Så sätter du en snygg cliffhanger

Det finns få grepp som har så dåligt rykte som ”cliffhangers”. Och det är inte konstigt; det finns oändligt många dåliga. Men när det gäller att behålla spänningen i en följetong är de trots allt ett måste. Så hur undviker man att göra bort sig? Bland annat genom att lära sig av film och teve.

Ida Kjellins favoritcliffhanger är slutminuterna i första avsnitten i säsong fem av Buffy the vampire slayer.

– Buffy, som vi vet är ensambarn, går in på sitt rum. Där står en tonårstjej vi tittare aldrig sett förut. Buffy säger: ”Vad gör du här?!”. De tittar på varandra och så skriker de båda för full hals: ”Mamma!?”

Sara Bergmark Elfgrens favorit är egentligen ingen klassisk cliffhanger, eftersom den faktiskt avslutar en hel berättelse. Men den är effektiv. John Carpenters film The thing slutar med att man misstänker – men bara misstänker – att en av de två kvarvarande karaktärerna blivit besatt av den rymdvarelse som gett filmen dess namn.

– Den behåller spänningen in i det sista, och lämnar publiken med rätt frågor och i rätt stämning – delvis med hjälp av John Carpenters musik, säger hon.

Att Carpenter verkligen lyckats bevisas av de otaliga teorier och analyser som finns på Youtube och i diverse nätforum. Men här måste frågorna som väcks verkligen fungera som diskussionsämnen och vara något att fundera över. För många frågor kan resultera i besvikelse och irritation, konstaterar Ida Kjellin.

– En väldigt, väldigt populär amerikansk tv-serie hade säsongsavslutning i våras, då en av huvudpersonerna dödades av en ny storskurk. Man fick inte veta vem av huvudpersonerna. Vad fan. Man hade undrat exakt lika mycket hur det hade gått med historien om man fick se den som blev mördad. Nu blev det bara frustration och ilska!

Annons

Ida Kjellins tre tips:

Ha en cliffhanger där man inte vet hur det ska gå. Är det hjälten som hänger över ett stup? Då lär hen överleva. Inte så spännande.

Ha inte samma typ av cliffhanger. Dan Brown avslutar i princip varje kapitel med en cliffhanger i stil med ”och när hon öppnade dörren/kistan/boken trodde hon inte sina ögon”. Jag blir bara irriterad. Låt dem öppna skiten utan att något händer för en gångs skull!

Släng inte in en cliffhanger bara för att ha den. Den måste vara av betydelse för resten av berättelsen. Om hjältinnans bil hänger över ett stup och du har en cliffhanger där, så bör det till exempel visa sig att hennes bil har blivit saboterad av någon. Det måste finnas en mening eller poäng med det. Något att gå vidare på. Inte bara dåliga bromsar!

Sara Bergmark Elfgren stör sig också på de simpla lösningarna, men pekar också på ett annat stort problem för den som skriver en följetong.

– Förutom slentrian-cliffhangers av typen ”Plötsligt såg hon något i ögonvrån. En man stod utanför köksfönstret”, och sedan visar det sig vara hennes snälla morfar som kommit på besök, så är det ju jobbigt med tv-serier som slutat med cliffhangers och sedan lagt ner. Som till exempel HBO-serien Carnivàle och säsong tre av Veronica mars.

När det gäller det sista avsnittet i en följetong som är planerad att fortsätta är svårigheten alltså extra stor. Man ska helst dra igång nästa säsong men samtidigt – eftersom serien kan bli nedlagd – så ska den helst fungera som just avslutning på samma gång.

– Serier som avslutas för tidigt är ju mer irriterande än dåliga. Och sorgliga, säger Sara Bergmark Elfgren. För man vet ju att man aldrig kommer att få se resten. Förutom i Twin Peaks då, fast i det fallet är jag inte så säker på att jag vill se mer efter så lång tid.