Förläggarna svarar: När nappar du på ett manus?

Några få manus får förläggarna på fall. Men vad är det egentligen de faller för? Språk, berättelse, kommersiell gångbarhet, författarens potential – eller något helt annat?

Erika Degard, Förläggare, Norstedts

– En stark intrig är i mina ögon det allra viktigaste. Jag arbetar främst med spänningslitteratur, där stort fokus ligger på dramaturgisk uppbyggnad och snygga vändpunkter. Sedan är det förstås viktigt att författaren skapar karaktärer jag som läsare engageras i, för om jag inte bryr mig eller förstår varför de gör som de gör, får jag svårt att följa intrigen. 

Varför är just intrigen så viktig?

– Om en författare har skrivit ett manus vars intrig fångar mig direkt, och får mig att vilja läsa vidare tills jag förstår hur allt hänger ihop, så är det stor chans att andra kommer att känna likadant. Språket kan man däremot alltid jobba med. Självklart kan man jobba med intrigen också, om författaren har ett tydligt driv men inte når fram hela vägen.

Hur vanligt är det att en bok »har allt«? 

– Ovanligt! Att ett manus redan från början har en klockren intrig, välutvecklade karaktärer och ett stilsäkert språk händer sällan. Däremot sker det något oftare att jag får in manus som har en tydlig potential att kunna utvecklas till en bok som – väl färdigbearbetad – »har allt«. 

Annons

Och omvänt – finns det någon absolut dealbreaker? 

– Om jag får in ett manus med ett vackert språk, av en författare som är grym på att gestalta och har skapat levande, trovärdiga karaktärer – men där boken saknar en spännande intrig, eller ens en ansats till en spännande intrig – kan jag inte anta det manuset. Då uppmuntrar jag istället författaren att börja om på ny kula.

 

Erik Titusson, Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Det är lite olika vad som får mig att falla för ett manus. Det kan vara så spännande eller roligt att jag inte kan sluta läsa. Eller ha ett språk som jag bara vill ha mer av. Det skiljer sig från fall till fall. Men det bottnar alltid i texten, det handlar om hur, inte vad. När ett manus har balans mellan att vara språkdrivet och handlingsdrivet faller jag pladask.

Kan du utveckla?

– En text där jag vill läsa vidare bara för att språket i sig fängslar mig, samtidigt som jag faktiskt vill veta hur det går – det är en text som kommer att beröra!

Något manus som gett dig puls direkt?

Annons

– När jag läste manuset till Fula tjejer av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson! Mina förväntningar var skyhöga, men överträffades. Här fanns ett manus som var hyperaktuellt i sin tematik och samtidigt handlade om eviga livsfrågor som vänskap, kärlek och så vidare. Det var rappt berättat, med karaktärer som stannade kvar hos läsaren – läsning som engagerade!

Vad är vanligast – att berättelsen sitter som en smäck men att språket måste arbetas med, eller tvärtom?

– Språket måste alltid arbetas med. Berättelsen i sin grundform kan ibland sitta som en smäck!

Hur vanligt är det att en bok »har allt«?

– Det är en process. Ett manus har sällan allt. En bok, däremot, kan ha allt!

 

Sofia Brattselius Thunfors, Förläggare, Polaris

– Det viktigaste är att manuset på något sätt berör. Det kan vara spännande, roligt eller sorgligt … bara berättelsen har en nerv på något vis. När det du läser verkligen får dig att känna, blir det omedelbart en upplevelse som betyder något. Ibland kanske bara i stunden, det behöver inte alltid vara storslaget eller livsomvälvande.

Något manus som gett dig puls direkt?

– Flera manus! Och det är alltid lika roligt. Jag har många exempel, men ett är Odjuret av Roslund & Hellström. Det var ett manus som omedelbart grep tag och det kändes direkt att författarna visste vad de ville med sin berättelse. Handling, språk, karaktärer som du kände för, en oförglömlig upplösning – manuset var genomarbetat från början till slut.

Vad är vanligast – att berättelsen sitter som en smäck men att språket måste arbetas med, eller tvärtom?

– Berättelsen kan inte riktigt sitta som en smäck om inte språket och formuleringsförmågan finns där. Om språket är platt blir berättelsen platt.

Hur vanligt är det att en bok »har allt«?

– Det lite tråkiga svaret är att det i stort sett alltid finns saker att arbeta med i ett manus. Men visst förekommer det att manus känns väldigt färdiga redan vid en första läsning.

Och omvänt – finns det någon absolut dealbreaker?

– En berättelse får inte trampa vatten. Det måste finnas något som håller läsaren kvar.

 

Helena Ljungström, Förläggare, Albert Bonniers förlag

– En stark berättelse! Alla gånger, för det innefattar också att berättelsen är skriven på ett språk som lockar mig, och att karaktärerna intresserar.

Kan du utveckla?

– Oavsett genre är språket medlet för att berätta. Du kan skriva om något många har skrivit om tidigare men ändå fånga mig som läsare. Du kan skriva i en genre med tydliga förväntningar och ändå väcka min nyfikenhet. Det är det häftigaste med berättande, att varje text kan vara ny och unik.

Kan du nämna något manus som gett dig puls direkt – och förklara varför?

– När jag läste manuset till Erik Hågårds Lilo, som är en dystopi där klimatkatastrofen har gjort världen nästan obeboelig, kände jag efter kanske 50 sidor att »wow – han lyckas skriva fram den här miljön och personerna så att jag ser det framför mig, så att jag är där i hettan, i det svedda landskapet med den utsatta flickan Lilo«.

Är det vanligast att själva berättelsen känns helgjuten redan från början, eller att det är språket som sitter från första stund?

– Vi jobbar med alla manus tillsammans med författaren, och i manusarbetet börjar vi på intrigplanet och fortsätter sedan mer närgånget på en språklig nivå. 

Hur ofta händer det att en bok »har allt«?

– Sällan! Men man kan älska dem innerligt ändå! Jag tänker att det är det jag ständigt letar efter: att nästa manus ska kunna bli boken som har allt.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2021 (06 december 2021) och är skriven av .