Bör man blanda in politik i sin roman?

Fungerar det att skriva en roman med ett uttalat mål att förändra världen? Vill läsarna ha sånt och kommer någon att ge ut det? Vi frågade förläggarna.

Karin Linge Nordh

Förläggare, Forum

– Ja, det funkar men är något av det svåraste man kan ge sig på. Det blir väldigt lätt dogmatiskt, livlöst och dålig litteratur när en författare styrs av budskapet snarare än historien och karaktärerna. Men det finns självklart mängder av romaner som visar att det är möjligt, inte minst klassiska dystopier som Djurfarmen, Kallocain och 1984.

Vad bör man tänka på?

– Börja alltid med människorna! Den amerikanska författaren Tayari Jones uttrycker det så bra: »I write about people with problems, not problems with people.« Först när karaktärerna lever kan läsaren engagera sig i det ideologiska budskapet. Det största miss­taget man kan göra är att låta budskapet stå i vägen för historien.

Lästips! Är alla romaner karaktärsdrivna? Och hur viktigt är det i så fall med unika romanfigurer som sticker ut från mängden? Vi frågade fyra förläggare vilka litterära figurer de går igång på.

Vilka stora samhällsfrågor syns i manus ni får in just nu?

Annons

– Rasism, integrationsproblem och sexuella övergrepp är vanligt förekommande, oftast inom kriminallitteraturen. Författare inom denna genre är ofta skickliga på att smyga in samhällskritik i sina böcker, eftersom den blir en fond till en spännande historia snarare än huvud­storyn.

Finns det något du saknar på området?

– Jag ser gärna fler romaner som belyser den ökade polariseringen i samhället, klimathotet, integration, HBTQ-frågor och så vidare. Skönlitterära romaner som gestaltar den verklighet vi lever i genom engagerande huvudkaraktärer, inte genom tröttsamma tirader om tingens tillstånd.

 

Lotta Aquilonius

Förläggare, Albert Bonniers

– Ja, varför inte? Roman­formen lämpar sig till och med ganska väl om man vill peka på brister i samhället och föreslå alternativ.

Vilka är de största fallgroparna?

– En roman som helt styrs av sitt ärende riskerar att bli ensidig och malande, vilket är ett effektivt sätt att få läsaren att sluta lyssna. Det krävs mer: språk, gestaltning, personer och händelser som engagerar. Och rejält med utrymme för läsaren att tänka själv.

Annons

Så det är inga problem om ett manus som har en uppenbar ambition att förändra samhället?

Lästips! Det sista du vill är att dina romanpersoner tråkar ut läsaren. Så vilka misstag bör du undvika? Vi frågade förläggarna.

– Inte alls. Vi lever i en omvälvande tid. Roman­formen har möjligheter att belysa och förklara komplexa skeenden, vilket känns mer aktuellt än någonsin. Det skulle snarare bekymra mig om litteraturen var tyst kring sådant som sker omkring oss.

Vilka samhällsfrågor förekommer oftast i manus ni får in just nu?

– Kriminalromanerna fortsätter att spegla sociala problem här och nu. Vi får också in fler science fiction-manus, dystopier om totalitära samhällen i en nära framtid. Men samhälls­frågor syns i alla genrer. Familj och skyddsnät som brister. Klimathotet. Flykt.

Finns det ämnen som du sällan ser, men som vore roligt om någon gav sig på?

– Ett skenbart litet ämne, som bidöden i Maja Lundes roman, kan vara nog så starkt. Jag efterlyser över huvud taget fler romaner som får oss att inse hur skör existensen är.

 

Erik Titusson

Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Det mesta fungerar i romanform, om man är en tillräckligt skicklig författare. Men det är bra om man kan formulera varför man skriver det man skriver – det tyder på en medvetenhet.

Vad bör man tänka på?

– Om man ska skriva en roman med tydligt ideologiskt budskap är det bra att vara öppen med det – det är få läsare som tycker om att bli manipulerade.

Hur känner du när du läser ett manus som har ett tydligt mål att förändra samhället?

– Jag är övertygad om att konst och litteratur förändrar samhället. Men för att en bok ska göra det, så måste texten beröra läsaren på djupet. Och det ställer höga krav på gestaltningen – textens ideologiska budskap måste vila i undertexten, den som gör läsaren till medskapare. När texten ställer frågorna och svaren kommer från läsaren, då har romanen störst möjlighet att påverka samhället. Av den anledningen blir de programmatiska, pedagogiska texterna, som varit särskilt vanliga i barnböcker, sällan särskilt intressant litteratur.

Lästips! Att skriva för ljud är att överrösta lokaltrafikens brus och vara sällskap vid diskhon. Är du redo för ljudboksboomen?

På vilket sätt syns den aktuella samhällsdebatten i de manus ni får in?

– Vi får in väldigt många manus där författaren vill lyfta fram det unika och samhällsviktiga med att ha en stark tjej i huvudrollen.

Vad skulle du vilja se mer av?

– Med tanke på hur mycket klass påverkar oss som människor, så tycker jag att det är märkvärdigt hur lite plats det temat tar i dagens barnlitteratur.

 

Nina Eidem

Förläggare, Natur och Kultur

– Naturligtvis finns idéromaner, politiska romaner, och framför allt engagerade författare, vars övertygelse känns i texten. Men det politiska uppstår i det fallet i läsakten och i min tolkning av texten. Att sätta sig ner och säga: »Nu ska jag förmedla det här budskapet, via en roman« är att kliva in i en fälla. Det riskerar att bli schematiskt, platt, stendött. Romaner handlar om människor, som är sammansatta och motsägelsefulla. När människor ska tillämpa sina ideologier (som är tanke, inte kropp) i den verkliga världen brukar jobbigheter uppstå. Den konflikten får man gärna skildra, det görs också hela tiden.

Så vad är ditt råd?

– Om du vill föra fram en åsikt eller lyfta upp en viss fråga, varför vill du göra det just i roman­form? Reportage, rapport, debattbok, essä, manifest: alla dessa genrer kan du också skriva litterärt och gestaltande i. Samtidigt som intentionen som styr dig får fritt spelrum.

Vilka stora samhällsfrågor syns i roman­manus ni får in just nu?

– Klass, rasism, migration, ekologi/klimat, sexuell identitet, feminism.

Nämn ett ovanligt ämne som du är sugen på att läsa om.

Lästips! Vilken typ av manus letar förlagen efter och vad letar de INTE efter? Vi bad fyra förläggare rannsaka sig själva.

– Vi ska ge ut en bok om kvinnors känslomässiga arbete, det engelska begreppet är »emotional labor«. Det är ett hörn som den feministiska kritiken inte lyst upp ännu, så den kommer att bli omtalad.