»Hur autonom kan man vara som författare?«

Hur autonoma är författare och andra skrivande personer? Kan man bli författare om man behöver någon som läser igenom ens manus innan man lämnar ifrån sig det? Jag skriver och har fått material publicerat men har också en skrivarvän som läser igenom mitt material innan jag lämnar det ifrån mig. Jag känner ett starkt stöd från henne men ibland får det mig att tvivla på min egen förmåga. Måste jag lära mig att skriva helt på egen hand och utan insyn från andra? 

/Kristin

PS. Jag har aldrig hört en kvinnlig författare säga att hennes man läser igenom hennes material men däremot män som säger att de får läshjälp av sin fru. Arbetar män och kvinnor olika?

Bästa Kristin, det är jättevanligt att författare har en så kallad första läsare. Det kan vara frun, eller mannen, eller bästa vännen. Eller kollegan eller grannen. Det kan vara en fördel om det är någon som är läsvan eller kunnig i skrivandets hantverk, men inget måste. Många köper också så kallade lektörstjänster för att få en professionell läsare innan de skickar till ett förlag. Det där har inte någon annan med att göra. Bara om det är ett problem för dig och din skrivarvän är det ett problem. Men det låter ju som att ni har hittat ett vinnande koncept, så varför då sluta?

Till sist, din PS-fråga. Vi vet inte, men vill tro att kvinnor (numera) får »läshjälp« av sina män i lika hög utsträckning som män får det av kvinnor. Helt enkelt för att det bedrövliga litteraturhistoriska läget där merparten av författarna var män är bruten och tiderna förändras. Vi tror också att det är högst individuellt hur vi går tillväga när vi skriver. Vi kan inte säga att vi sett några stora skillnader mellan könen vad gäller skrivsätt på våra skrivkurser. Tvärtom, när vi skriver är vi som författare alltid i en sorts dialog med texten och berättelsen, med målet att ge boken ett alldeles eget sound.