hur du kan dra nytta av dramaturgiska verktyg och hur du konstruerar plotten.

Vad skulle du säga till en aspirerande författare: är det klokt att börja med att skriva synopsis och hur detaljerat bör det vara?

Annons

– Ja, det är absolut mitt råd. Sen är det farligt att bli för kategorisk, alla är olika i sina kreativa processer och man måste hitta en metod som man själv är bekväm med. Men jag rekommenderar alla att ha ett skelett klart för sig från start.

Hur brukar era författare göra?

– Jag vet en författare som säger att han skriver sin roman på tre veckor, sen ägnar han ett år åt att redigera och peta i den. Skillnaden mellan ett avancerat synopsis, och att skriva ner hela berättelsen är inte alltid så stor.

Sofia Brattselius Thunfors

Förläggare, Piratförlaget

– Det beror kanske på vad man lägger in i ordet välplanerad. Men jag skulle säga att en roman kan kännas konstruerad, att den saknar hjärta. Det där som nästan är svårt att ta på, men som känns hela tiden medan du läser.

Motsatsen då?

– Absolut, struktur som en del av dramaturgin i en roman är viktig. Och i det ingår också att rensa, det vill säga att se till att manuset inte spretar för mycket utan berättelsen håller ihop.

Hur mycket tycker du att en aspirerande författare ska planera sina manus?

Annons

– Jag tror att det är bra att ha ett synopsis. Men jag tror också att det är viktigt att inte hålla sig för hårt till det utan att våga gå utanför planen när goda idéer uppstår.

Lästips! Så här kan du fånga karaktärernas innersta längtan och göra den till berättelsens motor.

Hur brukar era författare arbeta?

– Alla de författare jag arbetar med har sitt eget sätt att angripa skrivandet. Många arbetar utifrån någon form av synopsis, detaljrikedomen varierar beroende på genre och hur man gillar att jobba. En del arbetar dessutom över lång tid med sitt manus vilket kanske kräver ett helt annat sätt att arbeta än för dem som skriver mer intensivt. Min erfarenhet är att nästan alla författare utvecklar sin egen metodik efter hand för att hitta vad som passar dem bäst.

Johan Hilton

Förlagschef, Atlas

– Nej, jag tror inte det. Däremot kan en roman misslyckas i ambitionen att gjuta liv i en väldigt välplanerad intrig. Men det brukar inte så ofta röra sig om ett tekniskt misslyckande, utan ett konstnärligt. Läs en roman i Game of thrones-serien, till exempel. Oändligt, nästan tröttsamt, ambitiöst tänkt, men platt, livlös och tafflig gestaltning.

Är det vanligt att ni får in manus som hade mått bra av bättre planering?

– Jag har hittills inte sett ett råmanus som inte hade mått bra av bättre planering. Men att skriva bok är ju just i hög grad en process: förbättringar, förbättringar, förbättringar. Skriva om, skriva om, skriva om.

Vad skulle du säga till en aspirerande författare: är det klokt att börja med ett synopsis?

– O ja. Jag skulle aldrig ta ett projekt i beaktande utan att ha läst ett synopsis. Hur omfattande det bör vara beror på själva projektets art. En två, tre sidor för ett reportage, typ. Skönlitterärt är det helt klart svårare. Hur skulle ett synopsis över en Alice Munro-novell se ut?

Hur brukar era författare göra?

– I och med att Atlas i första hand är ett förlag för samhällslitteratur brukar själva berättelsen, reportaget, essän vara uttänkt i förhand. Men det utesluter naturligtvis inte att det mesta händer under skrivandets gång. När det gäller författande stämmer själva kartan sällan överens med verkligheten.

Kerstin Aronsson

Förläggare, Kabusa

Lästips! Lär du dig behärska tempot och den dramaturgiska bågen så kommer du att kunna lösa nästan alla andra problem som dyker upp i din berättelse.

– En roman kan kännas för välplanerad när den aldrig lämnar idéstadiet utan man ser att författaren vill berätta vissa saker, inte gestalta väl och få mig som läsare att kliva in i berättelsen och delta, vara närvarande, och ”få in i kroppen” det som författaren vill säga mig. Helst ska man efter läsning, en dag, en vecka eller ett decennium senare, förstå vad författaren ville säga mig. Inte genom att läsa baksidestexten.

Motsatsen då? Manus som hade mått bra av bättre planering?

– De flesta manus vi får hade mått bra av bättre planering – något jag tror man bäst gör genom omarbetning efter omarbetning efter omarbetning av en text där inspiration och närvaro vid första genomskrivningarna kan ge glapp i logiken. Men det finns också författare som behöver sin detaljerade plan och klara struktur från början för att kunna ge liv åt berättelsen. Kort sagt – författare är olika.

Vilket råd skulle du ge till en aspirerande författare om planering?

– Det beror på genre, form, innehåll. Självklart måste man ha en idé om projektet, men hur man angriper det, och om man gör det med nedskrivet synopsis eller en bild i huvudet – det går inte att generalisera om. I många fall har jag hört från författare att berättelsen de bestämt sig för att skriva, och planerat ganska noga, tar en helt annan vändning när personerna i den börjar leva ett eget liv. De gör motstånd, slutar inordna sig, fattar egna beslut och driver historien i en annan riktning än författaren planerat. Mitt intryck är att de romanerna får en särskild kraft. Planen kan behövas för att arbeta sig in i romanpersonernas liv så att de sedan kan börja arbeta med och mot författaren inom sina satta ramar.

Rekommenderas för dig