»Öppningsscenen kom bara till mig«

Redan i gymnasiet började han fylla kollegieblocken, men flera påfrestande år av arbetslöshet och hemlöshet fick skrivglädjen att dö. När han äntligen kom på benen, låg berättelsen om Illumia kvar och väntade på honom. Nu är första boken färdig.

– Jag läste igenom alla mina gamla kollegieblock och sedan satte jag eld på dem. Bokstavligt talat. Jag ville inte ha dem hängande bakom mig. Att fortsätta skriva utifrån dem hade varit som att låtsas att de där fem åren aldrig existerade, säger Jonathan Schpindler.

Han sitter i ett långsmalt kök i en hyresrätt i Vargön, strax utanför Vänersborg. På ena väggen hänger en fulltecknad whiteboard som han köpt på IKEA för sexhundra kronor – hans bäst investerade hundralappar någonsin, konstaterar han. Det är här vid köksfönstret, med utsikt över platåberget Halleberg, som Jonathan vanligtvis sitter och skriver.

Jonathan Schpindler

ÅLDER: 27 år

BOR: I en hyresrätt i Vargön utanför Vänersborg med sambo och katt.

GÖR: Läser till lärare och skriver fantasyromaner.

BÖRJADE SKRIVA: När han var sjutton och läste en målarutbildning på gymnasiet.

Annons

Hans litterära intresse började i gymnasiet när han läste en yrkesutbildning till målare. Eleverna fick varsin vägg att öva på och Jonathan fick dela rum med en tjej, som liksom han var intresserad av att läsa. Medan de stod där och målade sina väggar om och om igen, lärde de känna varandra, och samtalet handlade ofta om film, spel och böcker. Men Jonathan var så kinkig i sin litteratursmak att klasskamraten till slut blev irriterad på honom.

– Om du är så kräsen, varför tar du inte och skriver din egen bok?, tyckte hon.

Så Jonathan började bolla idéer med henne. Tillsammans resonerade de om vad boken skulle kunna handla om.

– Väldigt många av idéerna blev såklart ingenting av, men det tändes en gnista i mig. Där såddes fröet till vad jag skulle skriva om, berättar Jonathan.

 

I början gjorde han mängder av misstag. Fyllde tonvis med kollegieblock och kastade massor av hopskrynklade utkast i papperskorgen. Men han fortsatte, och så småningom började en sorts fantasyberättelse om en fiktiv värld – Illumia – ta form.

– Jag älskar genren för den rymmer så stora möjligheter. I fantasy kan du använda deckarelement för att få spänningen, du kan ta det dramatiska från skönlitteraturen, humorn från feelgood och skräcken från psykologiska thrillers och foga samman det till helt något otroligt, säger Jonathan.

Skrivandet gick framåt. Men så kom studenten och efter det blev livet inte riktigt som han hade tänkt sig. Arbetsmarknaden såg mörk ut och det var svårt att försörja sig som målarlärling. När vintern kom hade det gått så långt att Jonathan inte kunde betala räkningarna. Han förlorade sin lägenhet, sov på vänners soffor, någon gång till och med i ett trapphus, och föll ner i en depression.

– Jag var svag både mentalt och fysiskt och kan inte riktigt minnas det där. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad det var som gjorde att det vände, men det gjorde det.

Annons

Långsamt kunde Jonathan bygga upp tillvaron igen: han träffade sin flickvän, de fick ett hyreskontrakt och han fick hjälp av sin mamma att bli skuldfri. Efter ett tag fick Jonathan kontakt med en målerifirma som kunde ge honom lite jobb.

 

Och det var då, för ungefär tre år sedan, som han orkade plocka fram sina gamla kollegieblock igen. Historien fanns ju där och alla idéer han skrivit ner. Han försökte först att skriva på svenska men hittade inte alls flytet som han behövde. I stället öppnade han ett blankt dokument i datorn och provade att skriva en kort novell på engelska. Känslan var förlösande: att lämna modersmålet gav honom en helt ny frihet och kreativitet.

– Öppningsscenen kom bara till mig. Jag började beskriva en fransk miljö: kullersten, små handelsbodar, affärsmän, kockar som köper mat från baksidan av lastbilar, en man som sitter och dricker sin första kopp kaffe och ser morgondimman skingras. Det är tyst men man känner också ett myller som långsamt stegras i takt med att solen stiger. Jag försökte beskriva detta med någon sorts svepande kameraperspektiv, glida igenom scenen och beskriva det jag såg. Och det funkade! Två och ett halvt år senare har han skrivit färdigt första delen i den tänkta serien om Illumia, en fantasyroman inspirerad av grekisk mytologi, nordisk folkkultur och brittisk samhällskultur. Han känner själv att han hittat sin rätta genre: fantasy med en twist.

– Jag har hamnat helt rätt. Tanken är faktiskt att skriva åtta böcker om Illumia så det här är bara början.