Vilket berättarperspektiv ska jag välja?

Jag håller på att jobba fram ett synopsis till en bok men velar hela tiden om vilket perspektiv jag ska välja. Ursprungligen ville jag använda ett jag-perspektiv, för jag hade fått för mig att det var ett bra sätt att komma huvudkaraktären nära. Men varje gång jag ska beskriva romanens övriga personer fastnar jag, för i och med det perspektiv jag har valt är det ju liksom inte meningen att jag ska få befinna mig i deras huvuden och veta vad de tänker och känner… Jag vill verkligen skriva en bok där läsaren får komma riktigt under skinnet på huvudkaraktären men tycker samtidigt att jag-perspektivet är så låst och begränsande. Hur ska jag göra? Finns det några tips på hur man låter läsaren komma nära fast man väljer, till exempel, ett allvetande perspektiv?

/Love

Jag-perspektiv eller den allvetande rösten är en smaksak, men författaren måste ändå skriva alla karaktärerna, och befinna sig i deras huvuden, för att kunna skapa dem. Även om det med jag-perspektiv inte är brukligt att övriga karaktärers tankar kommer fram direkt, så finns det sätt att visa vilka de är, vad de vill, hur de känner. Som vanligt heter svaret »litterär gestaltning«. Det handlar om val, handlingar, dialoger.


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!

Skriva Digital
0 kr första månaden*

Populärt!
  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

Skriva Total: tidning + digitalt
49 kr i månaden**

  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

* Första månaden, därefter 39 kr/mån.
**Debiteras varannan månad (98 kr).
Avsluta när du vill.

Artikeln publicerades 1 juni 2017 och är skriven av , .

Rekommenderas för dig