Catarina Söderquist tog hjälp av ett förlag med sättning och tryckning av sin bok Isvaken, i övrigt gjorde hon allting själv. Nu arbetar hon med fyra nya romanprojekt, alltifrån chiclit och humor till erotiska kärlekshistorier.

»Jag sa upp mig för att satsa på mitt skrivande«

Catarina Söderquist vaknade en morgon med en historia i huvudet och en längtan efter att skriva. Nu har hon gett ut sin första roman på eget förlag och är i full gång med flera nya bokprojekt.

Det står lådor med verktyg och färgburkar på vardagsrummets vitlaserade plankgolv. I köket är den gröna 90-talstapeten till hälften bortriven, och Catarina skakar på huvudet åt den färgglada bården som är satt i brösthöjd för att pryda väggen. Hon har nyss flyttat till den här lägenheten i Lerum för att komma ner i boendekostnad. Hon har ju faktiskt sagt upp sig, efter trettio år som kommunanställd.

– Jag har alltid älskat att jobba, men en dag upplevde jag att det bara var ut och in i datasystem hela dagarna. Jag stod inte ut. Så jag gick in till chefen och sa att jag ville sluta och satsa på mitt skrivande istället.

Catarina Söderquist började arbeta i köket på ett äldreboende vid nitton års ålder, hon fortsatte med skolkök och städning på en skola och fick fyra barn. 2006 blev hon sjukskriven för utbrändhet och bestämde sig för att vidareutbilda sig till personaladministratör. Två år senare – vid fyllda fyrtiofem – fick hon ett slags uppenbarelse.

– Jag slog upp ögonen och hade en story i huvudet, och tänkte att nu börjar jag skriva. Det var som att dra ur en propp, jag bara skrev och skrev.

Catarina tror att lusten egentligen alltid funnits där, men varit skymd av barnafödande, familjeliv, jobb och hus. Det var inte förrän allt stannade av lite som hon kunde hitta det som handlade om henne själv.

– Ungarna hade blivit större och jag stod där lite halvt utbränd och undrade: ”Vad gör jag här egentligen?” Att börja skriva var som att hitta hem, säger hon.

Annons

 

CATARINA SÖDERQUIST

Ålder: 51

Bor: Lägenhet i Lerum

Familj: Barnen Ian 28, Line 27, Lukas 24 och Fanny 22. Alla utflugna. Nyfödda barnbarnet Mateo.

Gör: Skriver böcker och söker deltidsjobb. Utbildad personaladministratör. Har gett ut Isvaken på eget förlag.

Började skriva: 2008 ”Jag bara vaknade en dag med en story i huvudet.”

I bruna kartonger bredvid skrivbordet ligger hennes första bok – Isvaken. Det är en ungdomsroman som utspelar sig i Lerum, och hon har själv bekostat utgivningen.

– Jag skickade den till flera förlag och fick nej, men mitt mål med berättelsen var att få ungdomar att läsa, så jag bestämde mig för att ge ut den på egen hand.

En vecka efter att Catarina gjort sin sista arbetsdag på kommunen parkerade en lastbil nedanför hennes fönster. När chauffören öppnade upp skymtade hon en hel lastpall med kartonger.

Annons

– Så fort han hade gått öppnade jag en av lådorna. Då kom den där doften av nytryckt bok!

När Bibliotekstjänst gav boken en fin recension märkte hon hur beställningarna därifrån började trilla in, och efter det har hon fått beställningar dagligen, mestadels från skolor och bibliotek. Hon har tryckt 1000 exemplar och sålt ungefär 300 av dem under de två månader som gått sedan boken kom, och hon tror att alla kommer att gå åt.

 

Catarina flyttar sin prickiga temugg för att ge plats åt en plastficka med pappersark – det är ett färdigt bokmanus med titeln Jag är det bästa som hänt dej. Catarina beskriver det som en kärlekshistoria med ”erotiska förtecken” som kretsar kring Julia, som är mitt i klimakteriet, och den yngre Romeo, som lever ett struligt liv med brott och droger. Manuset ligger nu hos en lektör som Catarina anlitat, och hon väntar på grönt ljus för att skicka det till förlag.

– Jag hoppas hon säger att det håller. Men jag tror också att jag kommer få tillbaka mycket småpill att ändra, meningsuppbyggnaden kan till exempel bli lite tokig ibland.

På dörrkarmen till köket sitter en lista på vad som ska åtgärdas där inne. Bården ska bort och väggarna målas om. I övrigt går arbetsdagarna åt till att skriva eller redigera text, packa böcker och göra fakturor. Och söka deltidsjobb. Än så länge lever hon på pengar hon fick från det gemensamma huset efter sin skilsmässa för några år sedan, men snart behöver hon en sidoinkomst för att kunna finansiera skrivandet. Det går trögare än förväntat med jobbsökandet, det oroar henne. Men hon ångrar inte sitt beslut att säga upp sig.

– Driften att skriva är så stark, så när man måste befinna sig i något annat hela tiden mår man inte bra. Det värsta som kan hända är att jag får sälja lägenheten och flytta in hos vänner, men varför skulle det bli så? Jag är duktig på det jag gör och kan jobba, jag måste tro att det löser sig.