Är följebrevet viktigt?

Störst roll spelar förstås manuset. Men du bör också fundera över följebrevet. Vi frågade förläggarna om betydelsen av det första intrycket.

Susanna Romanus, förläggare, Romanus & Selling

– Ja, jag tycker att man ska ta vara på följebrevet som författare. Där har man en chans att presentera sig själv och sitt manus. Man kan indikera handling och genre, och därmed väcka nyfikenhet. Man kan också berätta om idén bakom boken och relevanta saker om sig själv, som exempelvis eventuella skrivarutbildningar och tidigare publikationer.

På vilket sätt kan brevet påverka din läsupplevelse?

– Jag försöker läsa så »rent« som möjligt och låta texten tala. Men det är svårt att helt frigöra sig, och i viss mån ställs läsningen ju mot de förväntningar jag har fått i brevet. Ponera att författaren i brevet framhåller hur länge hen har jobbat med sin text, och själva texten sedan är mycket slarvig, full av stav- och skrivfel – då säger det ju någonting om att vi ser olika på i vilket skick en text bör vara om man arbetat med den länge. Eller om manuset beskrivs som oerhört spännande, och sedan är väldigt långrandigt. Å andra sidan kan brevet också väcka nyfikenhet och öka intresset för manuset.

När du känner till författaren sedan tidigare – hur påverkar det din läsning?

– Det är svårt att frigöra sig helt från det. Om någon är etablerad i ett skrivande yrke – exempelvis journalist – väcker det högre förväntningar. Men texten är viktigast när vi pratar skönlitterära manus, det hjälper inte alltid med en känd avsändare. För fackböcker är avsändaren naturligtvis mer avgörande, personens trovärdighet i ämnet spelar stor roll.

 

Annons

Lisa Lindberg, förläggare, Norstedts

– Följebrevet kan ge en aning om skribentens intentioner och vilja, och det är intressant. Hellre än ett regelrätt CV läser jag om skribentens tankar kring skrivande och läsande.

Hur kan följebrevet påverka din läsning av manuset?

– Förut, när vi tog emot pappers­manus, fanns det manus som avskräckte genom att lukta illa och vara smutsiga. Det slipper vi nu. Men man ska inte underskatta ett prydligt skrivet manus med tillräckliga marginaler och radavstånd. Vi läser så pass mycket och det är jobbigt för ögonen med alltför liten och tät, eller slarvigt skriven, text.

Vilket är det vanligaste misstaget aspirerande författare gör när de formulerar sitt följebrev?

– Att de skriver till »NorDstedts« förlag … Skämt åsido, slarv i ett följebrev indikerar ju slarv i man­uset. Att skriva en bok kräver mycket tid, ork och noggrannhet. Om man inte ens orkar läsa igenom sitt följebrev kanske man heller inte orkar med det maratonlopp som en bok innebär.

Påverkas din läsning av om du vet vem författaren är?

– Det är klart att vi inte är blinda för vem författaren är. Men om jag utgår från att personen vill skriva ett skönlitterärt verk måste det vara textens kvaliteter som avgör. Däremot vet vi att ett känt ansikte är lättare för kommunikations­avdelningen att arbeta med. I så kallad genrelitteratur är det säkert mer avgörande vem avsändaren för ett verk är. Vad gäller sakprosa är författarnamnet förstås ännu mer viktigt, till exempel om man redan är en auktoritet inom ett visst område.

Annons

 

Karin Linge Nordh, publicistisk chef skönlitteratur, Bazar förlag

– Absolut. Som förläggare får man in mängder av manus. Ett välskrivet, originellt och intresseväckande följebrev kan vara det som avgör om man börjar läsa direkt eller lägger manuset i den stora Att läsa-högen.

På vilket sätt kan följe­b­revet påverka din läsning av manuset?

– Ett slarvigt skrivet, ostrukturerat eller babbligt brev riskerar att färga min läsning. Kanske läser jag de första sidorna (som konstigt nog ofta är svagare än fortsättningen) mer kritiskt, och eftersom jag ständigt har tidsbrist avfärdar jag kanske manuset snabbare än jag annars skulle ha gjort.

Finns det något följebrev du särskilt minns?

– Jag minns mycket tydligt Viveca Stens följebrev när hon skickade in första delen i Morden i Sandhamn-serien. Det var inte bara ett brev utan en hel mapp med en ambitiös presentation av författaren, bokens handling, förslag på ytterligare tre delar i serien och till och med en tänkt marknadsplan. Jag säger inte att det här är något som alla bör göra, men i just det här fallet fungerade det perfekt.

Vilket är det vanligaste misstaget aspirerande författare gör när de formulerar sitt följebrev?

– Många skildrar sitt skrivande och sina förebilder på ett alltför pretentiöst eller långrandigt sätt, istället för att ge en kortfattad bild av manusets handling, vem man är som person och skribent, och vilka visioner man har.

 

Erik Titusson, förläggare, Lilla Piratförlaget

– Ja, eftersom det ger det bifogade manuset ett sammanhang: Vem har skrivit och varför? Hur författaren formulerar sig kring sin egen text ger en känsla för hur projektet skulle kunna utvecklas och hur ett eventuellt samarbete skulle kunna bli.

Hur påverkar brevet din läsning?

– Om författaren på ett övertygande sätt lyckas förmedla att manuset är en text jag inte läst förut, eller att berättelsen beskrivs så spännande att jag bara måste få veta mer – då är det mer sannolikt att jag sätter tänderna i det direkt, istället för att det hamnar i den stooooora högen.

Finns det något följebrev som du särskilt kommer ihåg?

– Patrik Bergströms följebrev minns jag som mycket välformulerat. Han visade tydligt att han menade allvar med sitt skrivande, men kanske främst att han visste mycket om den genre han ville verka inom – fantasy. Patrik hade läst all konkurrens och kunde beskriva hur hans texter förhöll sig till densamma.

Något man som författare bör undvika?

– Inom barnboksvärlden bör författaren undvika att missta sin nära relation till sina egna barn för författarkompetens. Att dina barn älskar dig är underbart, men det säger tyvärr ingenting om kvalitén på ditt manus. 

– Jag är också allergisk mot följebrev som beskriver en plan där det ska bli tjugo böcker på trettiotvå språk, en internationell storfilm och elva appar – utan att det bifogade manuset ens är färdigskrivet. Det är inget fel med höga ambitioner, men bästa sättet att uppnå framgång inom bokbranschen är att börja med texten.

Artikeln publicerades i Skriva #5 2020 (19 oktober 2020) och är skriven av .