Juristen svarar

Författarförbundets jurist svarar på läsarnas frågor om avtal och juridik.

»Ska jag skaffa en agent?«

Allt fler pratar om litterära agenter. Men om det är en god idé eller inte beror på situationen – och på vem författaren är.

Fråga: »Jag har funderat på att skaffa en litterär agent. Hur funkar det? Är det något speciellt jag ska tänka på när jag hittat en agent som vill representera mig?«

/Eje

Svar: En del författare tänker nog att en agent skulle vara en bekväm lösning på trasslet med att hitta utländska förlag och producenter (och kanske svenska med för den delen!), men även om antalet litterära agenturer ökat något de senaste åren är det få förunnat att ha en agent som tar det där jobbiga säljsamtalet. 

Så vad bör man tänka på? 

Först och främst ska anlitandet av en agent alltid medföra en ökad intäkt i jämförelse med om du inte anlitat en agent. Därmed bör man vara försiktig med att anlita agent för den svenska marknaden, eftersom det helt enkelt kan vara svårt att få valuta för agenten om du inte är en haussad eller bäst­säljande författare. 

Normalt ger därför författaren i uppdrag åt agenten att hantera rättigheterna för en viss bok i vissa specifika utländska språkversioner och/eller i dramatiserad form för film, tv och scen i utlandet. Det brukar heta att agenten har i uppdrag att »placera« verket. Vidare är agentuppdraget oftast exklusivt, vilket betyder att författaren själv inte kan träffa avtal på agentens område. För utförandet av uppdraget har agenten rätt till provision på de ersättningar som kommer in genom de rättighetsavtal som agenten medverkar till att träffa. Agenten måste därför ha en skyldighet att arbeta aktivt för att placera rättigheterna.

Fördelarna med en agent kan till exempel vara att agenten har ett stort kontaktnät, internationell representation och förhandlingsvana. Om det i undan­tagsfall uppstår problem gäller det oftast att agenten inte arbetar speciellt aktivt, inte redovisar eller betalar ut ersättning till författaren på rätt sätt, eller att det uppstår någon meningsskiljaktighet om hur samarbetet ska fortlöpa under uppsägningstiden. 

Ett minus om du är sugen på att skaffa en agent är väl även att det kan vara minst lika svårt att bli antagen av en litterär agentur som av ett förlag eller producent. Det är alltså inte så dumt att fördjupa avtalskollen och förfina förhandlingsfärdigheterna i väntan på att någon agentur nappar!

Jon Persson ­är jurist hos Sveriges Författarförbund och svarar på Skrivas läsares frågor om juridik och förlagsavtal. Vill du ställa en fråga? Mejla den till juristen@tidningenskriva.se.

Huvudpunkterna i ett agentavtal: 

Annons

Uppdragsbeskrivning. Det ska vara tydligt specificerat vilka rättighetsdelar agenten ska sköta inom uppdraget. Normalt hanterar agenten vissa angivna utländska språk, samt i vissa fall dramatiseringsrättigheter. Det ska även vara tydligt hur rättighetsavtal träffas.

Agentprovisionen. Provisionsnivån brukar ligga på ungefär 20–25 % av ersättningen för bokutgåvor på andra språk och lite lägre för dramatiseringsrättigheter. Det betyder att 75–80 % av ersättningen går till författaren. Det ska inte uppkomma några extrakostnader för författaren som kan minska ersättningen. 

Begränsad avtalstid. Det ska vara enkelt att ta sig ur avtalet om samarbetet inte skulle funka av någon anledning. I dag brukar agentavtal löpa tillsvidare med 3–6 månaders ömsesidig uppsägningstid, vilket är bra och balanserat.